Mitt sista inlägg...

Detta är min läxa. Att alltid vara sann mot mig själv. Att vara sann mot den jag är IDAG. Jag är inte den gamla Maria längre. Den som var rädd och den som just börjat sin resa. Jag är jag och jag lever NU. Jag behöver inte behaga andra för att bli älskad. Jag behöver endast vara sann mot mig själv, så kommer kärleken på köpet, både från mig själv och andra. Att jag lever mitt liv. Vad jag behöver och vad som är bra för mig, vet bara jag. Ingen annan kan säga åt mig vad jag behöver eller ska göra för att må bra. Det som är bra för någon annan behöver inte vara bra för mig. Jag ska helt enkelt vara trygg i det jag känner och känner jag att jag inte vill så ska jag säga nej. Vad anledningen till nejet är, är egentligen helt orelevant.  Jag går på min känsla och om någon frågar varför, så är det för att jag inte vill helt enkelt. 

Vissa saker i livet måste man ju göra. Det förstår jag, men just sådana frågor som om jag vill följa med hit och dit tex, att jag ska göra det här och det här, för det är bra! där ska jag fråga MIG själv vad Jag vill. Inte vad samhälle, vänner eller någon annan vill. Vad jag vill är det som räknas. Går jag emot min känsla så går jag emot mig själv, och mår då dåligt, vilket även resulterar i att den jag sa ja till fast inte menade det, inte heller får det särskilt kul. 

Sen gör jag gärna saker för någon annans skull, för de människor jag har nära, men då är det ju för att jag VILL det. Vill det för att jag älskar eller bryr mig om denne. Ge och ta, en balans i livet.

I och med detta, att jag kommit dit jag kommit i livet. Att jag tagit mig hit, till mig själv, till den orädda, till Maria, så känner jag inte att jag behöver min blogg längre. Den har hjälpt mig otaliga ggr med att analysera, ge svar på svåra frågor och gett mig bekräftelse och stöd. Men jag behöver inte längre analysera och gräva. Jag vill sluta med det och leva med den Maria jag är idag. Kanske kommer det komma upp gamla känslor, men då tar jag fram dom, kollar vad dom betyder och sedan bort med dom. Jag måste förstå att jag kommit fram till där jag ska vara nu. 

Jag har grävt länge nog, och jag har grävt så länge att jag inte riktigt vet hur jag ska sluta eller vad jag ska göra om jag inte gräver. Men jag tar nu ett steg i det. Jag slutar blogga. För jag känner att jag inte kan skriva från hjärtat längre och att jag då skriver för någon annans skull. Det är inte vad denna blogg handlar om. Den är i kärlek till mig själv och min resa. Nu har en del av min resa fått ett avslut och jag är glad för den jag är, glad för min familj, min älskade man, mina underbara barn, mitt fina hus, mina fina vänner och mitt givande jobb. Jag är nöjd och jag vill leva här och nu, för något annat existerar inte.

Tack till dig som läst och kommenterat. Jag önskar dig all lycka på din färd och ber för att  du aldrig glömmer att DU är viktigast i DITT liv.  

Tack till Katarina som lett mig på färden. Tack till alla människor jag mött på resan. Tack till min älskade man som stått vid min sida i alla år! Tack mina älskade barn som ger så mycket kärlek. Tack till mina fina vänner som lyssnat och försökt förstå. Tack till mig själv som aldrig gav upp. 7år har jag rest på just denna färd...

Nu börjar en ny resa och jag ser fram emot den!

VAR SANN I DITT TAL

TA INGET PERSONLIGT

TA INGET FÖR GIVET

GÖR ALLTID DITT BÄSTA

Du är värd allt, när du lever efter din vilja!

Kärlek och ljus // Maria

Jag har tillit till att livet och jag själv tar mig precis dit jag ska.

Att vara värd det allra bästa

Att inte vara värd...

Känslan att inte vara värd ligger djupt rotad. Rotad i kroppen, sinnet och själen. Att inte vara värd det bästa, att inte vara värd kärlek, att inte vara värd att älskas eller att älska.

Vi föds fria, fria att älska, leva, frodas och vara oss själva fullt ut. Medans vi växer upp tas vi bit för bit bort ifrån kärnan...vi lär oss av vuxenvärlden/samhället/media, att tygla oss, att inte synas för mycket, att helt enkelt göra oss till någon vi egentligen inte är eller vill vara. Vi blir ständigt påminda om brister och fel som genast måste ändras. I och med detta så straffar vi oss själva genom olika sätt, äta för mycket, äta för lite, inte älska oss själva, ständigt klanka ner på oss själva, alltid välja destruktiva relationer, alltid välja någon annan framför sig själv. Hellre säga nej än ja till livet!

Det är just denna kärna av att vara värd som jag går mot hela tiden. Jag har kommit en väldigt lång bit och jag känner att jag väldigt snart är där fullt ut, framme i känslan av att verkligen veta och känna att jag ÄR värd bara det bästa. Jag är värd att må bra, att älskas, att älska, att få njuta av livet. Det ÄR jag värd.

När känslan av att vara värd det bästa får blomstra, finns det inte någon eller något som skulle få mig ur balans. Jag skulle hela tiden veta mitt eget värde och inte låta någon trampa på mig, jag skulle inte låta MIG SJÄLV trampa på mig!
Oftast så är det ju faktiskt jag själv som inte tycker mig vara värd och därför trycker jag ner mina egna känslor och det jag vill.

Oftast så är ju detta omedvetet. Vi väljer dåliga relationer, dåliga matvanor, dåliga val i livet helt enkelt, och allt detta på grund av att vi inte tycker oss vara värd mer. Känslan av att det inte finns något bättre för mig. Att det inte finns för att jag inte är stor och stark, mäktig eller vacker nog för det bästa. Haha vilken stor fet lögn det är. Jag skrattar för att det är så absurt att så många av oss tror på det! Vi tror helt och fullt att det finns andra som hela tiden är mer värda än oss själva. Omedvetet eller medvetet!

Vad är det som är så hemskt med dig att du inte skulle vara värd det allra bästa. Vara värd att älskas, vara värd en sund kropp och själ. Vara värd att jobba med det du vill jobba med, vara värd att ägna dig åt det du vill i livet. Vara värd att vara DU!!!!! Vem har lärt dig att inte älska dig själv. Vuxenvärlden var det i början. Men nu då?? Vem säger att du inte är värd??? Det är ju DU SJÄLV som säger det, varje dag väljer du att antingen göra det DU vill eller det någon annan vill! Varje dag gör du valet att ÄLSKA dig själv eller att inte göra det. Det finns ingen annan som kan få dig att älska dig själv än just DU!!

Sluta vänta på att något utifrån ska komma och bära dig fram. Du och bara du kan bära dig dit du vill! Du har makten över ditt liv, dina känslor och dina val. Sluta vänta!

Om du kunde se det jag ser. Att du är värd att älskas i allt och av alla. Du kan se det, om du väljer att SE det!

PUSS PUSS

Förändring

Det är förbaskat mycket som händer runt omkring just nu. Alltså i hela världen/universum. Jag känner det så väl i min närmsta krets. Det öppnas upp och det ställs frågor, det fördjupas. Underbart och tungt på samma gång. Eftersom jag fortfarande har svårt att stänga ute andras energier och känslor, så blir det lätt att jag känner det så starkt. Allt som öppnas upp. Jag har gjort den resan och nu upplever jag alla andras. Det är mäktigt och tungt.
Nu när jag skriver så märker jag att det är svårt att förklara hur jag menar och känner. Det liksom går en förändringens vind genom oss alla och vi blir påverkade allihop. Vare sig vi är öppna, stängda, medvetna eller ej. Så är det saker i görningen och vi dras alla med. Det är positiva förändringar, men dom kan verka stora och prövande för många nu. Men i slutet så är det så himla värt det. Det gör ont att leva ibland. Men det gör ont för att vi ska vakna och se vårt eget värde. Våga tycka om oss själva för dom vi är, på riktigt. Inget jävla dravel och jantelags tänk. Nej, att fullt ut älska allt med sig själv, utan att fly, utan att ducka och göra sig mindre.

Jag blir så ledsen när jag ser människor i min närhet som lägger sig platt och ger upp sin egen önskan om att älska sig själva, för att de helt enkelt inte ser att det finns en möjlighet till det. Orden som kommer är fulla av misstro till sin egen förmåga att dra upp sig själv och börja leva det liv han/hon vill. Det gör mig frustrerad, men samtidigt så märker jag att viljan finns, att människor sakta men säkert börjar vakna. DET ger mig hopp om framtiden. Hopp om att alla tillslut ska se, se allt de är värda!

PUSS PUSS

Behandlingen

Igår var alltså jag och min vän hos Peter. Min vän älskade honom =). Trodde inget annat heller. Så stolt över henne! Trött på att vara ett vrak sa hon..sagt och gjort..ta tjuren vid hornen och gör något åt det- precis som hon nu gjort.

Jag tog upp mina tankar gällande kosten. För mig är tankarna just det som är problemet, jag får inte ner det i känslan. Det är bara tankar som far runt, runt och dom ljuger för mig och jag blir förvirrad. Vi pratade även om sorgen som jag bär på då och då, den är långt bort och jag kan inte se att den finns i detta liv jag lever nu. Så nästa gång blir det hypnos, för att hitta sorgen, och sedan släppa den. Ska bli otroligt spännande.

När jag låg på bänk (behandlingen) så fick jag säga till mig själv allt jag sa till mig själv när jag var liten, jag är tjock, jag får inte äta det och det, jag är inte älskad, jag bär på andras bördor, jag är INTE VÄRD. När jag skulle säga just det, att jag inte är värd, så knöt det sig, det sitter så djupt och är så rotat i mig att det var svårt att erkänna det för mig själv i den stunden.  Samtidigt som jag sa allt detta så knackade han på olika punkter på mitt huvud och min arm. Är ju just i huvudet som mina förljugna tankar fastnat. Det må låta konstigt, men det är riktigt avslappnande och det jag säger släpper lättare när det knackas.
Efter det fick jag säga allt fast tvärtom, jag ÄR värd, jag är vacker, jag släpper alla andras bördor, m.m. m.m. Det hände massor men nu är jag fortfarande omtumlad så det kanske jag tar någon annan gång.

Jag fick till mig nya affirmationer.

Jag tänker och säger aldrig medvetet att jag är tjock, ful, inte värd, sådana tankar tillåter jag ej och jag klankar inte ner på mig själv. Men omedvetet så tycker jag mig ju inte vara värd att må bra över min kropp. För jag säger ju heller inte ATT jag ÄR  värd och snygg och nöjd med min kropp. Jag är inte negativ, men heller inte positiv över min kropp. Det gör ju att jag inte kan påverka de omedvetna tankarna till att bli positiva.
Så nu har jag som sagt nya affirmationer att säga till mig själv, flera gånger om dagen.

- Jag är nöjd med min kropp
- Jag är vacker
- Jag är värd att må bra i både kropp och själ
- Jag mår bra i kropp och själ

Så underbart med nya känslor och nya sätt att se på saker och ting. När det går upp ljus för mig är det så himla fint. Varje gång är som att födas på nytt, när jag lär mig ännu mer om mig själv. Det tar aldrig slut, och det vill jag heller inte att det gör!

PUSS PUSS

Ursprung

Jag är så oerhört tacksam över att jag träffat Katarina. Tänk, vart hade jag annars varit i livet nu. Jag har gjort arbetet med mig själv, men hon har gett mig redskapen och insikten om att Jag kan det. Hon fick mig att börja känna och vara sann mot mig själv.  Att ta hjälp är det bästa jag någonsin gjort. Resan har varit spännande, jobbig, vacker, underbar, pest, glädje, tårar, känslor och en hel del självkännedom. Jag har träffat många spännande människor i och med att jag tagit hjälp.

Att ta hjälp när livet är svårt är att få redskap att få känna precis allt, men utan att förgöra sig själv på kuppen. Det är inte lätt att ta hand om sig själv när det är mörkt. Lätt att hamna i onda cirklar av missvisande tankar, lätt för egot att ta över totalt, och tillslut så står man där och har totalt glömt bort sig själv i allt mörker. Det innebär mycket ansvar att ta hjälp. Ansvar för sitt eget mående och sina egna känslor. Men gud så skönt det är att ha konstrollen över sig själv och inte skylla på någon annan när det är mörkt eller jobbigt. Skönt att jag kan gå till mig själv och se vad som behöver göras med MIG för att JAG ska må bra. Det är en av alla fina lärdomar jag fått av Katarina. Jag och bara jag har ansvar för mig och mitt liv. Är det som är utmaningen, men jag skulle heller aldrig vilja lägga mitt liv i någon annans händer.

Ensam är inte alltid stark. Jag ber om hjälp när jag behöver den, och jag tackar alla mina nära som jag kan bolla med och prata med när det är mörkt. Men i slutet är jag själv den jag står närmast. Och det är därför viktigast att jag känner mig själv och gör rätt för Mig och mitt mående i första hand. För om inte jag finns för mig själv, vem finns då?

Ta hand om er alla fina!

Tack Katarina för att du fick mig att börja leva igen!  KATARINA

Att bära

Jag är arg. Arg på människor som ljuger, för sig själva och då även för mig, arg på människor som snackar om att dom ska ta hand om sig själva och ta hjälp, men sen ändå inte gör det och tycker det är mer nice med människor som klappar dom på ryggen och tycker synd om dom. Sist men inte minst är jag arg på mig själv för att jag bryr mig så förbannat. Är ju ingen vits med det..vad är mitt och vad är någon annans. Känns som att det är ett evigt förvirrande moment för mig. Mitt eller ditt??? Kul att må dåligt över någon annan...inte min grej ju. Jag vill må bra i mitt liv, inte gräva i andras och må dåligt av det.
Frustrationen är total och jag bär så tungt att jag inte kan andas. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men jag är så trött på detta nu..trött, trött, trött!!

PUSS

Kinesolog

Nu har jag bokat ny tid till MBE-kliniken. Ska bli spännande! Är inte förens i maj. Men det tål att väntas på =)
Klicka HÄR för att komma till klinikens hemsida, så får du veta vad det är jag håller på med =)

PUSS PUSS

Kropp och mående

Ja, precis så här känner jag när jag hör och ser folk skriva om sina ständiga krämpor!

Att kropp och mående, mående och kropp sitter ihop borde inte vara något främmande längre?!! Är du stressad får du utslag och, eller tappar hår, är du deprimerad lägger kroppen av nästan helt, går du och bär på gammalt groll och skit så får du ont i rygg och kropp. Listan kan göras hur lång som helst. 

Sluta klaga och börja ta hand om Dig istället. Börja med bagaget och fortsätt sedan med kroppen som fått bära det tunga du släpat på allt för länge.

Det må låta hårt, men jag är så trött på klagandet. Vakna upp och lev! Det finns inte en enda krämpa i din kropp som inte går att göra något åt mentalt. Kanske går det inte att bota alla gånger, men att göra det bättre och lindrigare går Alltid! Att klaga och tycka synd om sig själv funkar inte. Eller har du upplevt att just det har gjort att kroppen ljublar och mår bättre? Negativa känslor föder mer negativa känslor. Dom fastnar sen i din kropp och klagandet kan börja om igen. Nej, det är dax att säga stopp och vända tankarna!!

Vad väntar du på??

Kroppen och känslorna

Igår började en ny resa i mitt liv. Jag besökte en man som jobbar på MBE-kliniken i Örebro. Det känns som att jag stannat upp och nu behöver något nytt och gå ett steg till i både kropp och själ. Mycket av det jag arbetat med under de senaste 6 åren har fastnat i kroppen. Hur mycket jag än må prata om saker, känslor och mående, så är det vissa grejer som fastnar och vägrar släppa taget. Dessa saker kan denna man hjälpa mig med, genom att lösa upp det ur kroppen och ta bort det. Han hjälper mig även med att balansera upp muskler och andra skevheter som jag dragit på mig. 

Denna första gång han vi ju inte med allt. Var mest kroppsligt igår. Nästa gång hoppas jag att några av mina inkapslade känslor ska få komma ut och bort.

Jag hade mycket bortträngda känslor i mig, detta vet jag redan om. Men jag har inte redskapen själv för att lösa upp dessa knutor så att de kan komma ut. Det ska bli så spännande att se hur denna resa kommer bli.

Det jag kände var så bra med denna man är att han verkligen INTE tycker att det ska vara fel eller att vi ska må dåligt. Så här ska du inte ha det, det här ska vi fixa, säger han. Så underbart att höra sådant. Att allt liksom går att ordna, det finns inget som inte går att lösa. Jobbigt kan det bli, men det ska inte finnas kvar i min kropp och det ska bort. Så skönt att ha börjat med det nu.

Att prata är renande, men där kan jag känna att egot kan ta över och begränsa vad jag "vill" reda ut och få bort. När kroppen blir behandlad och vissa punkter trycks på så finns det inget ego som kan säga stopp eller manipulera mig. Kroppen ljuger inte. Det är det som ska bli så spännande, att verkligen få ut allt, en gång för alla!! Inga gränser, inga lögner, bara sanning och utrensning!

Insikt...

Jag fick en insikt nu mitt i det onda. Jag förstår varför jag har så ont. Det är för att jag inte ska kunna tänka, tänka på något annat än min kropp och det onda. Jag har allt för länge gått med oro, oro för mina nära och kära. Det får vara nog nu.

Inte för att jag ska sluta bry mig, men jag ska vända mina tankar från oro till mer tankar och känslor om hur jag VILL att mina nära och kära ska må och ha det i livet. Som sagt, negativ energi, föder negativ energi, och om jag ständigt går runt med oro så drar jag till mig mer oro och smittar även av mig på dom som jag oroar mig för. Ingen vits med det ju.
Istället ska jag forma mina tankar och känslor och se framför mig hur mitt och mina näras liv är fullt av kärlek, ro och glädje. Det är det enda sättet att dra till sig det som man vill ha i livet. Att tänka på det och inte på det man INTE vill ha.

Jag hade en sten av oro i min mage. Den är borta nu, men efter att något tas bort från kroppen så måste den läka. Är det jag gör nu.

Just nu är det inte coolt, men jag kommer tycka det sen när jag mår bättre.

Tacksam för mina insikter och mina upplevelser och min medvetenhet.

PUSS PUSS

Svetthydda- Min andliga upplevelse

Kroppen rensas ut, organen rensas ur. Men även mitt djupare inre rensas ur. Detta, mitt första svett kände jag att jag med lätthet klarade av. Kanske för att jag inte satt på det allra varmaste stället eller för att svetten var ganska korta, om jag jämför med vad de andra upplevt förut. En bra nybörjar start helt enkelt.

Jag tror inte att jag riktigt han landa eller komma så djupt som jag önskade när det gick så fort. När svetten började så hälldes det på olika oljor. En av dom var riktigt stark. En pepparmyntsolja. Den kändes ordentligt och jag andades riktigt försiktigt i början. När det starka lagt sig lite så upplevde jag en avslappning djupare än jag någonsin upplevt.  Jag släppte bara taget om mig själv, rädslan och slutade kämpa emot. Jag andades och flöt med. Det var underbart.

Budskapet under svetten som jag upplevde det, var att finna sig själv, att inse att jag är värd bara det bästa, att jag och min kropp är det viktigaste som finns. Att jag ska vårda min kropp och mitt inre. Att se att jag aldrig är ensam. Jag har alltid mig själv, och det är mig själv jag lever med längst.

För mig är det viktigaste just nu att släppa mina rädslor. Det är dom som håller mig tillbaka i livet. Jag har släppt många av dom och bara det att jag gick in i detta tält är ett bevis på att jag inte låter mina tankar om rädsla styra mig. Tankar är bara tankar, inget annat. Dom ljuger och dom går inte att styra. Men jag kan acceptera att dom finns och jag kan titta på dom och ibland skratta åt dom. För jag vet att det är JAG som bestämmer, inte mina tankar. Jag kan välja tankarna genom att vända dom när dom försöker styra mig. Jag kan vända dom till positivt när dom försöker dra ner mig.  När jag gör mig själv medveten om att det är mina känslor som styr, så kan tankarna inte längre köra med mig.

Det är ju först när vi besegrar rädslan som vi ser livet för vad det är...när vi vågar leva fullt ut och inte låter någon eller något annat stå i vår väg för vår egen lycka och vår egen resa i livet. Varför ska rädslor, som egentligen bara är förljugna tankar få styra oss?? Jag väljer bort dom!

PUSS PUSS  vi får se vad nästa svett ger mig och min kropp...

Svetthyddan- Min kroppsliga upplevelse

Igår upplevde jag alltså min första svetthydda. 

Jag trodde för det första att tältet skulle vara högre. Fick dödsångest av att se att det var så lågt till tak och sååå litet och det faktum att 15 pers skulle in där. Men jag var där och jag skulle in. Jag har varit rädd förr men ändå utfört det som ska utföras och varit stolt och nöjd efteråt, så det vara bara att följa med.

Innan vi började satt alla som skulle vara med på svettet i ett rum och Urban som höll i svettet berättade lite om hur det går till och andra saker. Mycket humor och skratt. Det gillar jag. Det lättar upp med skratt.  Det är en gammal indiantradition. Ett svett renar kroppen och dess organ.

Sedan bytte vi om till det vi ville ha på oss. Min vän Anna rekommenderade bikini, så jag hade sporttopp och bikinitrosor på mig. Vi gick sedan ner till elden som nu tagit sig ordentligt. Inne i elden låg stenarna som sedan ska in i hyddan och blev superheta. 

Vi stod en stund runt elden och gick sedan en efter en i i hyddan. Eftersom jag var lite orolig fick jag gå in först så jag hamnade närmast öppningen och bredvid Urban. 

När alla satt där inne bars stenarna in. Inte alla på en gång. Det är helt mörkt där inne, förutom att stenarna glöder lite. Vi började med lite sång, varmt är det. Det rann om mig redan efter nån minut. 5 stycken svett går man igenom. Och det blir varmare för varje svett. Mellan varje gång så öppnas hyddan upp och de som vill gå ut får självklart göra det. Jag stannade inne hela tiden. Tyckte det var alldeles för kallt =)

Min upplevelse är positiv. Jag fann ro där inne och enda gången jag kände panik en liten stund var i sista svettet. Då var det så varmt att det brändes i lungorna när jag andades in. Men jag lade mig nära marken och då gick det att andas igen. Vi sjöng samtidigt och det gjorde det lättare att glömma värmen. Blir som ett mantra och det var underbart. Det sista svettet kallas för dödssvettet. 

Vårt dödssvett blev kort, då det var en som ropade öppna ganska fort. Jag hade gärna legat en stund till och verkligen fått känna på och utstå mera. Är ju det det handlar om, att pressa sig själv och sin kropp så att man verkligen rensar och släpper ut och öppnar upp.

Efteråt blev vi bjudna på ost, kex och frukt. Jag slukade hur mycket som helst och jag kände mig inte ens mätt. Kroppen sög upp det på en gång. Vätskan som förloras där inne är ju några liter. Det rann som om jag stod i duschen. Underbart!! Efteråt är huden helt ren och mjuk. Som om jag genomgått en kroppsbehandling!

Jag kommer göra detta igen. Kommer säkert vara lika nervös, men veta att jag kommer överleva.

Tack alla fina som var med!!!!!

PUSS PUSS

Personlig utveckling

Här kommer ett tips från mig till dig =)

Jag har gått alla kurser och kan varmt rekommendera dom. 

En kurs 1 i personlig/andlig utveckling

Bli en Närvarande, Vaken, Varande människa i ditt liv.

Var det du vill vara!

Släpp taget om andras energier och bli din egen.

Vi träffas under en dag och gör övningar, meditationer, trumresor och reningar, som skall göra det lättare för dig att sedan fortsätta vara den som bestämmer i ditt liv.

Det är ju du som sitter inne med all information om vem Du är och vad Du vill, det gäller bara för Dig att bli vaken, ha tillit och vara den Du är.

Kursdag:                             Lördagen den 25 februari eller Tisdagen den 28 februari  

Tid:                                     10.00-18.00

Plats:                                   Tystberga, Visionsgården

Anmälan                             0155-213955 eller via mail katarina@ursprung.nu

Kurskostnad:                      1000:-  inkl. moms och lokal. Du betalar in 400:- som anmälningsavgift, denna summa återbetalas inte. Betala in hela summan innan kursstart.

                                            Handelsbanken bankgiro 681-5005, Katarina Persson.

 

Att ta med denna dag:         Mat du vill äta under dagen. Penna och papper

Liggunderlag. Kläder som är sköna att vistas i.

3 st stenar vilka som helst.

Att vakna, att öppna hjärtat, att vara

I sanning, glädje och kärlek.

Katarina Persson

Ursprung

0155- 21 39 55

www.ursprung.nu

katarina@ursprung.nu

Mött med kärlek

                                                                  Katarina   

Ta dig tid...

...att titta på denna hoppfulla video.  Ännu en påminnelse om hur viktigt det är att verkligen ta hand om sig själv, sin kropp och sitt inre. Att acceptera och släppa taget, leva här och nu och se att allt är möjligt.

Vi går igenom många, snabba och stora förändringar nu. Världen står i gungning och även vi individer märker att det går snabbt nu. Jag är redo, redo att möta utmaningarna. Jag är redo att älska mig själv fullt ut, redo att ta hand om min kropp fullt ut.

De som väljer vägen i skam och skuld kommer att få det jobbigt. Den vägen kommer inte att få stöd. Det gamla har varit en del av oss och har tagit oss dit vi är idag. Skuld tynger ner oss, den förgör. Ta den som en lärdom, släpp den och se att allt är precis som det ska vara just nu. Varje sekund är en ny chans.

Mitt och ditt

En annan viktig del av mitt liv som vi pratade om var att jag måste komma ihåg att rensa, komma ihåg att inte bära med mig andras känslor och mående. Jag ska kunna prata och umgås med människor och kunna gå därifrån utan att bära dem med mig. Jag har dragit på mig alldeles för mycket från andra den senaste tiden. ÄR därför jag mått dåligt. Tankarna jag haft har inte varit mina egna. Det är sådant som jag burit med mig från andra i min närhet. Rensa, gå in i mig själv, hitta mina känslor och ta bort de som inte tillhör mig. DET är min läxa och det är  det jag behöver göra för att skydda mig och MITT mående.

Jag vill kunna finnas för mina nära och kära, men jag vill även kunna tyda vilka känslor som sedan är mina eller någon annans. Annars kan livet bli mer komplicerat än vad det behöver bli.

Medvetenhet och ta hand om mig och min energi, det är min läxa!

Jag är FRI!

PUSS PUSS

Jag KAN

Sant, så sant. Neee jag kan inte springa, neee jag kan inte lyfta så där tungt, neee jag kan inte, jag kan inte, jag kaaaaaan inte. Jag är så dååålig på det här.

Jag är så evinnerligt trött på de orden. Dom hör inte hemma någonstans. Dom är förgörande och nedlåtande. Dom är begränsande och sätter spärrar i våra huvuden.

Tänk på vad du säger nästa gång dessa ord kommer upp. Ändra dig snabbt och bestäm dig för att du VISST kan.

Varför skulle du inte kunna? Vem har sagt att du inte kan? Ska denne få bestämma det, eller ska DU bestämma det? 

Kör hårt och tro på dig själv. Finns ingen anledning till att inte TRO på sig själv och sina förmågor, som säkerligen sträcker sig långt längre än du ens kan tänka dig!

PUSS PUSS

Energitjuven i dig!

Det är många som pratar om energitjuvar. Jag tycker det är mycket intressant då jag återigen ser och hör hur människor återigen inte vill ta ansvar för sitt eget och för vad dom låter andra göra mot dem. Visst, människor kan vara energitagande och utmattande. Men det är väl alltid upp till oss själva om vi umgås med dom och, eller låter dom TA vår energi?!

De flesta är ju energitjuvar mot sig själva. Vägrar lyssna till kropp och själ och sedan undrar varför den ständiga tröttheten tränger sig på. Om vi istället vänder oss till oss själva och ser vad som behöver göras för att må bättre så kommer svaren. Att skylla på "energitjuven" är helt bortkastat enligt mig. För hur blir du piggare av att ta bort fokus från dig själv och lägga DIN energi på "energitjuven" Låter helt ologiskt för mig.

Ikväll lade jag energin på träningen igen. Körde ett hårt bröst och axelpass med Madde. Jag tyckte det var hårt iallafall =)! Får se om jag kan röra kroppen imorgon. Benen gör sjukt ont och nu kommer överkroppen också. Härliga smärta =) Träningsenergin är något jag älskar. Den ger och ger och ger!! Tack!!

Skyll inte på energitjuvar något mer. Rensa dom/det som behöver rensas och behåll fokus på det som är viktigt: Dig själv! Du väljer själv om du vill ge bort eller ta energi. Bli medveten om det så märker du att det inte finns någon utomstående energitjuv. Tillåt dig att fyllas, inte att tömmas!

PUSS PUSS

Vikten av tacksamhet

Jag vill lära min barn att det är viktigt att ge. Det går inte bara att ta och få saker hela tiden, inte utan att ge något tillbaka iallafall. Lär dom att vara tacksamma för det de har. Är svårt. Men nöter jag in det tillräckligt så kanske något av det fastnar.  

Att säga tack är också viktigt, inte bara för barn, utan för alla. Att visa tacksamhet över att människor och prylar finns till. Är lätt att se förbi det och bara ta för givet att det ska finnas och att det ska finnas 300 julklappar under granen.

Sa till Annea här om dagen (då hon blivit besviken över ett paket i kalendern). Att det fortfarande var viktigt att hon sa tack, för det var givet av kärlek. Hon behöver inte tycka om grejen. Men ett tack är det alltid värt. För människan som gav det, gav det för att hon tycker om och ville ge av kärlek. Då är det inte Ok att sucka och inte vara tacksam.

Under jul och nyår är det många som ser tillbaka på året och allt de åstadkommit, förlorat, vunnit, sett, hört, och gjort. Även jag. Jag känner just nu tacksamhet för detta stora år i mitt liv. Jag fann mig själv, jag gick in längst in, jag vann och jag är nu starkare än någonsin.

Varje kväll när jag ska sova så säger jag tack för allt jag fått och för alla jag mött. Jag ser framför mig att nästa dag blir underbar och sedan somnar jag gott. När jag vaknar ser jag åter igen framför mig hur jag möter kärleksfulla människor, hur jag är positiv och glad och hur dagen flyter på obehindrat.

Det hjälper mig mycket. Att börja dagen positivt. Att redan i förväg bestämt mig för att den ska vara bra, ger mig energi och en stabil grund att stå på. Och om något mot förmodan går snett, så har jag ändå det positiva nära till hands och kan tackla den utmaningen lättare.

Så lätt det kan vara att få det liv man vill ha, att få dagen som man vill ha!

TACKSAM FÖR LIVET!

Vad är ni tacksamma för?

GOD JUL FINA LÄSARE!

Energier

Allting som överhuvudtaget finns består av energi. Allt är uppbyggt av atomer, och atomernas minsta del är ren energi.


Vi är alla energi, alla föremål och allt vi ser, även det vi tänker sänder ut energier.  


När jag nu verkligen inser att allt är energi, så kan jag börja jobba med dom, börja känna in och börja lära mig vilka energier som är mina eller någon annans. Jag tycker det är så viktigt att inte bära runt på andras energier och låta mitt liv bli styrt av någon annans mående tillexempel. Lättare sagt än gjort!


Men det är så spännande och mäktigt att kunna forma sitt liv genom att verkligen känna in innan jag säger något eller gör något. Vad för slags energi vill jag sända ut till mina medmänniskor? Vilka ord vill jag ska komma ut ur min mun? Vilka människor vill jag umgås med?


Har ni någonsin känt när ni går in i ett rum att, här känns det inte vänligt och varmt? Har ni någonsin känt att det kommer in en ilsken människa i rummet utan att ni ens sett denne? Känslan vi har är alltid rätt. En människa ger ut energi hela tiden. Och går vi runt med ilska så ger vi oxå ut den energin, hur mycket vi än försöker le så går det inte att lura energin. Är därför det är särskilt svårt att försöka "lura" barn att aaaalllt är så bra, mamma och pappa pratar lite bara, mamma har lite ont i foten, bla bla bla. Barn förstår för att dom har ännu inte stängt av sin förmåga att känna in och tyda energier som vi alla sänder ut. Vi kan le för kung och fosterland. Men ett barn ser sanningen för vad den är.


Jag övar på detta och jag vill verkligen lära mig att skilja på mitt och någon annans. Jag vill inte läsa en negativ text för att sedan själv gå runt och vara negativ. 


Just nu undviker jag nyheter, mordprogram och annat negativt som vi blir ständigt bombarderade med genom tv och tidningar. Jag känner så tydligt att hela mitt väsen mår dåligt av att se allt negativt. 


Jag tror mer på att sända ut positiv och kärleksfull energi till världen för att göra den bättre, än att hela tiden ge ut negativa energier och visa allt som är negativt i världen. Skulle vi fokusera mer på det positiva och på att sända ut kärlek så skulle de negativa energierna inte få fäste mera och det negativa skulle inte få rulla på om och om igen genom hela världen. Våld föder våld. Ja för att dåliga energier föder mer dåliga energier.


Om vi alla tog mer ansvar för vad för slags energier vi väljer att se på, ta på, umgås med, och sända ut, så skulle vi alla börja må så mycket bättre. 
 VI kan ändra på det!!


PUSS PUSS

Grundad

Jaha, då kör jag 5:e inlägget för idag. Har känt inspiration idag. Behövde nog det efter allt jobbande. Är lätt att falla in i jobblivet och bara flyta fram utan att reflektera eller stanna upp.

Men mina lediga dagar brukar jag bli väldigt taggad att fortsätta med mitt sunda liv och mitt inre lugn. Då hinner jag inse hur bra jag mår. Alltså, stanna upp mer på jobbet är min nya läxa. Känner  mig inte stressad där, men är ju inte samma sak som att vara hemma =)

Gick på en promenad med barnen idag. Det är helt magiskt vackert ute nu. Träden gav så mycket energi och lugn. Blev nästan snurrig av att titta på mäktiga, stadiga träden som står pall för det mesta.

Har du prövat att krama ett träd, kanske låter konstigt, men det är väldigt rogivande =). Dom liksom står där och är trygga och fulla av liv. Grundade i jorden. Det behöver jag i detta samhälle där allt ska gå så fort och vara så effektivt. Träden och skogen kan få mig att slappna av i mig själv och andas, andas på riktigt.

Blåsten där ute är mysig....tända ljus, nytränad och ska snart vräka i mig blåbär och kvarg med kanel. Livet är gött!

Ta hand om dig!!

PUSSS PUSSSS