Gråta

Varför är det sånt tabu att gråta. Varför kan inte alla bara gråta öppet. Jag har jätte svårt att gråta inför andra. Till och med inför Gustaf! Håller tillbaka även fast jag inte vill. Är det något som går långt tillbaka i tiden? Att gråta skulle vara en svaghet?! Jag tycker ju tvärtom, att det är en styrka och bra för alla att gråta ut.
De få gångerna jag verkligen gråtit inför folk och gråtit en riktig "fulgråt" så är det ju så skönt efteråt! Är ju renande för kropp och själ, Att få ur sig all skit. Kan räkna de gångerna på en hand..... Fast gråter jag så gråter jag på riktigt då kommer allt ut..inte bara just för en situation, utan då kommer allt.
Jag gråter öppet på begravningar och andra mycket känslosamma händelser. Som första gången jag såg min guddotter, gången jag öppnade mig för mina vänner på en restaurang om att jag mådde dåligt, när min arbetskamrat dog i en bilolycka, när jag slutade nian. Tror att det är alla gånger. Som jag "fulgråtit" alltså. Gråter nästan av att tänka på dom situationerna nu. Hoppas på fulgråt när Madde får sin lilla bebis snart. Då är det starka känslor!!!!

Många gamla som jag går till gråter men skäms sedan för det. Jag säger alltid att dom FÅR gråta. Måste alltså ligga långt bak att det är fult att gråta. Mina barn ska få gråta hej vilt. Är bara bra! Har alltid önskat att jag skulle kunna gråta när som helst, var som helst...


PUSSS PÅ ER!