Magiska möten

Har tittat på "Så mycket bättre" på tv nu några lördagar. Jag tycker det är så bra! Är så fint när helt olika människor möts för att dela med sig av sig själva till varandra. Dom Hyllar varandra genom att tolka varandras musik. Just det här programmet är så kärleksfullt. Ingen som super ned sig eller härjar eller slåss. Är liksom bara hyllningar och magiska möten.

Avsnittet igår var det Petter som var huvudperson. Det var så tydligt då. Att vi alla är lika. Hur mycket yta vi än har eller tror oss ha så är vi lika därinne. Alla trodde att Petter skulle vara hård och de var rädda för honom. Och nu, är alla omvända. Dom hittar likheter i varandra som dom aldrig trodde skulle finnas. Lillbabs och Petter verkar ju så olika på ytan, men icke. Dom fann varandra. Så himla fint. Samma med alla andra.

Det öppnar så mycket ögon när alla får se att det finns mer bakom folk än vad man tror. Alla har sin historia. Fördomar är så dumt, men ändå har vi dom allihop, även jag. Tror man vet vem en människa är efter ett möte. Hur ska vi kunna veta det?? Krävs mer än rykten eller ett par möten för att kunna veta vem man sitter mittemot.

Jag ska tänka en gång till innan jag dömer, eller om jag ens dömer alls. Vem har rätt att döma en annan människa!?? Hela historien har bara vi själva. Så döma utifrån sig själv är ju helt befängt egentligen. Vem är jag att säga att den och den är på ett eller annat vis!? Respektera att alla är olika och att tycker man inte precis som någon annan, så antingen utvecklar man relationen genom att reda ut eller prata. Eller så väljer man att gå åt andra hållet, utan glåpord eller skvaller.

Fint med kärleksfulla program. Finns inte så många i denna hårda, ytliga värld.

Jag kan alltid lära nytt, du med! Är ju det som är det härliga med livet. Att aldrig sluta förvånas!