Jag tänker på barn som inte har det bra, vars föräldrar missbrukar sin makt och slår på de små. Det känns så maktlöst att veta att det finns så många utsatta och här sitter jag och kan inte hjälpa. Tillslut blir det som tvångstankar och jag får ångestliknande symptom. Jag måste säga högt till mig själv att sluta! Att istället älska Mina barn ännu mer och Be för de som inte har det dom har ❤️
Nästa tanke som kommer är oron över hur jag ska kunna ge mina döttrar självkänsla nog att kunna säga, nej, ja, stopp och stå upp för sig själva i detta hårda ibland otroligt kärlekslösa samhälle. Och hur ska jag få min son att respektera och behandla tjejer, kvinnor med respekt, när nästan det enda du ser ute på nätet är förnedrade och nertryckta tjejer. Internet påverkar och det finns inte en chans att jag kommer kunna hålla koll på allt mina barn kommer se och "lära sig" där ute i cybern! Just nu är det så mycket hat som florerar på nätet. Skvallersidor, hatkommentarer mm. Maktlöst var ordet!
Det är så viktigt att veta när det är dax att sätta stopp. Det är aldrig ok att tjejer i skolan blir klämda på brösten eller klappade i baken, upptryckta mot väggen! Händer det oss vuxna så är det ju sexuellatrakasserier på en gång. Den oron finns i mig redan, att inte ha gett mina barn självkänslan nog att veta vad som är rätt och fel i hur man behandlar andra och fram för allt, sig själv.
Det jag kan göra är att älska dom oändligt och berätta för dom att dom duger som dom är. Tänka på hur jag pratar om mig själv och andra, att stötta i alla lägen! Sedan be för att det räcker ❤️
Sprid mer kärlek och se på varandra med kärlek så mår alla bättre.
Det är sådant jag tänker på nu när jag sitter hemma med min lilla. Visst, jag ska leva här och nu, men oron som kommer är svår att stoppa. Kanske ska jag gå ur Facebook så jag slipper se så mycket elände som triggar alla dessa jobbiga tankar.
Ta det nu lugnt Maria! Allt ordnar sig, eller hur? ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!