Tiden

Nu är kl. mycket. Brukar inte vara uppe längre än 22 nu för tiden. Kollade Greys och sen True blood. Den är fängslande den serien. Går in på djupet liksom...

Väntar på att G ska komma hem från sin grabbkväll...kan vi kanske lägga oss samtidigt för en gångs skull..

Hoppas på att få hälsa på Madde och hennes familj imorgon..på riktigt liksom..kändes halvt förra gången när jag inte kunde hålla lill pluttan... Tänk vilken omställning med andra barnet. Men hon är stark min Madde, det klarar hon! Åh jag är så känslosam nu..den tiden på månaden...mycket minnen kommer tillbaka om hur det var när Elias var liten och livet vändes upp och ned, mer eller mindre. Är så mycket större omställning med andra barnet än första.. Men det känns såå länge sen nu...har inte alls samma känslor nu som jag hade då. Nu har jag fattat att jag är tvåbarnsmor och att jag inte kan dela på mig för att räcka till..jag är en så bra mamma jag kan vara och jag gör mitt bästa varje dag. Jag får lita till att det räcker. Varje dag är en utmaning och ett äventyr...
Idag tänkte jag på hur mitt liv var innan barnen. Jag kommer liksom inte ihåg hur det var?? Jag kommer ihåg saker jag gjorde, men det är så skumt att mina barn inte fanns när jag gjorde dom sakerna. Så vad gjorde jag då??!! Låter skumt men jag tror det finns dom som förstår vad jag menar...

Tiden rinner iväg...vi borde lära av våra barn!! Att leva i NUET...dom lever inte i det förgångna..dom tänker inte på vad som ska hända imorgon..dom lever HÄR OCH NU! Tar en dag i taget ....är ju därför julafton och födelsedagar var sååå långt borta när man var liten..ett år var ju en livstid när man var liten. Nu går ett år som en vecka! För att man rusar fram hela tiden..man tänker på nästa steg hela tiden...du står och lagar mat men tänker på disken som blir efter..du ska vila men tänker på att hämta barn eller göra ärenden...du jobbar och tänker på nästa grej som MÅSTE göras... Tänk att ta en sak i taget...att låta det ta den tid det tar. Att leva NU..i VARJE ÖGONBLICK! Det är då man lever...verkligen lever...

Försöker leva så, försöker ta tag i ögonblicken som gör mitt liv. Ibland stannar jag upp och bara tittar. Bara titta på allt runtomkring mig. Stanna upp för att titta och lyssna till vad just det ögonblicket säger. Stanna upp för att se hur klok och fin min dotter är när hon talar! Stanna upp för att se hur mycket Elias lär sig just nu. Stanna upp för att se hur mycket Gustaf älskar mig! Stanna upp för att SE mitt liv!

Vi rusar, vi rusar förbi våra liv och helt plötsligt är det slut! Vi står då och undrar vart all tid tog vägen? Den rusade med oss, för att vi tillät den rusa!