Ursprung

Jag är så oerhört tacksam över att jag träffat Katarina. Tänk, vart hade jag annars varit i livet nu. Jag har gjort arbetet med mig själv, men hon har gett mig redskapen och insikten om att Jag kan det. Hon fick mig att börja känna och vara sann mot mig själv.  Att ta hjälp är det bästa jag någonsin gjort. Resan har varit spännande, jobbig, vacker, underbar, pest, glädje, tårar, känslor och en hel del självkännedom. Jag har träffat många spännande människor i och med att jag tagit hjälp.

Att ta hjälp när livet är svårt är att få redskap att få känna precis allt, men utan att förgöra sig själv på kuppen. Det är inte lätt att ta hand om sig själv när det är mörkt. Lätt att hamna i onda cirklar av missvisande tankar, lätt för egot att ta över totalt, och tillslut så står man där och har totalt glömt bort sig själv i allt mörker. Det innebär mycket ansvar att ta hjälp. Ansvar för sitt eget mående och sina egna känslor. Men gud så skönt det är att ha konstrollen över sig själv och inte skylla på någon annan när det är mörkt eller jobbigt. Skönt att jag kan gå till mig själv och se vad som behöver göras med MIG för att JAG ska må bra. Det är en av alla fina lärdomar jag fått av Katarina. Jag och bara jag har ansvar för mig och mitt liv. Är det som är utmaningen, men jag skulle heller aldrig vilja lägga mitt liv i någon annans händer.

Ensam är inte alltid stark. Jag ber om hjälp när jag behöver den, och jag tackar alla mina nära som jag kan bolla med och prata med när det är mörkt. Men i slutet är jag själv den jag står närmast. Och det är därför viktigast att jag känner mig själv och gör rätt för Mig och mitt mående i första hand. För om inte jag finns för mig själv, vem finns då?

Ta hand om er alla fina!

Tack Katarina för att du fick mig att börja leva igen!  KATARINA