Ibland vill jag skydda mina nära för mycket. Jag vänder och vrider mig för att jag vill lösa deras pussel. Men det är INTE min uppgift, och jag vet mycket väl att det inte spelar någon roll vad jag gör eller säger, alla har sin väg att gå. Jag kan inte dunka in att det krävs att släppa taget, att leva en dag i taget, att ibland gör det ont, men det blir bättre. Det måste upplevas, inte sägas.
Jag läste några äldre inlägg i min blogg. Min period, eller period och period, handlar om år, då jag var på botten och tog mig upp steg för steg. Det är mäktigt att läsa nu. Läsa hur jag kände och tänkte då, och jämföra med hur jag känner och tänker idag. Det är som natt och dag. Så himla skönt att jag lärt mig släppa taget, lärt mig att sätta mig själv främst och fram för allt...ta EGET ansvar över mitt liv.
Varje morgon ser jag min dag framför mig. Den är i glädje, den innehåller fina möten med människor. Den innehåller skratt och insikter.
Att vakna och tänka negativt det första man gör. Då har vi satt energin för den dagen, satt den i negativt läge från första stund, innan dagen ens börjat. Finns ingen vits med det. Trött och sliten kan man vara, men att börja dagen med suck och stön och se dagen som ett hinder och en lång uppförsbacke gör dig bara änn mer negativ och du drar till dig negativa händelser och människor.
Jag väljer den positiva sidan. För då har jag iallafall börjat dagen från rätt håll. Hur den slutar är upp till mig. Men en ljus start är en väldigt bra början. Och alla utmaningar som kommer under dagen blir lättare att tas med.
PUSSS PUSSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!