Maria

Jag vaknar mer, dag för dag. Jag upplever en glädje inom mig, en kärlek till mig själv. Jag har inte känt den förr. Jag börjar så sakteliga att älska mig själv och i och med det, ta hand om mig själv. Kanske kan jag upplevas som manisk, men jag är bara uppe i mitt...äntligen fattar jag vad som är viktigt. JAG är viktig! Viktigast!

Jag behöver inte luta mig eller uppskattas av andra. Jag kan snart bara behöva uppskattas av mig själv. Ge mig själv uppmärksamhet och vara nöjd med det. Inte söka bekräftelse utifrån. Bekräftelse utifrån ger bara tillfällig glädje och trygghet. När jag ger mig själv bekräftelse är den äkta och nära och stannar kvar!

Jag börjar förstå att JAG är bra. Jag har aldrig erkänt för mig själv att jag är duktig, duktig på det mesta. Särskilt det här med sången. Min vän brukar säga: Om jag kunde sjunga skulle jag göra det jäämt.

Varför gör inte jag det? Det är ett mysterium. Jag hoppas att jag tar tag i det snart och börjar med mina sånglektioner snart igen!

Maria ÄR här. Jag känner det. En lycka av att börja hitta mig själv sipprar fram och jag står med öppna armar för att ta emot den!

KÄRLEK