Jag började dagen med en änglameditation liggandes på spikmatta. En bra början. Borde göra det oftare. Passa på när barnen är nöjda på nedervåningen. Om nåt år så kan jag förklara bättre för dom när jag behöver vara ensam en halvtimme.
Jag känner att det är dax nu. Att fördjupa mig i mig själv igen. Jag längtar till Katarina och ska boka en tid. Gustaf ska med, känns så bra att han vill också. Att vi kan dela.
Det går liksom inte att lägga på locket och bara köra. Inte när jag väl har öppnat och vill leva mitt liv som Jag vill leva det. Men när jag inte fördjupar mig på ett långt tag så tappar jag, tappar den där gnistan som gör att jag är medveten i alla lägen, gnistan som gör att jag andas och följer min väg. Gnistan som för mig på rätt väg i mående, tal och känsla. Den är absolut inte borta. Men den behöver en nytändning.
PUSS PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!