Skyddsänglar

Do not search for us, we will find you. Do not wait for us, we are here, all ready. Do not whisper your name, we know it well. We have loved you forever, TIME WILL TELL. . . . . We are your Guardian Angels.

lördag 13 november 2010

Min resa...



Jag älskar mina underbara stunder i Nyköping. Dom ger mig så mycket.

Igår var jag, Gustaf och en tjej till där.

Jag är så glad att jag och Gustaf går dit och pratar. Om vi inte hade gått dit tillsammans för ca 6 månader sedan så hade det inte sett ljust ut nu. Tror faktiskt inte att vi hade varit ihop nu i så fall. Så som sagt är jag otroligt stolt och glad över min och Gustafs resa som vi gjort dessa månader. Men mest stolt över min resa. Jag har kommit så långt och jobbat hårt detta halvår, för att komma dit jag vill med mig själv och dit jag vill med förhållandet. Jag har vågat öppna mitt innersta och jag har släppt på rädslor. Jag har blivit jag och jag älskar mig själv och kan därför älska Gustaf! För 6 månader sa jag att jag inte ville vara kvar. Nu vill jag inget annat än att stanna! Hur underbart är det!?? Allt detta har jag gjort med hjälp av mig och Katarina. Katarina har gett mig redskapen och jag har gjort något av dom. Jag har skapat om mig själv.

Igår pratade vi om varför jag inte ansåg mig vara så stor och fin som jag är. Jag trodde att jag hade masker. Att den viljestarka, drivande och ledande kvinna jag är på jobbet var en mask. Jag trodde att den inte var jag. Men jag hade fel. Jag är alla mina sidor. Jag är den drivande, jag är den ödmjuka och jag är både den stora och den lilla kvinnan. Men framför allt är jag kvinna. Jag är skapad för att leda, men med en mjuk hand. Jag skulle kunna leda ett folk utan att bli maktgalen. Katarina sa så mycket fint om mig så jag började gråta. För jag vet ju att allt detta är sant. Jag vet innerst inne hur stor jag är. Men jag tillåter det inte.

Nu gör jag det! Finns ingen tvekan i mig att jag är vacker och hur bra som helst. Är så upplyftande och vackert att få höra det och att få känna det. Jag upplevde det starkt när jag låg på bänk och fick behandling. Hur jag kunde plocka upp den lilla flickan och säga att hon får vara med. Att även hon är en del av mig, att jag erkänner henne som den starka i mig. Jag LEVER och jag ÄLSKAR!

Har även bestämt mig för att gå den tredje och sista kursen. För att knyta ihop säcken. Jag är redo för den och jag är redo att släppa allt för att verkligen kunna bli jag!

Jag älskar Maria!



Tacksam för modiga människor som vågar ta sig över gränser och trotsa sina rädslor och skeptiska tankar för att ta sig in i sig själv och uppleva livet. Tack S för att du visar vägen för så många andra unga människor. Även äldre som fastnat i sina gamla mönster och inte vågar släppa taget om det gamla!


Tack G för att du finns och för att du följer vägen och att jag fick ta med dig mot ljuset! Vi träffades av en mening och det var skrivet i stjärnorna att just du och jag skulle gå denna väg tillsammans! Tack för att du vågade!


1 kommentar:

  1. Du gör mej glad fina du. Tack för att du är min vän!!! Puss

    SvaraRadera

Tack för just DIN kommentar!