Mitt sista inlägg...

Detta är min läxa. Att alltid vara sann mot mig själv. Att vara sann mot den jag är IDAG. Jag är inte den gamla Maria längre. Den som var rädd och den som just börjat sin resa. Jag är jag och jag lever NU. Jag behöver inte behaga andra för att bli älskad. Jag behöver endast vara sann mot mig själv, så kommer kärleken på köpet, både från mig själv och andra. Att jag lever mitt liv. Vad jag behöver och vad som är bra för mig, vet bara jag. Ingen annan kan säga åt mig vad jag behöver eller ska göra för att må bra. Det som är bra för någon annan behöver inte vara bra för mig. Jag ska helt enkelt vara trygg i det jag känner och känner jag att jag inte vill så ska jag säga nej. Vad anledningen till nejet är, är egentligen helt orelevant.  Jag går på min känsla och om någon frågar varför, så är det för att jag inte vill helt enkelt. 

Vissa saker i livet måste man ju göra. Det förstår jag, men just sådana frågor som om jag vill följa med hit och dit tex, att jag ska göra det här och det här, för det är bra! där ska jag fråga MIG själv vad Jag vill. Inte vad samhälle, vänner eller någon annan vill. Vad jag vill är det som räknas. Går jag emot min känsla så går jag emot mig själv, och mår då dåligt, vilket även resulterar i att den jag sa ja till fast inte menade det, inte heller får det särskilt kul. 

Sen gör jag gärna saker för någon annans skull, för de människor jag har nära, men då är det ju för att jag VILL det. Vill det för att jag älskar eller bryr mig om denne. Ge och ta, en balans i livet.

I och med detta, att jag kommit dit jag kommit i livet. Att jag tagit mig hit, till mig själv, till den orädda, till Maria, så känner jag inte att jag behöver min blogg längre. Den har hjälpt mig otaliga ggr med att analysera, ge svar på svåra frågor och gett mig bekräftelse och stöd. Men jag behöver inte längre analysera och gräva. Jag vill sluta med det och leva med den Maria jag är idag. Kanske kommer det komma upp gamla känslor, men då tar jag fram dom, kollar vad dom betyder och sedan bort med dom. Jag måste förstå att jag kommit fram till där jag ska vara nu. 

Jag har grävt länge nog, och jag har grävt så länge att jag inte riktigt vet hur jag ska sluta eller vad jag ska göra om jag inte gräver. Men jag tar nu ett steg i det. Jag slutar blogga. För jag känner att jag inte kan skriva från hjärtat längre och att jag då skriver för någon annans skull. Det är inte vad denna blogg handlar om. Den är i kärlek till mig själv och min resa. Nu har en del av min resa fått ett avslut och jag är glad för den jag är, glad för min familj, min älskade man, mina underbara barn, mitt fina hus, mina fina vänner och mitt givande jobb. Jag är nöjd och jag vill leva här och nu, för något annat existerar inte.

Tack till dig som läst och kommenterat. Jag önskar dig all lycka på din färd och ber för att  du aldrig glömmer att DU är viktigast i DITT liv.  

Tack till Katarina som lett mig på färden. Tack till alla människor jag mött på resan. Tack till min älskade man som stått vid min sida i alla år! Tack mina älskade barn som ger så mycket kärlek. Tack till mina fina vänner som lyssnat och försökt förstå. Tack till mig själv som aldrig gav upp. 7år har jag rest på just denna färd...

Nu börjar en ny resa och jag ser fram emot den!

VAR SANN I DITT TAL

TA INGET PERSONLIGT

TA INGET FÖR GIVET

GÖR ALLTID DITT BÄSTA

Du är värd allt, när du lever efter din vilja!

Kärlek och ljus // Maria

Jag har tillit till att livet och jag själv tar mig precis dit jag ska.

Eko

Så här valde en butik att framföra sina bananer. 

Underbart!

Jag tycker det är så viktigt att vara medveten om mina val i matbutiken. Att hitta ekologiskt är inte svårt längre. Vissa varor vi stoppar i oss är knappt vad det står att det är pga. all besprutning.

Jag väljer ekologiskt!

Att vara värd det allra bästa

Att inte vara värd...

Känslan att inte vara värd ligger djupt rotad. Rotad i kroppen, sinnet och själen. Att inte vara värd det bästa, att inte vara värd kärlek, att inte vara värd att älskas eller att älska.

Vi föds fria, fria att älska, leva, frodas och vara oss själva fullt ut. Medans vi växer upp tas vi bit för bit bort ifrån kärnan...vi lär oss av vuxenvärlden/samhället/media, att tygla oss, att inte synas för mycket, att helt enkelt göra oss till någon vi egentligen inte är eller vill vara. Vi blir ständigt påminda om brister och fel som genast måste ändras. I och med detta så straffar vi oss själva genom olika sätt, äta för mycket, äta för lite, inte älska oss själva, ständigt klanka ner på oss själva, alltid välja destruktiva relationer, alltid välja någon annan framför sig själv. Hellre säga nej än ja till livet!

Det är just denna kärna av att vara värd som jag går mot hela tiden. Jag har kommit en väldigt lång bit och jag känner att jag väldigt snart är där fullt ut, framme i känslan av att verkligen veta och känna att jag ÄR värd bara det bästa. Jag är värd att må bra, att älskas, att älska, att få njuta av livet. Det ÄR jag värd.

När känslan av att vara värd det bästa får blomstra, finns det inte någon eller något som skulle få mig ur balans. Jag skulle hela tiden veta mitt eget värde och inte låta någon trampa på mig, jag skulle inte låta MIG SJÄLV trampa på mig!
Oftast så är det ju faktiskt jag själv som inte tycker mig vara värd och därför trycker jag ner mina egna känslor och det jag vill.

Oftast så är ju detta omedvetet. Vi väljer dåliga relationer, dåliga matvanor, dåliga val i livet helt enkelt, och allt detta på grund av att vi inte tycker oss vara värd mer. Känslan av att det inte finns något bättre för mig. Att det inte finns för att jag inte är stor och stark, mäktig eller vacker nog för det bästa. Haha vilken stor fet lögn det är. Jag skrattar för att det är så absurt att så många av oss tror på det! Vi tror helt och fullt att det finns andra som hela tiden är mer värda än oss själva. Omedvetet eller medvetet!

Vad är det som är så hemskt med dig att du inte skulle vara värd det allra bästa. Vara värd att älskas, vara värd en sund kropp och själ. Vara värd att jobba med det du vill jobba med, vara värd att ägna dig åt det du vill i livet. Vara värd att vara DU!!!!! Vem har lärt dig att inte älska dig själv. Vuxenvärlden var det i början. Men nu då?? Vem säger att du inte är värd??? Det är ju DU SJÄLV som säger det, varje dag väljer du att antingen göra det DU vill eller det någon annan vill! Varje dag gör du valet att ÄLSKA dig själv eller att inte göra det. Det finns ingen annan som kan få dig att älska dig själv än just DU!!

Sluta vänta på att något utifrån ska komma och bära dig fram. Du och bara du kan bära dig dit du vill! Du har makten över ditt liv, dina känslor och dina val. Sluta vänta!

Om du kunde se det jag ser. Att du är värd att älskas i allt och av alla. Du kan se det, om du väljer att SE det!

PUSS PUSS

Tid!

Både jag och Gustaf får ofta frågan hur vi hinner med att träna, jobba, vara med familj, barn och samtidigt ha fritid och kul. Hummmm, ja svaret på det är väl att vi prioriterar det vi VILL göra, och gör det!

Jag hör ofta att folk inte hinner hit och dit och tiden räcker inte till. Men om du verkligen tänker efter, vad är det du gör om dagarna som du skulle kunna byta ut till träning eller något annat du VILL göra?! Jag tror att du kommer att upptäcka att många minuter spenderas i soffa eller med något som du egentligen inte vill göra. Dygnet har 24 timmar, ett träningspass behöver inte ta mer än en halv timme om man är effektiv. Att laga en nyttig maträtt behöver inte heller ta mer än en halv timme. MEN det som krävs är planering och framförhållning. I början må det vara krångligt, men tillslut så blir det ju en vana och matlådan till jobbet är alltid klar dagen innan och träningspasset är planerat för dagen / kvällen.

Jag och Gustaf må mötas i dörren under veckorna, men det är ju träningen vi prioriterar just nu och träningen tar som sagt var inte mycket längre än en timme hööögst och sedan kan vi sitta och kramas hela kvällen om det är så. Köttfärsen, laxen, torsken, har jag redan tagit fram för att tinas, riset kokas på tio min och lite broccoli på 5 min. Klarrt. Inte svårare än så. Tid finns om jag vill att den ska finnas.

Ursäkterna till för lite tid finns uppe i huvudet. Planering, och prioritering och följa hjärtat och göra det jag verkligen vill. DET skapar tid!

PUSS PUSS

för tusan.. vill du träna, meditera, gå ut och gå, laga mat, dansa, sjunga, leka med barnen, läsa, så GÖR det! Ju mer du säger att tiden inte finns, desto mer tid försvinner medans du säger det.

PMS

Helt plötsligt slår den till...PMS:en, eller plötsligt och plötsligt..den kommer ju varje månad. Men jag har aldrig upplevt den så starkt som jag gör nu och de senaste månaderna. Vad händer, arg, ledsen, glad, nere, uppe, allt på en och samma gång. Och hungern ska vi inte tala om. Äter och är hungrig efter 10 minuter igen. Galet!

Jag tog hur som mig igenom ett träningspass a la Gustaf här hemma. Sur som ättika började jag, men med något lättare sinne efteråt. Mycket vi kvinnor måste stå ut med. Hormoner och några hormoner till på det. =)  Jaja, det går över och nu varnar jag och är ärlig med det. Förut satt jag ju mest och tjura i ett hörn...haha ingen bra ide. Ne, ut med skiten och var ärlig med att jag behöver extra omtanke och en varsam hand, så brukar det gå bra.

Ofta när just PMS:n tar över så kommer mycket tankar om kroppen fram. Jag har så svårt att säga till mig själv att jag är nöjd med min kropp. När jag har ägglossning så svullnar allt upp och tankarna blir förvridna av tokiga hormoner som hoppar omkring. Jag har Svårt att se det vackra i det ibland. Min utmaning såklart, men denna utmaning är verkligen tuff. Mina tankar om min kropp är så hårt inristade och det är svårt för mig att vända dom. Jag kan säga orden, men jag ska även KÄNNA att jag är nöjd och stolt över min kropp.
Fortsättning följer........

Min grundkänsla i livet är iallafall stabil och lycklig. Det känns skönt. Jag älskar min man som ger mig ofantligt mycket komplimanger och peppning. TACK!

Just det, jag använde mina händer här om kvällen. Så underbart när jag kan hjälpa och verkligen ge resultat. I sista behandlingen blev det så fint att jag fick tårar i ögonen. Oj oj, tänk om alla kunde se hur vackert det är att öppna upp.

PUSSS på er vackra underbara människor!

Behandlingen

Igår var alltså jag och min vän hos Peter. Min vän älskade honom =). Trodde inget annat heller. Så stolt över henne! Trött på att vara ett vrak sa hon..sagt och gjort..ta tjuren vid hornen och gör något åt det- precis som hon nu gjort.

Jag tog upp mina tankar gällande kosten. För mig är tankarna just det som är problemet, jag får inte ner det i känslan. Det är bara tankar som far runt, runt och dom ljuger för mig och jag blir förvirrad. Vi pratade även om sorgen som jag bär på då och då, den är långt bort och jag kan inte se att den finns i detta liv jag lever nu. Så nästa gång blir det hypnos, för att hitta sorgen, och sedan släppa den. Ska bli otroligt spännande.

När jag låg på bänk (behandlingen) så fick jag säga till mig själv allt jag sa till mig själv när jag var liten, jag är tjock, jag får inte äta det och det, jag är inte älskad, jag bär på andras bördor, jag är INTE VÄRD. När jag skulle säga just det, att jag inte är värd, så knöt det sig, det sitter så djupt och är så rotat i mig att det var svårt att erkänna det för mig själv i den stunden.  Samtidigt som jag sa allt detta så knackade han på olika punkter på mitt huvud och min arm. Är ju just i huvudet som mina förljugna tankar fastnat. Det må låta konstigt, men det är riktigt avslappnande och det jag säger släpper lättare när det knackas.
Efter det fick jag säga allt fast tvärtom, jag ÄR värd, jag är vacker, jag släpper alla andras bördor, m.m. m.m. Det hände massor men nu är jag fortfarande omtumlad så det kanske jag tar någon annan gång.

Jag fick till mig nya affirmationer.

Jag tänker och säger aldrig medvetet att jag är tjock, ful, inte värd, sådana tankar tillåter jag ej och jag klankar inte ner på mig själv. Men omedvetet så tycker jag mig ju inte vara värd att må bra över min kropp. För jag säger ju heller inte ATT jag ÄR  värd och snygg och nöjd med min kropp. Jag är inte negativ, men heller inte positiv över min kropp. Det gör ju att jag inte kan påverka de omedvetna tankarna till att bli positiva.
Så nu har jag som sagt nya affirmationer att säga till mig själv, flera gånger om dagen.

- Jag är nöjd med min kropp
- Jag är vacker
- Jag är värd att må bra i både kropp och själ
- Jag mår bra i kropp och själ

Så underbart med nya känslor och nya sätt att se på saker och ting. När det går upp ljus för mig är det så himla fint. Varje gång är som att födas på nytt, när jag lär mig ännu mer om mig själv. Det tar aldrig slut, och det vill jag heller inte att det gör!

PUSS PUSS

Acceptera

Det är ganska spännande, det som försigår i mina tankar och känslor nu. Jag kommer på mig själv med att ha tänkt på mat, kropp och träning en hel bilfärd. Jag säger stopp, fokuserar på annat ett tag, men sedan är det tillbaka. Precis allt går att associera med mat, kropp och träning, iallafall för mig. Vad jag än talar om, ser eller hör så ser jag koppling till just det. Känns i bland som att jag håller på att bli tokig. Men samtidigt så vet jag ju att detta är en förändring för hela livet. Jag går inte på nån diet ett par månader, jag håller på att förändra livet med vad jag äter och hur jag rör på mig. Klart att det blir mycket känslor i det.

Jag ska nog landa i det och se det som en process i mitt nya liv som hälsosam. Vanor bryts och det är självklart att motstånd kommer innifrån mig. Mitt inre är inte van vid detta, egot vill säga ifrån och få mig att falla. Är upp till MIG om jag vill höra på monsterrösten eller MIN röst.
Acceptera mig för den jag är med alla mina känslor, acceptera mig för att jag ibland är sugen på godis, acceptera mig för att jag oftast inte vill ha det där godiset, acceptera att jag ibland äter utan att vilja, och gör sedan något åt det! Det är vad jag ska göra.

Inte pressa mina känslor, utan låta dom vara precis där dom är just nu. Gör jag motstånd så föder jag motståndet ännu mer. Släpp taget och se att resan jag gör nu är fantastisk och underbart bra för mig!

PUSS PUSS

Mat och känslor

Att ständigt tänka på mat. Att ständigt battla med mig själv om vad jag ska och inte ska äta. Så ser det ut i mitt huvud nu. Jag må ha trott att jag inte har problem med mitt tankesätt vad gäller kost, men det går upp för mig mer och mer att jag både medvetet och omedvetet låter tankarna och känslorna om just kost ta över mig och mitt mående.

Jag vet vad som är nyttigt och jag vet att det finns massor av nya roliga recept och mellanmål. Jag tycker om maten jag äter. Som jag sagt förut så har jag satt upp en slags osynlig gräns vid 70 kg..jag kommer inte längre, när jag börjar må riktigt bra så är det som att jag inte tycker mig vara värd det, och börjar då att gå till skafferiet igen. Skillnaden denna gång är att jag är otroligt medveten om det, men det spelar ingen roll. Jag går likt förbannat till skafferiet. Det är en kraft som är större än jag själv. En kraft som jag just nu inte har kontroll över.
Det som skrämmer mest är när jag vet hur bra jag kan må, hur bra det känns när jag är sann och skuldfri, men ändå så lägger jag mig inför denna kraft. Vad fan är det som får mig att trycka ner mig själv. Det finns inget annat än just kosten som får mig att känna skuld och skam.


Vad är det som gör att jag ständigt kommer tillbaka till denna känsla? Till denna oerhört jobbiga plats. Jag kan äta så jag mår illa, men ändå vilja ha mer. Att äta för ätandets skull, inte av hunger, inte va njutning. När monstret tar över, äter jag för att monstret säger det. Dessa ständiga ursäkter att inte ta hand om mig själv ploppar upp i min tankebana. Helt absurda, ologiska tankar som jag känner att jag tappat kontrollen över.

Jag vill må bra. Jag vill kunna se på människor utan att tänka på deras kroppar eller vad dom äter eller inte äter. Jag går med ett ständigt krig i mitt huvud...vart är känslan i det?! Jag vill ju för tusan kunna njuta av en glass i vårsolen utan att känns skuld, känna att jag misslyckats med dagen.

Det finns absolut stunder där jag verkligen njuter och VILL ha den där glassen eller mackan. Men när jag står och brer min femte macka, utan att njuta och utan att vara hungrig...det är då jag tappat respekten för mig själv och mina känslor. Det må vara gott, men ger det skuld är det inte värt det.
Jag vill äta och njuta, jag vill träna och må bra. Jag vill att dessa två går hand i hand. Jag vill känna frihet i mina kostval. Just nu är jag mer fängslad av dom.

Det tar emot nåt fruktansvärt att skriva det här. För jag vill vara så jävla duktig. Jag vill klara det här utan att känna att jag faller i det. Jag vill inte falla i detta inför andra. Det tar emot för att när jag säger detta högt så blir det sant och jag ser det tydligt och jag blir rädd för mig själv.

Jag åker inte till affären och handlar 3 kilo godis, det är inte vad detta handlar om, det handlar om känslan jag får när jag äter den där extra mackan, när jag äter 3 portioner mat, när jag äter bullen på mötet. Det handlar om att jag gör det trots att jag skriker inombords att jag inte vill. När kroppen inte går att styra. Jag vill känna frid när jag tänker på mat. Det gör jag inte nu!

PUSS PUSS

NU

Är proppmätt, dax att sova. Varit på lite galej...

Upp på cykeln imorrn bitti innan jobb.... funderar på hur jag ska överkomma min egensatta gräns som jag satt vid 70 sträcket.... kanske är jag för hård mot mig själv, eller så är jag för mesig mot mig själv... träningen är jag sjukt bra på...kosten går bra för det mesta, men inte jämt...är där problemet ligger....kanske lägga upp ett nytt träningsschema för maj månad. Japp, så får de bli!! NU kör vi!! 

Har jag satt upp en gräns, så kan jag även ta bort den!! Svårare än så är det inte!

PUSS PUSS

Bild från i somras. Har kommit så långt sedan dess! Men just här var nog startskottet. Tack för sparken Madde =)

Kinesolog

Nu har jag bokat ny tid till MBE-kliniken. Ska bli spännande! Är inte förens i maj. Men det tål att väntas på =)
Klicka HÄR för att komma till klinikens hemsida, så får du veta vad det är jag håller på med =)

PUSS PUSS

Motivation

Fick höra att min blogg dött..haha nej det har den ej, men jag har jobbat hela helgen och idag. Jobbat, tränat och sovit har jag gjort...eller inte så mycket sova tyvärr.

Jag mår bra, inte min fot, men jag mår bra och jag rör på mig var eviga dag. Underbara kropp. Jag äskar den. Jag älskar mina tankar och min motivation.
Jag har slutat vänta på den, motivationen. Den finns alltid där, rakt framför mig eller bara runt hörnet. Det är väntan som kan vara förödande..väntan på vad? Att tankarna som du redan vänt till negativa ska vända? Att något kommer och tvingar dig till att ta hand om dig själv. Det är alltid bara DU som kan göra det. Dom första rörelserna kanske måste vara tillgjorda och jobbiga, det är inte lätt i början, men kroppen kommer ljubla fortare än vad du tror, och det är DÅ motivationen kommer. Den kommer inte när du ligger i soffan och äter chips. Den kommer när du går den där långa promenaderna, den kommer när du lyfter den där tunga vikten, den kommer när du klarat ditt första löppass, den kommer när du märker att det du gör är bra för dig.

Väntar man för länge så är risken att vi fastnar där i soffan hela livet..eller hur? För den där himla motivationen kommer ju aldrig..."åååhhhh vad jag önskar att jag hade den". DU har den ju. Den väntar på att du ska förstå det bara. Den väntar på att få börja leva. Komma ut och röra på sig. Se solen gå upp, känna luften i lungorna, känna pulsen gå upp, känna hjärtat slå och känna endorfinerna rusa igen om kroppen. Det ÄR då motivationen börjar leva i DIG!

Sluta vänta!

PUSS PUSS

Kropp och mående

Ja, precis så här känner jag när jag hör och ser folk skriva om sina ständiga krämpor!

Att kropp och mående, mående och kropp sitter ihop borde inte vara något främmande längre?!! Är du stressad får du utslag och, eller tappar hår, är du deprimerad lägger kroppen av nästan helt, går du och bär på gammalt groll och skit så får du ont i rygg och kropp. Listan kan göras hur lång som helst. 

Sluta klaga och börja ta hand om Dig istället. Börja med bagaget och fortsätt sedan med kroppen som fått bära det tunga du släpat på allt för länge.

Det må låta hårt, men jag är så trött på klagandet. Vakna upp och lev! Det finns inte en enda krämpa i din kropp som inte går att göra något åt mentalt. Kanske går det inte att bota alla gånger, men att göra det bättre och lindrigare går Alltid! Att klaga och tycka synd om sig själv funkar inte. Eller har du upplevt att just det har gjort att kroppen ljublar och mår bättre? Negativa känslor föder mer negativa känslor. Dom fastnar sen i din kropp och klagandet kan börja om igen. Nej, det är dax att säga stopp och vända tankarna!!

Vad väntar du på??

Utmaningar

Hon är borta, så underbart skönt att ha kommit över så många begränsningar som jag satt på mig själv. ALLA kan OM dom VILL!

Nu finns den här kvinnan istället. Hon som inte ger upp, hon som har fattat att det är hon som kommer först och att det inte finns någon annan som kan göra hennes liv till det hon vill. Bara hon kan förändra och förbättra sitt liv, sin kropp, sitt sinne och sin själ!

Efter en vecka med mitt burnschema har jag nu gått ner till 70,2. 1,9kg ner. Jag är nöjd. Har skött kosten utomordentligt bra. Är så mycket lättare att äta sunt när jag tränar mycket oxå. Det går liksom hand i hand det där.

Tyvärr har jag fått ont i min vänstra fot, inte lite ont, utan mycket ont. Jag tror på att den är överansträngd av att ha både gått och sprungit som en tok i 1 och en halv vecka. Jag Hoppas att det går över efter helgens vila. Ska inte gå eller springa något innan måndag. Skulle det vara så att det onda håller sig kvar så får jag förlita mig på tung styrketräningen åter igen. Det är kul med styrka så det gör inget, men min tanke är ju att löpa!

Har anmält mig till blodomloppet i år. Denna gång i min egen stad. Vill springa 10km under timmen. Blir ett kul mål att ha. Öva, öva och öva. Mitt flås är inte riktigt här än, men det kommer att komma. Min hjärna måste förstå att jag kan pressa mig själv liiite till när jag springer, det är inte farligt att flåsa lite ibland oxå =). Intervaller är väldigt bra för att få upp just flåset. Jobbigt men så värt att göra för att få fina resultat i slutet.

Ikväll blir det fest. Ska bli så kul att fira in Maddes nya liv. LOVE!!

Puss och ha en underbar vårhelg alla!! Är ju så underbart med solen och värmen nu. Nytt liv, nytt hopp, nya människor och kontakter, nya möjligheter att förändra och förnya, och allt görs i det nya ljuset!

PUSS

Dagens träning

 Idag fixade jag barnvakt och Gustaf och jag hade en träningsdate på ÖKK. Jättekul och jag börjar faktiskt gilla ÖKK. Nytt och snygg med taggade och heta träningsmänniskor i alla åldrar och både tjejer och killar. Kanske drar jag mig hit efter att Friskis och Svettis kortet gått ut? Tål att tänkas på =)
Tack för passet bejbi!!

Powerwalk

Fina månen var kvar när jag började gå

Solen på väg upp. Finns nog inget vackrare än himlen just då!

Första morgonpromenaden avklarad. Kändes bra. Var inga problem utan frukost i magen. Hungrig när jag kom hem förstås, men kunde hålla tempo hela vägen. Jag hann även se hur vackert det är här där jag bor. Brukar ju mest springa förbi allt =)

PUSS PUSS  påt igen imorgon!

Jag har mitt liv i min hand

En grymt peppande låt när jag tränar! När jag var ute och sprang i söndags så slog det mig att texten är så sann för mig. Den går ju att tolka på lika många sätt som det finns människor, men min tolkning är att den handlar om att rädda sig själv. Att vara sin egen doktor, att väcka sig själv. Att förstå att det är Jag som har mitt liv i min hand.

Min kropp behöver en hjälte,kom och rädda mig!
Något säger mig att Du vet hur du ska rädda mig!
Jag har varit riktigt låg, Jag vill att du kommer och räddar mig
Få mig att börja leva!
Tänd mig!
Rör mig!
Rädda mitt liv!
Jag är för ung att dö!
Om jag skriker, om jag gråter, så är det för att jag lever
Du har mitt liv i din hand, kom och rädda mig nu, jag vet att du kan. jag vet att du kan!!
Jag vet att du kan rädda mig och få mig att känna mig levande!

Min tolkning är alltså att jag sjunger detta till mig själv....det är jag som har makten över mig och min kropp och allt jag vill göra med livet/kroppen.

För när det kommer till kritan så kan ingen annan än just Jag rädda mig! Det ÄR jag som räddat mitt liv, jag tog tillbaka makten och jag började ta hand om mig, nu ska jag bara fortsätta med det...ibland krävs det då peppande låtar!

PUSS PUSS

Inspiration

När jag var på Friskis och Svettis senast så tog jag med deras tidning. Jag tänkte läsa om chins, men kom över ett riktigt inspirerande och underbart reportage om Maria Andersson. En kvinna som får diagnosen, obotlig cancer och tillsagd att hon endast har 3 månader kvar att leva.

Hon vägrar låta sjukdomen besegra henne och hon målar upp bilder och mål för hennes framtid. Hon springer marathon, hon tränar och hon lever sitt liv som förr. MEN hon har lärt sig att uppskatta NUET, att stanna upp och att njuta och känna glädje. Det tackar hon cancern för. Hon har nu levt med cancern i över 1½ år. Tumörerna blir mindre.

Maria säger: "Jag är säker på att min träning och livsstil, tillsammans med en stark kropp och ett starkt psyke hjälper mig"

Från tidningen: Maria berättar att hon först såg cancern som ett straff. Idag menar hon att hon på allvar tror att det kan komma något gott ur sjukdomen. - Förut var jag stressad och ofta sur, uppskattade inte nuet. Jag var tvungen att få obotlig cancer för att stanna upp och se saker på ett nytt sätt. Nu är hon piggare och ser det mesta positivt. Läs artikeln HÄR!

Mina egna tankar: Detta bevisar än en gång att allt har en mening. Denna kvinna tog verkligen till sig det kroppen sa till henne. Kroppen sa åt henne att stanna upp, att uppskatta livet. Hon lyssnade och hon har vunnit. Kanske dör hon av denna cancer, men hon har vunnit så mycket genom att ha börjat leva som hon vill leva. Leva ett liv där kropp och själ går hand i hand. Hon har hunnit inspirera många, många människor på vägen.

Svetthydda- Min andliga upplevelse

Kroppen rensas ut, organen rensas ur. Men även mitt djupare inre rensas ur. Detta, mitt första svett kände jag att jag med lätthet klarade av. Kanske för att jag inte satt på det allra varmaste stället eller för att svetten var ganska korta, om jag jämför med vad de andra upplevt förut. En bra nybörjar start helt enkelt.

Jag tror inte att jag riktigt han landa eller komma så djupt som jag önskade när det gick så fort. När svetten började så hälldes det på olika oljor. En av dom var riktigt stark. En pepparmyntsolja. Den kändes ordentligt och jag andades riktigt försiktigt i början. När det starka lagt sig lite så upplevde jag en avslappning djupare än jag någonsin upplevt.  Jag släppte bara taget om mig själv, rädslan och slutade kämpa emot. Jag andades och flöt med. Det var underbart.

Budskapet under svetten som jag upplevde det, var att finna sig själv, att inse att jag är värd bara det bästa, att jag och min kropp är det viktigaste som finns. Att jag ska vårda min kropp och mitt inre. Att se att jag aldrig är ensam. Jag har alltid mig själv, och det är mig själv jag lever med längst.

För mig är det viktigaste just nu att släppa mina rädslor. Det är dom som håller mig tillbaka i livet. Jag har släppt många av dom och bara det att jag gick in i detta tält är ett bevis på att jag inte låter mina tankar om rädsla styra mig. Tankar är bara tankar, inget annat. Dom ljuger och dom går inte att styra. Men jag kan acceptera att dom finns och jag kan titta på dom och ibland skratta åt dom. För jag vet att det är JAG som bestämmer, inte mina tankar. Jag kan välja tankarna genom att vända dom när dom försöker styra mig. Jag kan vända dom till positivt när dom försöker dra ner mig.  När jag gör mig själv medveten om att det är mina känslor som styr, så kan tankarna inte längre köra med mig.

Det är ju först när vi besegrar rädslan som vi ser livet för vad det är...när vi vågar leva fullt ut och inte låter någon eller något annat stå i vår väg för vår egen lycka och vår egen resa i livet. Varför ska rädslor, som egentligen bara är förljugna tankar få styra oss?? Jag väljer bort dom!

PUSS PUSS  vi får se vad nästa svett ger mig och min kropp...

Svetthyddan- Min kroppsliga upplevelse

Igår upplevde jag alltså min första svetthydda. 

Jag trodde för det första att tältet skulle vara högre. Fick dödsångest av att se att det var så lågt till tak och sååå litet och det faktum att 15 pers skulle in där. Men jag var där och jag skulle in. Jag har varit rädd förr men ändå utfört det som ska utföras och varit stolt och nöjd efteråt, så det vara bara att följa med.

Innan vi började satt alla som skulle vara med på svettet i ett rum och Urban som höll i svettet berättade lite om hur det går till och andra saker. Mycket humor och skratt. Det gillar jag. Det lättar upp med skratt.  Det är en gammal indiantradition. Ett svett renar kroppen och dess organ.

Sedan bytte vi om till det vi ville ha på oss. Min vän Anna rekommenderade bikini, så jag hade sporttopp och bikinitrosor på mig. Vi gick sedan ner till elden som nu tagit sig ordentligt. Inne i elden låg stenarna som sedan ska in i hyddan och blev superheta. 

Vi stod en stund runt elden och gick sedan en efter en i i hyddan. Eftersom jag var lite orolig fick jag gå in först så jag hamnade närmast öppningen och bredvid Urban. 

När alla satt där inne bars stenarna in. Inte alla på en gång. Det är helt mörkt där inne, förutom att stenarna glöder lite. Vi började med lite sång, varmt är det. Det rann om mig redan efter nån minut. 5 stycken svett går man igenom. Och det blir varmare för varje svett. Mellan varje gång så öppnas hyddan upp och de som vill gå ut får självklart göra det. Jag stannade inne hela tiden. Tyckte det var alldeles för kallt =)

Min upplevelse är positiv. Jag fann ro där inne och enda gången jag kände panik en liten stund var i sista svettet. Då var det så varmt att det brändes i lungorna när jag andades in. Men jag lade mig nära marken och då gick det att andas igen. Vi sjöng samtidigt och det gjorde det lättare att glömma värmen. Blir som ett mantra och det var underbart. Det sista svettet kallas för dödssvettet. 

Vårt dödssvett blev kort, då det var en som ropade öppna ganska fort. Jag hade gärna legat en stund till och verkligen fått känna på och utstå mera. Är ju det det handlar om, att pressa sig själv och sin kropp så att man verkligen rensar och släpper ut och öppnar upp.

Efteråt blev vi bjudna på ost, kex och frukt. Jag slukade hur mycket som helst och jag kände mig inte ens mätt. Kroppen sög upp det på en gång. Vätskan som förloras där inne är ju några liter. Det rann som om jag stod i duschen. Underbart!! Efteråt är huden helt ren och mjuk. Som om jag genomgått en kroppsbehandling!

Jag kommer göra detta igen. Kommer säkert vara lika nervös, men veta att jag kommer överleva.

Tack alla fina som var med!!!!!

PUSS PUSS

Ta sitt liv, eller ta tag i sitt liv?

Du kommer bli sjuk i detta. Tränar du inte för mycket? Sånt får jag höra ibland.

Det jag tänker då är: Nej jag är inte sjuk i detta. Det jag tycker ÄR sjukt är att de flesta av oss sakta men säkert tar livet av oss med de dåliga mat och träningsvanor vi väljer i livet. Jag har valt bort det som får mig att må dåligt ( för mycket socker, snabbmat, soffhäng, äta bullar och kakor mitt i veckan, dricka söta drycker). Det gör mig INTE sjuk. Det får mig att må bättre än någonsin.

Den som säger att jag kommer bli sjuk är oftast den som inte väljer att må bra med maten och träningen. Det är den som konstant trycker i sig socker och konstant lägger sig i soffan istället för att gå ut och gå. Jag har varit där jag med. Men jag vill aldrig tillbaka. Och jag väljer att ta på mig livet, istället för att ta av mig det.

Varje dag gör jag val om hur jag vill leva. Varje dag väljer jag livet. Det gör mig inte sjuk. Vänd dig till dig själv och fråga dig varför du inte vill leva ett sunt liv. Varför väljer du att sakta ta ditt liv? Jag hoppas med hela mitt hjärta att du orkar välja LIVET!

KÄRLEK!

Är det inte dax nu?

PUSS PUSS