Kurs 2

Min resa har tagit ännu ett steg. Eller flera steg än ett. Det är svårt att förklara hur fint och fridfullt platsen där kursen hålls är. Gården ligger mitt i skogen kan man säga. Vatten rinner genom skogen och allt är otroligt vackert.

4 st blev vi på denna kurs. Jag har träffa tre väldigt fina människor, som hade mycket att dela med sig av. Öppna, medvetna människor som ville och kunde se hur fint livet kan bli om man verkligen vill. Att öppna sig på detta viset för människor jag aldrig träffat och få äran att dom öppnar sig för mig. Det är så fint. Vissa har större murar att riva ned. Jag har lätt att öppna mig. I sådana här sammanhang kan jag gråta fritt. Konstigt men sant. Jag känner nog att det bara finns kärlek och respekt inom dessa väggar. Så att släppa taget blir lätt för mig då. Ingen dömer och ingen ser ned på någon. Allt är som det ska vara helt enkelt.

Vi mediterade och vi gjorde övningar ihop. En övning skrämde livet ur mig. Vi gick ut bakom huset.

-Jaha du får börja. Sa Katarina till en av killarna som var med. Nu ska du skrika ut allt. Skrik från magen. Allt ska ut. Redan då blev jag rädd. Skrika, rakt ut...hur gör jag det??!!?? Bland folk!!??

Han skrek och skrek och skrek. Han kunde knappt tala efteråt. =) Sedan skrek nästa kille. Sen blev det min tur.

Jag gick fram. Mitt hjärta slog som om jag skulle hoppa av en bro eller något. Jag var livrädd och sa att jag inte kunde. Det tog totalt stopp. Katarina sa åt de andra att skrika med mig. Så dom skrek första skriket med mig..sen kom allt..jag skrek och skrek. Det var så skönt. Skrek tills jag nästan svimma, då fick det vara nog.

Kursen handlade om att överkomma sina rädslor och bryta ned dom. Att våga göra det man vill av livet och att våga vara jag! För varje sådan här övning så ser jag ju att jag vågar. Jag vågar allt. Begränsningar sitter i huvudet.

Att skrika sådär kan räcka. Att skrika utan ord. Inte skälla på någon, skrika från djupet. Det kan räcka för att bearbeta vissa saker. Att skrika kan räcka för att sedan ha släppt något som tyngt dig eller någon som gjort dig illa eller att dagen helt enkelt varit tung. Att skrika kan vara botemedlet för just det. Allt måste inte bearbetas länge länge. Ibland räcker det enkla.

Jag ska fortsätta skrika. Stanna nåntans i en stor skog och bara skrika. Pröva ni med!! Jag lovar att du är friare efteråt!

Jag sov otroligt gott där. Vaknade och var pigg och lycklig. Allt är ju så lätt där. Allt är frid. Utmaningen är ju att komma hem. Att påminna mig själv varje dag varje stund om att vara här och nu. Att inte springa iväg i tanken, att ta hand om mig själv och att våga vara jag!

Var jobbigt i början på jobbet idag. Genast, så fort jag kom in på kontoret fick jag en känga av en arbetskamrat. - Maria, säg ingenting till mig idag, inget som kan irritera mig!

Jag svarade då att, ingen annan än du kan göra dig irriterad. Du avgör om det jag säger irriterar dig eller inte. Jag fick alltså en utmaning direkt. Dom vill sätta mig på prov. Allt lade sig när jag jobbat ett par timmar. Innan dess hade jag inte långt ifrån tårar. Egot gör stort motstånd till att jag lyssnar till mitt sanna jag mer än till just egot. Men jag övar, övar varje dag för att kunna hitta lugnet snabbare, För att kunna landa i alla situationer, med ett lugn. Att inte gå in i andras negativa energier och att inte låta mig dras in i andra skit. Det är deras, inte mitt. Det är skönt att se saker på avstånd. Jag behöver inte alltid gå in!

Jag lär för var dag..jag vill se mera och jag vill höra mera. En dag ska jag höra. En dag ska jag kunna kommunisera så som jag vill kunna kommunisera med dom!

KÄRLEK