Tålamod

Jag blir arg och ledsen...mitt tålamod finns inte ibland.... Känner mig så uppgiven och hjälplös....VILL bara att de i min närhet ska må bra!! och VILJA ta hand om sig själva!

För ett par år sedan såg inte jag heller ljuset...men jag hittade det...men däremot har jag alltid VELAT få hjälp...som sagt ibland tryter tålamodet!! Ska andas kärlek så kanske jag lugnar ned mig snart!!
Det är inte lätt att börja resan mot välmående...den är sjukt smärtsam och jobbig...alla svar kommer, alla svar man gömt undan för att "skydda" sig själv...alla sanningar och allt det som finns längst in kommer fram...läskigt som fan är det. Men det är värt all smärta för att få känna den oändliga lyckan när man når upp...när man sagt allt och kan börja jobba på det man vet är sant...
Jag har verkligen sett ljuset...sen har jag fallit igen...men att jag sett det gör att jag aldrig kan falla ända ner igen...det är omöjligt...för sanningen finns mitt framför ögonen på mig och jag kan inte ljuga längre...ljuger jag för mig själv så dör jag...bit för bit.. Min önskan är att alla ska vakna...alla har sin tid och sin resa...jag vet det...känner att tålamodet sätter mig på prövningar nu...ibland svävar jag bort från det som är viktigt för mig och ser bara andra...

Jag ser mycket framemot kursen som jag och G ska gå i april...den kommer föra oss ännu närmre varandra.. Är stolt över mig OCH g för att vi gör detta!

Dax att natta barna...sen en kväll i min ensamhet...lägga mig tidigt får det bli!

PUSSSSSSSSSSS

Tack för att ni finns!