Jag är arg. Arg på människor som ljuger, för sig själva och då även för mig, arg på människor som snackar om att dom ska ta hand om sig själva och ta hjälp, men sen ändå inte gör det och tycker det är mer nice med människor som klappar dom på ryggen och tycker synd om dom. Sist men inte minst är jag arg på mig själv för att jag bryr mig så förbannat. Är ju ingen vits med det..vad är mitt och vad är någon annans. Känns som att det är ett evigt förvirrande moment för mig. Mitt eller ditt??? Kul att må dåligt över någon annan...inte min grej ju. Jag vill må bra i mitt liv, inte gräva i andras och må dåligt av det.
Frustrationen är total och jag bär så tungt att jag inte kan andas. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men jag är så trött på detta nu..trött, trött, trött!!
PUSS
Hej min rara. Tack för fint samtal och ärliga delningar igår... Fråga dig själv; vad hade kärleken gjort o du ska finna ditt svar.. Finns här <3
SvaraRadera