Grundfärg

Ja så är det. Allt behöver inte gå så himla fort. Även fast jag är en snabb person som gärna vill ha allt gjort samtidigt och gärna igår. 

Men när det gäller kroppen så måste det få ta den tid det tar, annars är risken stor att psyket slår bakut och motivationen tryter. 

Det är ju egentligen det svåraste med att forma om sin kropp, att låta det ta sin tid.  Såklart vill jag ha resultat, men det kommer med tiden. Sakta men säkert är det bästa. Försöker intala mig det nu innan jag sätter igång ordentligt. Tänkte mig att efter besiktningen hos barnmorskan i slutet av nov så vill jag börja på gymmet och sätta igång med kostschema. Jag blir nervös av att tänka på det, men jag ska klara det. För helt ärligt så är jag lyckligare i en lättare kropp med muskler. Det fina i allt är ju att insidan liksom kommer med på köpet när vi formar om utsidan. 

För det är väl inget att hymla med, att vara vältränad är nice! Att kunna sätta på sig kläder som sitter som en smäck varje gång, att se sig i spegeln och känna wow. Det Är faktiskt ganska så euforiskt. Yta och djup, allt på en gång...det är inget fel med att bättra på ytan, bara man inte glömmer grundfärgen!

Så nu vill jag njuta av att vara jag, nybliven, hormonstinn mor. Sen tar jag tag i lagren jag dragit på mig, så att den riktiga Maria kan komma fram igen. 

Pusssss