Vård i livets slutskede

2005 lärde jag mig att aldrig mer ta med mig jobbet hem. Det har resulterat i att jag blev frisk och inte sjukskriven något mer från jobbet. Idag tog jag hem en liten del av det.

I dagsläget har vi 4st palliativa brukare i vår grupp. Palliativ heter det när människor vårdas i livets slutskede. Ofta i sjukdom såsom cancer.

Många vill dö hemma och vårdas hemma och det är då vi kommer in i bilden.

Dessa människor är inte gamla. Ca 60 år. Lika gamla som min mor och far ungefär. Det är ju nu dom ska börja sitt liv utan jobb och förpliktelser. Istället kommer sjukdomen och slår ner som en bomb. Mitt i allt detta kommer vi in. Vi kommer in till familjer i djup kris. Den drabbade har just fått reda på att cancern är obotlig och att han/hon troligen kommer att dö inom en snar framtid. Vi kommer in till dessa. Ofta en fru och en man som lever ihop och lever i denna kris. Maken eller makan orkar inte längre ta hand om sin parter själv, utan måste be om hjälp.

Det är en stor utmaning att ta hand om dessa familjer. Med stor omtanke och respekt kommer vi in i deras liv som just vänts upp och ned. Vi tar hand om sorg, ilska, förvirring, gråt, frågor och många känslor. Vi tar hand om den sjuke och vi gör det så proffsigt. Att lämna en bit av hjärtat utanför detta är ett måste för att kunna göra jobbet så bra som vi kan det. Vi kan inte gråta med de drabbade, för det inger inte trygghet och stabilitet. Dom behöver en fast och stabil grund att stå på. Dom behöver proffsiga människor med empati och förståelse för en människas utsatthet i dessa situationer. Det får dom när vi kommer. Jag är så stolt över det jag jobbar med och det jag uträttar varje dag. Jag gör skillnad för en människa i dess sista tid i livet.

Som en fru till en cancersjuk man sa till mig- Tänk att vi känner inte varandra alls..men ni kommer oss så nära, närmre än vad våra bästa vänner gör.

Oss kan dom prata med..för vi lyssnar utan att döma..vi finns där varje dag i resten av dessa människor liv.

Jag skriver om detta idag för att det känns överväldigande att vi har så många palliativa samtidigt i vår grupp. Det brukar vara kanske en eller två om året. Det är total fokus och total hängivenhet som gäller för oss med dessa människor. Vi gör allt för att deras sista stund ska vara så "bra" som det går.

Den som säger att vi bara torkar bajs på vårt jobb måste tänka om! Vi tar hand om människor i lägen där inte ens deras bästa vänner vågar vara nära. Då finns vi, DET gör mig stolt.

Tack älskade arbetskamrater för att ni finns! Jag är så glad att jag jobbar med just er!



(jag säger "vi" för att min arbetsgrupp är så otroligt bra och det känns som om jag talar för oss alla)