Det är något magiskt över äldre människor, precis som med nyfödda barn. Det finns liksom inga masker kvar.. Jag upplever de äldre som om dom skulle vara jag. En kvinna jag tar hand om tittar sig ofta i spegeln och säger men Gud så gammal jag blivit, vad rynkig jag är..vem är det där?
Det är ett sånt starkt bevis på att det är skalet som ändrats, den unga kvinnan finns fortfarande kvar där inne...
Dom är magiska! Vare sig dom är bittra eller livsglada så är dom magiska..precis som det nyfödda barnet.
När en riktigt gammal människa möter ett barn så syns det på långt håll att dom förstår varandra på ett helt annat sätt..det är liksom så mycket visdom och kärlek i ett sådant möte! Barnet har ännu inte lärt sig att dra på sig masker och den gamle har lärt sig att släppa dom! Vackert! Mötet blir alltså i äkta sanning och djup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!