Jag fick en så stark känsla av att tillhöra något större. Att jag är ämnad för något stort. Att det finns så mycket mer liv i mig än vad jag tror och visar. Jag lever på halvfart. Varför det?? En mäktig känsla. Känslan av att inget är omöjligt, bara rädslorna är borta och jag ser tydligt. Då finns inga hinder för att ta mig precis dit jag vill och kan!
Vi är alla ämnade för stora ting. Utan just DIG skulle inte världen eller universum vara. Jag finns för att du finns. Du finns för att jag finns!
Gud finns inom dig, som DIG!
Alltså något större än vad jag kan tänka dig finns inom mig. Det vill ut och bara jag kan släppa det fritt. Bara jag!
Här har du en som lever på halvfart ändå är man trött jämt.
SvaraRaderaTur att familjen finns.
//m.c