Våååår!

Sitter och njuter av våren medans barnen leker i lekparken! Underbart med värme. Snart dax för en springtur, sen fira Valborg med ponnyridning, hamburgare och brasa!

Ha en fin Valborg alla!

Puss

NU

Är proppmätt, dax att sova. Varit på lite galej...

Upp på cykeln imorrn bitti innan jobb.... funderar på hur jag ska överkomma min egensatta gräns som jag satt vid 70 sträcket.... kanske är jag för hård mot mig själv, eller så är jag för mesig mot mig själv... träningen är jag sjukt bra på...kosten går bra för det mesta, men inte jämt...är där problemet ligger....kanske lägga upp ett nytt träningsschema för maj månad. Japp, så får de bli!! NU kör vi!! 

Har jag satt upp en gräns, så kan jag även ta bort den!! Svårare än så är det inte!

PUSS PUSS

Bild från i somras. Har kommit så långt sedan dess! Men just här var nog startskottet. Tack för sparken Madde =)

Att leva med sig själv

The one person I am with forever is me. My relationship with myself is eternal, so I choose to be my own best friend. I choose to love and accept myself and talk to myself as I would to a beloved person in my life. I saturate all the cells in my body with love, and they become vibrantly healthy. I relate with love to all of life...






Visst är det så. Jag lever med mig själv varje dag och jag kommer göra det så länge jag lever. Det är ju ingen tvekan om att det är just mig själv jag kommer ha närmast för alltid. Så det är därför det är så oerhört viktigt att lyssna till mig själv och mina önskningar i livet. Det är därför det är viktigt för mig att ta hand om Mig själv först och främst, för hur ska jag annars kunna ta mig ann någon annan människa, om jag först inte ser till att finnas för MIG? Och i slutet är ju JAG den enda personen jag har kvar. Att trivas i mitt get sällskap är viktigast för mig, om jag sedan trivs i andras sällskap oxå, så är det en bra bonus. Men jag skulle ju inte kunna trivas med andra om jag först inte trivdes med mig.
Ett tag går det säkert bra, men helt bekväm skulle jag inte vara om jag hela tiden vantrivdes i min egen närvaro. En krypande känsla som till slut skulle äta upp mig.


Nej tack! Jag vill vara med mig och jag vill trivas med mig. Därför tar jag hand om mig och mina känslor så att jag ska kunna leva fullt ut med de människor jag vill ha nära mig i mitt liv!


PUSS PUSS  

Tillit

Om jag inte är vaken, hur ska jag då kunna väcka någon annan?! Jag väljer att vara vaken och medveten, hur ont det än må göra ibland. Men jag har tillit till att det är värt det <3

Springa

Känslan när jag sprang idag var härlig. Bästa rundan i år. Ny musik i öronen, nya skor på fötterna, solen i ansiktet och varm vind i håret. Bättre kan det inte bli!

Tack för mina pigga ben och mitt peppande psyke!

Jag mår så bra av att springa. Kommer på det när jag har sådana här fina rundor. Jag liksom känner att jag lever. Jag vaknar och kan utmana mig själv, komma över fler gränser och se resultat. Oerhört viktigt för mig och mitt mående.

Puss puss

Förvirrad

Jag har tappat mig själv lite. Är därför jag inte skriver så mycket. Jag greppar inte min process, eller så greppar jag den för mycket. Jag längtar till den 10:e maj när jag ska till MBE-kliniken igen. Jag hoppas verkligen att jag släpper då, att jag kan släppa sorgen och det arga, för det är precis det jag känner, sorg och ilska. Inte hela tiden, men det ligger där och bubblar. När jag ligger i sängen och vill greppa och förstå, så virvlar det mest bara runt, sen gråter jag och sen orkar jag inte lyssna mer. Längre än så har jag inte kommit i just denna process. Men det är ju därför jag tar hjälp av Peter. En fin vän ska med dit oxå, sånt gör mig glad, människor som vill och vågar göra allt de kan för att må bra i sig själva!

Sen är ju alltid den största frågan, är det mitt eller någon annans?

PUSS PUSS

Något som går riktigt bra i mitt liv är träningen och kosten. Jag är så stolt över mig själv, jag tror på det jag gör och jag är driven. Byta skor när jag springer bara...sen hoppas jag att det kommer fungera. Cykeln är min bästa vän just nu =)

Vänta på att leva?

Sprang 5 km idag utan att känna av foten. Härligt. Ska börja lugnt denna gång. Kommer fortsätta att cykla på morgonen istället för att gå, så hoppas jag på att inte bli överansträngd igen.

Städat, sprungit, mediterat på spikmatta och nu iväg till jobbet för ett kvällspass. Imorgon blir det fredagsmys delux. Barnen ska busa och mysa med farmor och farfar och jag och darling ska träna, kolla på lets dance och soooova ut på lördagsmorgonen. Underbart! Så tacksam för alla villiga barnvakter som jag bokar med kort varsel.

Tanken slog mig idag att jag väntar för mycket. Livet är ju det som ÄR varje dag. Vare sig det är fredagsmys eller inte. Ikväll ska jag jobba, och jag ska vara närvarande i det, för jobbet är en del av mitt liv, och jag tycker om det. NU är nu...imorgon är imorgon. Jag vill inte vänta på att leva och sedan komma på att det var ju livet jag levde varje dag...inte bara på lediga helger =)

PUSS PUSS

Ursprung

Jag är så oerhört tacksam över att jag träffat Katarina. Tänk, vart hade jag annars varit i livet nu. Jag har gjort arbetet med mig själv, men hon har gett mig redskapen och insikten om att Jag kan det. Hon fick mig att börja känna och vara sann mot mig själv.  Att ta hjälp är det bästa jag någonsin gjort. Resan har varit spännande, jobbig, vacker, underbar, pest, glädje, tårar, känslor och en hel del självkännedom. Jag har träffat många spännande människor i och med att jag tagit hjälp.

Att ta hjälp när livet är svårt är att få redskap att få känna precis allt, men utan att förgöra sig själv på kuppen. Det är inte lätt att ta hand om sig själv när det är mörkt. Lätt att hamna i onda cirklar av missvisande tankar, lätt för egot att ta över totalt, och tillslut så står man där och har totalt glömt bort sig själv i allt mörker. Det innebär mycket ansvar att ta hjälp. Ansvar för sitt eget mående och sina egna känslor. Men gud så skönt det är att ha konstrollen över sig själv och inte skylla på någon annan när det är mörkt eller jobbigt. Skönt att jag kan gå till mig själv och se vad som behöver göras med MIG för att JAG ska må bra. Det är en av alla fina lärdomar jag fått av Katarina. Jag och bara jag har ansvar för mig och mitt liv. Är det som är utmaningen, men jag skulle heller aldrig vilja lägga mitt liv i någon annans händer.

Ensam är inte alltid stark. Jag ber om hjälp när jag behöver den, och jag tackar alla mina nära som jag kan bolla med och prata med när det är mörkt. Men i slutet är jag själv den jag står närmast. Och det är därför viktigast att jag känner mig själv och gör rätt för Mig och mitt mående i första hand. För om inte jag finns för mig själv, vem finns då?

Ta hand om er alla fina!

Tack Katarina för att du fick mig att börja leva igen!  KATARINA

Jag har lärt mig...

Ta åt er alla fina människor. Styrka kommer inifrån, den kommer när vi mest behöver den. Den finns alltid där, men det är när vi inte har något annat väl, än att just vara starka, som vi upptäcker att styrkan är oändlig. Inget/ingen kan hindra dig från att nå dina mål.

Tro på dig själv och allt du äger inom dig. Se det och ta det till dig och gör något bra av det. DU är värd det bästa i livet och du är alltid värd att vara älskad och att älska!

Förvridna tankar

Igår lät jag mina Tankar ta över mitt huvud..jag kunde knappt andas. Tankar kan vara så förvridna och förljugna. Blir rädd när det blir så, att jag bara flyter med i det som inte är sant. Att jag låter egot ta över så starkt att jag blir handlingsförlamad. Jag tror på känslor, inte tankar. Tankarna i våra huvuden är oftast inte dom, dom säger att dom är. Mina tankar är mina, men ändå inte. Det är så lätt att göra om tankarna, men känslorna kan vi inte göra om. Hur mycket vi än vill eller försöker så finns klumpen i magen kvar, även om vi ler och försöker låtsas som ingenting. Tanken må vara en annan, men känslan ljuger Aldrig. Så vad det än kommer ut för ord ur din mun, så är det känslan som känns när du säger dom som räknas.

Är orden och tankarna sanna så känns även känslan sann och ljus. Är tankarna förljugna och förvridna så är känslan heller inte särskilt bra. Du kan le, men du kan aldrig lura känslan.

För mig är känslan det viktigaste och jag vill varje gång jag säger något, först känna in att det verkligen är sant, sant för mig. Inte klistra på en yta eller låta tankarna styra mina val.

Jag bad om hjälp igår och jag fick den. Idag känns det lättare och ljusare. Men klumpen i magen finns kvar. Så jag vet att jag inte är klar.

PUSS PUSS

Att bära

Jag är arg. Arg på människor som ljuger, för sig själva och då även för mig, arg på människor som snackar om att dom ska ta hand om sig själva och ta hjälp, men sen ändå inte gör det och tycker det är mer nice med människor som klappar dom på ryggen och tycker synd om dom. Sist men inte minst är jag arg på mig själv för att jag bryr mig så förbannat. Är ju ingen vits med det..vad är mitt och vad är någon annans. Känns som att det är ett evigt förvirrande moment för mig. Mitt eller ditt??? Kul att må dåligt över någon annan...inte min grej ju. Jag vill må bra i mitt liv, inte gräva i andras och må dåligt av det.
Frustrationen är total och jag bär så tungt att jag inte kan andas. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men jag är så trött på detta nu..trött, trött, trött!!

PUSS

Tack

Idag slog det mig hur viktigt det är att vara tacksam. Tacksam för allt i livet. Inte bara det rosenröda, utan oxå för alla utmaningar vi får. Hur ska vi annars lära oss om livet och oss själva?!

Jag tackar varje kväll för det jag har i mitt liv. Det ger mig frid. Jag vill inte ta livet för givet..
Jag har mycket att lära när det gäller att se till mitt bästa och att inte ta åt mig av världens bördor. Men jag lär mer för var dag, och de utmaningar jag får är just för att jag ska lära och förstå vem jag är och vilket värde jag har för denna värld.

Tack för att jag lever, tack för mitt mod att må dåligt, tack för alla människor jag träffat och träffar. Tack för allt ljus och allt mörker!

Puss puss

Att döma

Vad lätt det är att döma en annan människa. För dess val i livet, för utseendet, för jobbet de har, för hur de bor, för hur de gör i olika situationer. Men vem har den rätten? Att döma någon annan.

För vem är felfri och kan helt i sanning och äkthet säga att de aldrig gjort fel, gjort något ogenomtänkt, skällt på sina barn i onödan, tagit ut sin ilska på sin partner, ätit för mycket, ätit för lite, inte städat huset på x antal dagar, ljugit, mått skit, sjukat sig från jobbet utan att vara sjuk...VEM kan döma någon annan utan att döma sig själv i samma stund?

Det är så lätt att kasta de där stenarna va?! För det är så lätt att kasta skit på någon annan så det känns lättare att leva i samma lögn själv.  Det finns ALLTID en anledning till att människor gör och säger saker. Det behöver inte vara rätt och bra, men har vi rätt att döma det?

Att Säga till någon att de de gör kanske inte är så bra är en sak, men att prata bakom ryggen och döma ut en annan människa utan att ens känna denne, det ÄR att leva i självförnekelse. Vem är du som tror dig ha rätten att peka finger? För de fel du ser hos någon annan är ofta något som ligger hos dig själv, det är dina egna skuldkänslor över ditt och datt som du vill mildra genom att försöka få någon annan människa att vara värre än du själv.

Nej, låt människor ha sitt liv, bryt kontakt med de människor du inte vill se eller höra, ha dom du älskar nära, och hjälp de människor som du vill ha kvar i ditt liv men som du inte anser gör rätt i livet. Men först och främst hjälp dig själv. Det är så mycket lättare att se människor i kärlek om du först älskar dig själv, för då har du ingen skit att kasta på någon annan, eftersom du inte har nån skit att kasta på dig själv.

Tänk innan du dömer din näste......

Kinesolog

Nu har jag bokat ny tid till MBE-kliniken. Ska bli spännande! Är inte förens i maj. Men det tål att väntas på =)
Klicka HÄR för att komma till klinikens hemsida, så får du veta vad det är jag håller på med =)

PUSS PUSS

Motivation

Fick höra att min blogg dött..haha nej det har den ej, men jag har jobbat hela helgen och idag. Jobbat, tränat och sovit har jag gjort...eller inte så mycket sova tyvärr.

Jag mår bra, inte min fot, men jag mår bra och jag rör på mig var eviga dag. Underbara kropp. Jag äskar den. Jag älskar mina tankar och min motivation.
Jag har slutat vänta på den, motivationen. Den finns alltid där, rakt framför mig eller bara runt hörnet. Det är väntan som kan vara förödande..väntan på vad? Att tankarna som du redan vänt till negativa ska vända? Att något kommer och tvingar dig till att ta hand om dig själv. Det är alltid bara DU som kan göra det. Dom första rörelserna kanske måste vara tillgjorda och jobbiga, det är inte lätt i början, men kroppen kommer ljubla fortare än vad du tror, och det är DÅ motivationen kommer. Den kommer inte när du ligger i soffan och äter chips. Den kommer när du går den där långa promenaderna, den kommer när du lyfter den där tunga vikten, den kommer när du klarat ditt första löppass, den kommer när du märker att det du gör är bra för dig.

Väntar man för länge så är risken att vi fastnar där i soffan hela livet..eller hur? För den där himla motivationen kommer ju aldrig..."åååhhhh vad jag önskar att jag hade den". DU har den ju. Den väntar på att du ska förstå det bara. Den väntar på att få börja leva. Komma ut och röra på sig. Se solen gå upp, känna luften i lungorna, känna pulsen gå upp, känna hjärtat slå och känna endorfinerna rusa igen om kroppen. Det ÄR då motivationen börjar leva i DIG!

Sluta vänta!

PUSS PUSS