Jag har så fina människor runt mig som verkligen tycker om mig och som uppskattar mig och som berör mig med deras fina ord om hur dom blir hjälpa av just mina ord.
Jag är tacksam för dessa bevis på att när jag följer min väg och när jag är jag så hjälper jag inte bara mig själv, utan andra oxå. Inte genom ansträngning eller möda, utan genom att helt enkelt känna in och verkligen bry sig och vara sann i mina ord.
Idag är "dagen efter"...var på en riktigt rolig tjejfest igår. Vi bjöd på oss själva om man säger så =). Iallafall, dagen efter så brukar mina sinnen bli djupare, jag är liksom avslappnad på ett annat sätt. Det blev tydligt för mig idag att jag känner att jag har mycket att leva upp till hela tiden. Att jag allt för ofta sätter en stämpel på mig själv att vara den som ska kunna lyfta och stötta och vara den som INTE faller eller blir irriterad på jobbet för små saker. Men jag är ju den människan oxå...även jag kan göra "fel". Jag är verkligen inte fullärd eller på något vis en bättre människa än någon annan. Men jag sätter pressen på mig ändå. Pressen att alltid ha de rätta orden när någon behöver mig, pressen att hitta lösningar.
På senaste kursen kände jag en stark press på att vara bäst. Fy vad det var jobbigt att erkänna. Att jag kände så. För jag vill inte känna så. Det blir en tung börda att bära..såklart är det bra att ha i sikte att alltid göra sitt bästa...mitt bästa är ju någon annans sämsta och tvärt om..
Men det jag vet är att när jag slappnar av och bara känner vad jag känner, så blir det så himla rätt. Jag behöver inte så många ord, att bara skriva jag tänker på dig, eller hur mår du?, kan ju ge hur mycket som helst. Det är i enkelheten som det stora sker.
Tack för att ni finns mina fina läromästare/vänner!
PUSS PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!