Det är så viktigt att kunna ta en komplimang. Att säga tack utan att förminska sig själv i samma mening. - åh tack men jag som är så blek, eller plufsig eller grå!
När tacket följs av något negativt så är komplimangen på en gång förminskad och helt ärligt en förolämpning tillbaka till den som gav komplimangen. Den som ger det positiva kanske tillslut inte orkar ge fler komplimanger när denne ständigt blir misstrodd.
En komplimang är något vackert och något att ta vara på och värdera högt. Ta den, omfamna den och säg tack lägg in den i hjärtat där den hör hemma.
Komplimangen hör inte hemma i papperskorgen. Då blir den en skymf mot den som gav den.
Ge istället tillbaka komplimangen till samme person eller till nästa du vill uppskatta för något. När du ger får du mer tillbaka. Men ge inte tillbaka den i form av- tack, men du är så mycket finare.
Det tacket blir ju väldigt tvetydigt och en negativ vinkel till dig själv.
- Tack, du är fin du med! Där är ett fint svar. Om man är ärlig vill säga. För det är viktigt det med, att mena det du säger.
Vi behöver uppmuntra varandra mer och få upp varandras ögon för hur värdefulla, duktiga, starka och vackra vi alla är på vårt eget vis.
Pusssss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!