De som upplevt barn som inte sover..och då menar jag inte i spädbarnsåldern..då är det som det är. Jag pratar om när dom borde sova en hel natt utan problem. När dom inte gör det..när man prövat allt och skriket blir ändå bara högre och värre för varje minut som går..vad gör man då? Dom som upplevt det måste ha tänkt att nu ger jag upp..nu orkar jag inte med denna unge en natt till..man blir arg..sömnbristen tar över...om inget hjälper..vad gör man då??
Det är tabu att ha sådana tankar..eller? Att tänka är en sak..att göra slag i saken är en annan...där är skillnaden mellan psykopat och icke psykopat..hur mycket man än känner sig som en tillslut! Vill bara meddela alla mammor och pappor att jag tror alla tänker så nån gång..dåligt samvete över det är ingen idé att ha..gränser har alla..man orkar inte hur mycket som helst. Var stolta och se att ni är hur bra som helst och att ni gör ert allra bästa..mer kan man inte göra!!
Ville bara säga det..för mig är inget tabu..det får vara skitjobbigt att ha barn!! och ibland får man drömma sig bort i en värld utan barn..man kommer ju alltid tillbaka till verkligheten igen! Eller hur!? Ibland behövs en paus..ibland behöver vi vuxna komma bort..vi behöver vår tid ibland..DET ska man inte skämmas över! Älskar våra barn...det gör vi alltid!
PUSSSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!