Instagram

Finns på instagram som @kraftmaria ❤️

Underbara ungar

Två månader har gått sedan Stella kom till jorden. Lär känna henne för var dag. Rutinerna börjar väl sätta sig, men än är hon så liten att det ändras hipp som happ. 

Hon sover oftast hela nätterna! Det får jag vara glad över. Blir mycket vaket under dagarna då istället och mycket försök till sömn. Trött är jag, men allt går. Jag smälter varje gång jag ser på henne. Vilket mirakel. Och de fina storasyskonen som hjälper till och verkligen vill vara nära! Fina ungar ❤️ 

Har varit på körövning ikväll. Stella hade skrikit hela tiden. Kära nån. Men det handlar inte om hunger. Hon är ofta ledsen om kvällarna och det kan pappa trösta lika bra. Men det känns ändå jobbigt att hon inte riktigt kan slappna av om kvällarna. Men som sagt, det kan ändras fort :) 

Nu sova så jag är hyfsat mänsklig imorgon ....

Pussss

Tankar, hat, kärlek

Nu när jag sitter här hemma med mitt barn så kommer det mycket tankar, tankar som är svåra att stoppa. 

Jag tänker på barn som inte har det bra, vars föräldrar missbrukar sin makt och slår på de små. Det känns så maktlöst att veta att det finns så många utsatta och här sitter jag och kan inte hjälpa. Tillslut blir det som tvångstankar och jag får ångestliknande symptom. Jag måste säga högt till mig själv att sluta! Att istället älska Mina barn ännu mer och Be för de som inte har det dom har ❤️ 

Nästa tanke som kommer är oron över hur jag ska kunna ge mina döttrar självkänsla nog att kunna säga, nej, ja, stopp och stå upp för sig själva i detta hårda ibland otroligt kärlekslösa samhälle.  Och hur ska jag få min son att respektera och behandla tjejer, kvinnor med respekt, när nästan det enda du ser ute på nätet är förnedrade och nertryckta tjejer. Internet påverkar och det finns inte en chans att jag kommer kunna hålla koll på allt mina barn kommer se och "lära sig" där ute i cybern! Just nu är det så mycket hat som florerar på nätet. Skvallersidor, hatkommentarer mm. Maktlöst var ordet! 

Det är så viktigt att veta när det är dax att sätta stopp. Det är aldrig ok att tjejer i skolan blir klämda på brösten eller klappade i baken, upptryckta mot väggen! Händer det oss vuxna så är det ju sexuellatrakasserier på en gång. Den oron finns i mig redan, att inte ha gett mina barn självkänslan nog att veta vad som är rätt och fel i hur man behandlar andra och fram för allt, sig själv. 

Det jag kan göra är att älska dom oändligt och berätta för dom att dom duger som dom är. Tänka på hur jag pratar om mig själv och andra, att stötta i alla lägen! Sedan be för att det räcker ❤️

Sprid mer kärlek och se på varandra med kärlek så mår alla bättre. 

Det är sådant jag tänker på nu när jag sitter hemma med min lilla. Visst, jag ska leva här och nu, men oron som kommer är svår att stoppa. Kanske ska jag gå ur Facebook så jag slipper se så mycket elände som triggar alla dessa jobbiga tankar.

Ta det nu lugnt Maria! Allt ordnar sig, eller hur? ...

Självbild

Hur många ggr har du fått höra från nära och kära att du är fin och duger precis som du är? Och hur många ggr har du trott på dom orden och verkligen tagit dom till dig?

Det är så viktigt att kunna ta en komplimang. Att säga tack utan att förminska sig själv i samma mening. - åh tack men jag som är så blek, eller plufsig eller grå! 

När tacket följs av något negativt så är komplimangen på en gång förminskad och  helt ärligt en förolämpning tillbaka till den som gav komplimangen. Den som ger det positiva kanske tillslut inte orkar ge fler komplimanger när denne ständigt blir misstrodd. 

En komplimang är något vackert och något att ta vara på och värdera högt. Ta den, omfamna den och säg tack lägg in den i hjärtat där den hör hemma. 

Komplimangen hör inte hemma i papperskorgen. Då blir den en skymf mot den som gav den. 

Ge istället tillbaka komplimangen till samme person eller till nästa du vill uppskatta för något. När du ger får du mer tillbaka. Men ge inte tillbaka den i form av- tack, men du är så mycket finare. 

Det tacket blir ju väldigt tvetydigt och en negativ vinkel till dig själv. 

- Tack, du är fin du med! Där är ett fint svar. Om man är ärlig vill säga. För det är viktigt det med, att mena det du säger. 

Vi behöver uppmuntra varandra mer och få upp varandras ögon för hur värdefulla, duktiga, starka och vackra vi alla är på vårt eget vis. 

Pusssss