Underbara ungar

Två månader har gått sedan Stella kom till jorden. Lär känna henne för var dag. Rutinerna börjar väl sätta sig, men än är hon så liten att det ändras hipp som happ. 

Hon sover oftast hela nätterna! Det får jag vara glad över. Blir mycket vaket under dagarna då istället och mycket försök till sömn. Trött är jag, men allt går. Jag smälter varje gång jag ser på henne. Vilket mirakel. Och de fina storasyskonen som hjälper till och verkligen vill vara nära! Fina ungar ❤️ 

Har varit på körövning ikväll. Stella hade skrikit hela tiden. Kära nån. Men det handlar inte om hunger. Hon är ofta ledsen om kvällarna och det kan pappa trösta lika bra. Men det känns ändå jobbigt att hon inte riktigt kan slappna av om kvällarna. Men som sagt, det kan ändras fort :) 

Nu sova så jag är hyfsat mänsklig imorgon ....

Pussss

Självbild

Hur många ggr har du fått höra från nära och kära att du är fin och duger precis som du är? Och hur många ggr har du trott på dom orden och verkligen tagit dom till dig?

Det är så viktigt att kunna ta en komplimang. Att säga tack utan att förminska sig själv i samma mening. - åh tack men jag som är så blek, eller plufsig eller grå! 

När tacket följs av något negativt så är komplimangen på en gång förminskad och  helt ärligt en förolämpning tillbaka till den som gav komplimangen. Den som ger det positiva kanske tillslut inte orkar ge fler komplimanger när denne ständigt blir misstrodd. 

En komplimang är något vackert och något att ta vara på och värdera högt. Ta den, omfamna den och säg tack lägg in den i hjärtat där den hör hemma. 

Komplimangen hör inte hemma i papperskorgen. Då blir den en skymf mot den som gav den. 

Ge istället tillbaka komplimangen till samme person eller till nästa du vill uppskatta för något. När du ger får du mer tillbaka. Men ge inte tillbaka den i form av- tack, men du är så mycket finare. 

Det tacket blir ju väldigt tvetydigt och en negativ vinkel till dig själv. 

- Tack, du är fin du med! Där är ett fint svar. Om man är ärlig vill säga. För det är viktigt det med, att mena det du säger. 

Vi behöver uppmuntra varandra mer och få upp varandras ögon för hur värdefulla, duktiga, starka och vackra vi alla är på vårt eget vis. 

Pusssss

När Stella kom till jorden

Nu är hon här. Efterlängtade Stella ❤️ Sista tiden kändes som år! Jag var tung, osmidig och väldigt full av vatten! 

Måndag natt började jag få värkar. Men dom var inte regelbundna, så inget att ringa förlossningen för. På tisdagen under dagen hände ingenting. Jag kände mig uppgiven och tänkte att jag skulle få gå gravid resten av livet! 

Jag valde att sova i soffan den natten ifall det skulle sätta igång. Hade värkar då och då, somnade mellan 00-01.30. Vaknade av värkar. Jag klockade dom men dom var så oregelbundna så jag struntade i det tillslut och tänkte att jag känner när det blir tätt mellan dom. 

Men jag han inte riktigt uppfatta att dom kom tätt. Helt plötsligt hjälpte inte något. Jag kunde inte ligga, sitta eller stå, jag ville helst flyga, men den färdigheten har inte jag :). Jag gick in till Gustaf som låg och sov. Klockan var nu ca 04.30. Jag väckte honom och sa att han måste ringa förlossningen för att jag kan inte prata! Han tyckte dock att han skulle ringa min far först. Det tar ca 35 min vanligtvis att åka från där far bor till oss, så Gustaf va smart som ringde honom först. Sen ringde han förlossningen som sa att vi kunde komma in. 

Jag hade fruktansvärt ont nu. Så ont hade jag inte med mina andra två när jag åkte in. Så jag visste nånstans att jag borde sagt till tidigare. Men nu var det som det var. Jag stod och skrek i sovrummet och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen av all smärta. Gustaf lotsade ut mig i bilen. Min far kom. Det tig honom ca 20 min att komma, så gasen hade nog varit i botten. Klockan var nu 04.55. Vi åkte in med mig bankandes i biltaket. Kl 05.10 var vi framme. Gustaf släppte av mig och skulle parkera. Jag fick stanna några ggr på vägen då kraftiga värkar kom. Att det tryckte på neråt gjorde det inte lättare. 

Två barnmorskor mötte upp mig och tog mig direkt till ett rum. Jag hade svårt att svara på alla frågor då jag hade så ont. Dom hjälpte mig att lägga mig i sängen och ta av mig på underdelen. Gustaf kom och dom undersökte mig. 6 cm var jag öppen. Jaaaa, jag var inställd på att vara öppen 1 cm, vilket egentligen var absurt med tanke på hur min kropp kändes :). Men efter Elias förlossning vågade jag inte hoppas på annat. 

Men nu var jag alltså öppen 6 cm. Jag fick lustgas och sög i mig för glatta livet. Hjälpte inte mycket, men fick mig att slappna av iallafall. Kl var nu ca 05.40. Vattnet gick. Dom hade svårt att hitta Stellas hjärtslag och dom fick inte dit grejen på Stellas huvud heller. Så läkare kom in oxå, gjorde ultraljud. Allt var otroligt obekvämt, ville inte att någon tog på mig alls nu när värkarna mer eller mindre kom konstant. Stella sprattlade som tusan där inne, så vi visste att hon var ok. 

Jag ser att BM tar fram bordet med alla redskap och att dom tar på dig förkläden. Jag tänkte för mig själv att det var konstigt, sånt gör dom ju när barnet ska komma ut. Plötsligt när jag drar i mig lustgasen så kommer urdjuret fram och dom välkända brunstiga lätena kommer ur mig ( ni som fött barn vet vad jag menar) Va?? Ska jag krysta nu?? Jag fattade ingenting. Min kropp fattade, men inte mitt psyke. Jag var nu helt öppen. Kl är ca 06.00. Jag har alltså öppnat mig sista 4 cm på en kvart. 

- Följ kroppen! säger BM. 

Ok, jag krystar alltså. Bara att hänga med. Finns liksom inget annat val. Lustgasen tog dom bort, upp med benen i stöden och fram med handtagen att dra i. Stella ville ut, och det med fart. Jag kände allt så tydligt och så klart. Hela vägen ner och ut kände jag. Det var läskigt som tusan. Att få ut något som i mitt psyke inte alls kan komma ut där nere. Att helt och hållet lita på att kroppen gör det den ska, att lita på BM som sa åt mig att ta i, att lägga hakan mot bröstet och pressa ut mitt barn. Jag var livrädd samtidigt som jag var starkast i världen. 06.15 kom hon ut! Det enda jag  sa var att jag fattar ingenting, jag skulle ju vara här i 19 timmar!! Är hon redan här?? På 45 min!! Allt var överväldigande. Vi skulle ju hinna instagramma jag och Gustaf. Vi skulle ju gå runt här, kanske äta lite och hinna prata. Vi hann inte med något sådant. Vi kom dit och helt plötsligt var hon ute. 3:an blev verkligen inte som någon av dom andra förlossningarna. 

Samtidigt som det var skönt att hon kom ut så snabbt så var det så ofattbart för mitt psyke. Jag tror inte jag förstod förens dagen efteråt. 

Nu är hon iallafall här och vi mår bra. Jag är trött och känslig. Men så är det ju. 

Barnmorskorna var underbara och Gustaf sa alla de rätta sakerna ❤️ Tack! 

Jag längtade sååå och plötsligt var hon här och nu ska jag inte uppleva en förlossning igen. Är mycket blandade känslor i det. Vill uppleva det igen, men samtidigt inte. Är ett mirakel varje gång och jag är lyckligt lottad som har fått uppleva detta 3 ggr nu. Tacksam!

- Maud Anna-Lisa Stella Eklöf. 4290g och 51cm. Välkommen till jorden ❤️🙏

Förändring

Att välja hur jag ska må!

Att vara sann mot dig själv kan göra väldigt ont. Jag kände att jag inte visste vem jag var, vem jag ville leva med, om livet var som det skulle vara. Skulle jag lägga mig ner och stanna där, eller skulle jag välja att börja resa mig upp och gå?!

Jag valde att våga. Jag tror fortfarande inte att jag förstått att vi flyttat. Att huset som står några meter från min lägenhet inte är vårt längre. Att andra människor bor där nu. Jag kan se det, men känner jag det? 

Fort gick det! När jag valde att vara sann så öppnades liksom alla stängda krångliga portar jag målat upp i mitt sinne. Dom liksom öppnades och nya alternativ och möjligheter visades mig. 

Det är ju det som är så magiskt. Att när vi vågar så rämnar ju allt motstånd. Då finns inte tyngden kvar. 

När vi säger att NU räcker det! NU vill jag må bra, och så gör vi något åt det, det är då och BARA då som fler alternativ och lösningar visar sig i livet. Det är när vi släpper taget och faller in i tilliten som mirakel sker. 

Och den enda som kan få detta att ske är DU! Hur jävla dåligt du än mår, så är det Du som måste välja. Vänner och familj kan finnas som skyddsnät såklart. Men om inte Du vill, så är det ingen som kan hjälpa dig. 

Stå och trampa eller börja gå framåt... Sluta gnälla och börja le. Se allt jag har istället för allt jag saknar.. 

Det du sa igår kan ändras idag... En ny dag är en ny dag. Förändring behöver inte bara ske en måndag!

Det har gått 5 månader sedan livet förändrades totalt. Jag börjar landa Nu. Livet är en process. Men processen behöver inte vara negativ. Den kan hjälpa mig att inse,våga och bli mer öppen till livet. 

Tack för allt vad livet ger mig. Trots min totala förvirring ibland. Men jag lär och jag vågar mer och mer... TACK!

Smoke on the water - Komvox

Väldigt dålig bild. Men ljudet är det inget fel på =)

Sången är min gåva. Förstår det mer och mer. Så underbart kul och givande. 

Att vara nöjd

💖

Det tog ett tag för mig. Att inse att det jag gör duger och är bra. Hur jag ser ut duger. När jag stod där och tränade och tittade mig i spegeln för ett år sedan, så var jag inte nöjd. Jag hade gått ner flera kilo, fått massor av muskler, men ändå såg jag bara det som var kvar av fläsket, inte det resultat som jag verkligen åstadkommit. Om jag ändå inte är nöjd, varför ska jag då pressa mig själv så hårt att det gör ont? Ont i själen av att känna att jag inte duger som jag är. 

Jag älskar att träna. Men när det blev en skuldbelagd resa så sprack det. Jag vill träna för min skull och för att jag vill njuta av livet och min kropp. Inte för att pressa fram ett särskilt resultat under en viss utsatt tid. Den pressen gör att jag till slut sparkar bakut. Jag behöver finna en väg där resan räknas också och inte bara resultatet. 

Att hitta balansen i livet är min största utmaning. Att vara så pass snäll mot mig själv att jag tillåter mig njuta av resan, min kropp, min själ och allt som kommer med att förändra och förbättra mitt inre och yttre. Att se varje steg som en framgång istället för att se hur många steg det är kvar. Så jag vill njuta... NU!

Som mitt instagraminlägg sade för 21 veckor sedan. Att aldrig vara nöjd är en livstidsbestraffning. 

Pusssss

Vad gör mig lycklig NU?

Ne, nu får det vara nog med mitt uppehåll. Jag vill skriva. Jag mår bra av det, det är fint att dela med mig och det är som terapi för mig att få skriva av mig då och då.

Mycket har hänt sen sist. Tränat som en tok, blivit smal som en tok, gått igenom sjukdom, separation, försäljning av hus, slutat träna som en tok, gått upp i vikt igen. Börjat med Yoga, blivit ihop med kärleken igen.

Vilken grej. På ett år kan det hända väldigt mycket. Jag har mått mitt sämsta och jag har kommit tillbaka till mitt lyckligaste någonsin. Har jag sagt förr att allt har en mening? :)

Vad gör mig lycklig NU? Den frågan ska jag ställa mig om och om igen. Vi är i ständig förändring och det jag kände eller sa för en minut sen kan vara något helt annat NU. Ingenting består. Allt förändras. Att leva kvar i en gammal känsla gjorde att jag glömde leva nu och känna NU. Att livet ska vara svårt är den största lögn som finns. Livet ska vara lätt, livet ska levas, stund för stund. Hur vi väljer att se på det resulterar i just hur våra liv ser ut.

Nytt, nytt, nytt. Så underbart det är att uppleva nytt och våga lära nytt. Snart dax för körövning. Nytt det med. Börjat ta sånglektioner-NYTT. Sökt till universitetet-NYTT.

Vi är alla en del av allt, som min Yogalärare säger. Alla har vi en roll att fylla här på jorden. För vi är alla en del av något som är större än allt.

PUSSSSSSS

Mitt sista inlägg...

Detta är min läxa. Att alltid vara sann mot mig själv. Att vara sann mot den jag är IDAG. Jag är inte den gamla Maria längre. Den som var rädd och den som just börjat sin resa. Jag är jag och jag lever NU. Jag behöver inte behaga andra för att bli älskad. Jag behöver endast vara sann mot mig själv, så kommer kärleken på köpet, både från mig själv och andra. Att jag lever mitt liv. Vad jag behöver och vad som är bra för mig, vet bara jag. Ingen annan kan säga åt mig vad jag behöver eller ska göra för att må bra. Det som är bra för någon annan behöver inte vara bra för mig. Jag ska helt enkelt vara trygg i det jag känner och känner jag att jag inte vill så ska jag säga nej. Vad anledningen till nejet är, är egentligen helt orelevant.  Jag går på min känsla och om någon frågar varför, så är det för att jag inte vill helt enkelt. 

Vissa saker i livet måste man ju göra. Det förstår jag, men just sådana frågor som om jag vill följa med hit och dit tex, att jag ska göra det här och det här, för det är bra! där ska jag fråga MIG själv vad Jag vill. Inte vad samhälle, vänner eller någon annan vill. Vad jag vill är det som räknas. Går jag emot min känsla så går jag emot mig själv, och mår då dåligt, vilket även resulterar i att den jag sa ja till fast inte menade det, inte heller får det särskilt kul. 

Sen gör jag gärna saker för någon annans skull, för de människor jag har nära, men då är det ju för att jag VILL det. Vill det för att jag älskar eller bryr mig om denne. Ge och ta, en balans i livet.

I och med detta, att jag kommit dit jag kommit i livet. Att jag tagit mig hit, till mig själv, till den orädda, till Maria, så känner jag inte att jag behöver min blogg längre. Den har hjälpt mig otaliga ggr med att analysera, ge svar på svåra frågor och gett mig bekräftelse och stöd. Men jag behöver inte längre analysera och gräva. Jag vill sluta med det och leva med den Maria jag är idag. Kanske kommer det komma upp gamla känslor, men då tar jag fram dom, kollar vad dom betyder och sedan bort med dom. Jag måste förstå att jag kommit fram till där jag ska vara nu. 

Jag har grävt länge nog, och jag har grävt så länge att jag inte riktigt vet hur jag ska sluta eller vad jag ska göra om jag inte gräver. Men jag tar nu ett steg i det. Jag slutar blogga. För jag känner att jag inte kan skriva från hjärtat längre och att jag då skriver för någon annans skull. Det är inte vad denna blogg handlar om. Den är i kärlek till mig själv och min resa. Nu har en del av min resa fått ett avslut och jag är glad för den jag är, glad för min familj, min älskade man, mina underbara barn, mitt fina hus, mina fina vänner och mitt givande jobb. Jag är nöjd och jag vill leva här och nu, för något annat existerar inte.

Tack till dig som läst och kommenterat. Jag önskar dig all lycka på din färd och ber för att  du aldrig glömmer att DU är viktigast i DITT liv.  

Tack till Katarina som lett mig på färden. Tack till alla människor jag mött på resan. Tack till min älskade man som stått vid min sida i alla år! Tack mina älskade barn som ger så mycket kärlek. Tack till mina fina vänner som lyssnat och försökt förstå. Tack till mig själv som aldrig gav upp. 7år har jag rest på just denna färd...

Nu börjar en ny resa och jag ser fram emot den!

VAR SANN I DITT TAL

TA INGET PERSONLIGT

TA INGET FÖR GIVET

GÖR ALLTID DITT BÄSTA

Du är värd allt, när du lever efter din vilja!

Kärlek och ljus // Maria

Jag har tillit till att livet och jag själv tar mig precis dit jag ska.

Livet...

Följ mig gärna på Instagram: kraftmaria

Min tro

Nu ska jag försöka förklara min tro. Jag brukar ha svårt att förklara, särskilt för de äldre, då de frågar om jag tror på Gud.

Jag tror på Gud. Jag tror på änglar. Men för mig är inte Gud en gubbe som styr och ställer. Gud är en kraft som finns inom oss alla. En kärlekskraft och ett ljus som vi alla bär. Jag har valt att känna den kraften, jag har valt att be om hjälp och stöd.
 Jag vill vara kopplad till både himlen och jorden. En balans där emellan. Jag tror på kärleken och dess kraft, om jag sedan kallar det för gud eller ande eller något annat spelar ingen roll. Jag menar på att vi alla bär på oändlig kraft och oändlig kärlek, till oss själva och andra, till jorden och universum. En del väljer att se det, andra inte. Jag har valt att känna och se den kraften. Jag ber kraften om hjälp, och jag får den hjälpen.

Jag känner inte att jag behöver ett tempel eller en kyrka för att tro. Jag kan gå ut i skogen, gå på mina morgonpromenader och KÄNNA all kraft där. Jag går in, in i mig där kraften bor. Där JAG bor.

Jag kan älska ytliga saker med. Men att veta vad som är yta och vad som är djup, är viktigt för mig. Vem är det som talar, är det jag eller är det egot.  Där i ligger skillnaden. Jag är inte djup hela tiden och går och talar om andlighet. För Jag är människa på denna jord och jag har mycket kvar att lära innan jag kan sväva upp i det blå.  Men att känna en koppling till mitt inre och till kärleken i universum, det är min tro, min livslina, kopplingen till alltet.

Fest

Kalaset gick hur bra som helst. Inga tårar, inga slagsmål, bara skratt och sockerrus =)

Efter kalaset var det dax att åka på 35+35 årsfest. Hur kul som helst och jag fick dansa..äntligen. Som jag längtat. Dansade så det slog gnistor =) Tack finaste Sara för att vi fick komma! 

Jag gav Sara en fin gåva, jag gav bort Katarina! Spännande =)

Lite slapp innan vi gick till festen

Galna brudar.

Fina Sara och jag

Strike a pose

Hetare par får man leta efter =)

Som sagt, det slog gnistor =)

Birgitta ville posa med mig =)

Världens finaste Gustaf! Han är riktigt snygg min man!

De två födelsedagsbarnen

9 år

9 år tillsammans idag. Det blir bara bättre och bättre. Vi har haft det kämpigt och dåligt, men kom över det med gemensamma krafter och nu är det bättre än någonsin! Tänk vad kärlek, ärlighet, kraft och tålamod kan göra för ett förhållande!

Tack för att du finns Gustaf!

Jag älskar dig!

PUSS PUSS

Att vara värd det allra bästa

Att inte vara värd...

Känslan att inte vara värd ligger djupt rotad. Rotad i kroppen, sinnet och själen. Att inte vara värd det bästa, att inte vara värd kärlek, att inte vara värd att älskas eller att älska.

Vi föds fria, fria att älska, leva, frodas och vara oss själva fullt ut. Medans vi växer upp tas vi bit för bit bort ifrån kärnan...vi lär oss av vuxenvärlden/samhället/media, att tygla oss, att inte synas för mycket, att helt enkelt göra oss till någon vi egentligen inte är eller vill vara. Vi blir ständigt påminda om brister och fel som genast måste ändras. I och med detta så straffar vi oss själva genom olika sätt, äta för mycket, äta för lite, inte älska oss själva, ständigt klanka ner på oss själva, alltid välja destruktiva relationer, alltid välja någon annan framför sig själv. Hellre säga nej än ja till livet!

Det är just denna kärna av att vara värd som jag går mot hela tiden. Jag har kommit en väldigt lång bit och jag känner att jag väldigt snart är där fullt ut, framme i känslan av att verkligen veta och känna att jag ÄR värd bara det bästa. Jag är värd att må bra, att älskas, att älska, att få njuta av livet. Det ÄR jag värd.

När känslan av att vara värd det bästa får blomstra, finns det inte någon eller något som skulle få mig ur balans. Jag skulle hela tiden veta mitt eget värde och inte låta någon trampa på mig, jag skulle inte låta MIG SJÄLV trampa på mig!
Oftast så är det ju faktiskt jag själv som inte tycker mig vara värd och därför trycker jag ner mina egna känslor och det jag vill.

Oftast så är ju detta omedvetet. Vi väljer dåliga relationer, dåliga matvanor, dåliga val i livet helt enkelt, och allt detta på grund av att vi inte tycker oss vara värd mer. Känslan av att det inte finns något bättre för mig. Att det inte finns för att jag inte är stor och stark, mäktig eller vacker nog för det bästa. Haha vilken stor fet lögn det är. Jag skrattar för att det är så absurt att så många av oss tror på det! Vi tror helt och fullt att det finns andra som hela tiden är mer värda än oss själva. Omedvetet eller medvetet!

Vad är det som är så hemskt med dig att du inte skulle vara värd det allra bästa. Vara värd att älskas, vara värd en sund kropp och själ. Vara värd att jobba med det du vill jobba med, vara värd att ägna dig åt det du vill i livet. Vara värd att vara DU!!!!! Vem har lärt dig att inte älska dig själv. Vuxenvärlden var det i början. Men nu då?? Vem säger att du inte är värd??? Det är ju DU SJÄLV som säger det, varje dag väljer du att antingen göra det DU vill eller det någon annan vill! Varje dag gör du valet att ÄLSKA dig själv eller att inte göra det. Det finns ingen annan som kan få dig att älska dig själv än just DU!!

Sluta vänta på att något utifrån ska komma och bära dig fram. Du och bara du kan bära dig dit du vill! Du har makten över ditt liv, dina känslor och dina val. Sluta vänta!

Om du kunde se det jag ser. Att du är värd att älskas i allt och av alla. Du kan se det, om du väljer att SE det!

PUSS PUSS

Förändring

Det är förbaskat mycket som händer runt omkring just nu. Alltså i hela världen/universum. Jag känner det så väl i min närmsta krets. Det öppnas upp och det ställs frågor, det fördjupas. Underbart och tungt på samma gång. Eftersom jag fortfarande har svårt att stänga ute andras energier och känslor, så blir det lätt att jag känner det så starkt. Allt som öppnas upp. Jag har gjort den resan och nu upplever jag alla andras. Det är mäktigt och tungt.
Nu när jag skriver så märker jag att det är svårt att förklara hur jag menar och känner. Det liksom går en förändringens vind genom oss alla och vi blir påverkade allihop. Vare sig vi är öppna, stängda, medvetna eller ej. Så är det saker i görningen och vi dras alla med. Det är positiva förändringar, men dom kan verka stora och prövande för många nu. Men i slutet så är det så himla värt det. Det gör ont att leva ibland. Men det gör ont för att vi ska vakna och se vårt eget värde. Våga tycka om oss själva för dom vi är, på riktigt. Inget jävla dravel och jantelags tänk. Nej, att fullt ut älska allt med sig själv, utan att fly, utan att ducka och göra sig mindre.

Jag blir så ledsen när jag ser människor i min närhet som lägger sig platt och ger upp sin egen önskan om att älska sig själva, för att de helt enkelt inte ser att det finns en möjlighet till det. Orden som kommer är fulla av misstro till sin egen förmåga att dra upp sig själv och börja leva det liv han/hon vill. Det gör mig frustrerad, men samtidigt så märker jag att viljan finns, att människor sakta men säkert börjar vakna. DET ger mig hopp om framtiden. Hopp om att alla tillslut ska se, se allt de är värda!

PUSS PUSS

Kalas för mina tre hjärtan

Grattis min älskling på Din dag den 6 juni! 

Elias skjuter

Fotbollsmatch

Faster Anna dekorerar spindelmannen tårtan

Prinsesstårtan =)

Underbara väder som kom precis i rätt tid!

Efter fiskedamm

Det gick inte att blogga igår, så därför får jag gratta min darling idag här på nätet. Hoppas du hade en fin fin dag igår.

Tack alla fina som kom. Glada barn och vuxna, underbart väder, sjukt gott fika och massor av presenter. Tack igen!!

PUSS PUSS

Upp och ner, men aldrig i onödan

Idag blev det en 6 kilometare. Är sjukt tungt att springa just nu. Andningen är inte med. Men skam den som ger sig. Får tanka mer kolhydrater på mina löpdagar helt enkelt. På måndag är det vårruset. Ska bli kul! 5 kilometer. Sen är det blodomloppet den 30 aug. Tíll det ska jag verkligen öva. Var längesen jag sprang långt nu.

Drömmer mycket på nätterna nu. Jag är i en fas där jag grunnar mycket.Jag brukar ju säga att jag ska släppa saker. Men som en vän sa: Om jag inte plockar upp det så har jag inget att släppa. Så nej, kanske ska jag tagga ner och inte plocka upp en massa för att sedan kunna släppa det =)! Verkar ju lite jobbigt. Men samtidigt är jag så medveten om mig själv och andra hela tiden, att det blir svårt att blunda, för vill jag blunda? Nej , det vill jag inte. Jag vill lära mig att leva med ögonen öppna, utan att för den skullen lida eller blir förvirrad av det.

För en del blir det för mycket, mina ständiga analyser och dippar. Men jag tycker inte att det är dippar längre och jag vill inte ljuga mig genom livet heller, le för att le. Nej, jag vill le för att jag KÄNNER att jag vill le. Jag ler mer än någonsin nu. Livet går upp och ner, och kanske är det så att jag blundar mindre än de flesta. Jag VILL ju ta reda på varför och jag VILL må bra längst in och ända ut. Inte bara blunda så fort det blir lite svårt. Jag har ju en dipp för att jag ska lära mig något. Det för alltid något gott med sig. Det är ju något jag verkligen lärt mig genom livets gång.
Jag vill göra saker som jag VILL göra, inte för att behaga någon annan. Är så många som lever sina liv genom andra människor och sedan blir bittra och skyller sina "dåliga" liv på någon annan. Vad tusan är det? Vem kan någonsin tvinga dig att göra eller känna något du inte vill? I slutet och alltid, så står vi oss själva närmast. Ingen är som jag och jag kan aldrig bli någon annan än vad jag själv gör mig till. Så ansvaret som ALLTID, ligger hos mig.
Jag har börjat att älska ansvaret. Jag har makten över mitt liv. Såklart det är så!

PUSS PUSS

Behandlingen

Igår var alltså jag och min vän hos Peter. Min vän älskade honom =). Trodde inget annat heller. Så stolt över henne! Trött på att vara ett vrak sa hon..sagt och gjort..ta tjuren vid hornen och gör något åt det- precis som hon nu gjort.

Jag tog upp mina tankar gällande kosten. För mig är tankarna just det som är problemet, jag får inte ner det i känslan. Det är bara tankar som far runt, runt och dom ljuger för mig och jag blir förvirrad. Vi pratade även om sorgen som jag bär på då och då, den är långt bort och jag kan inte se att den finns i detta liv jag lever nu. Så nästa gång blir det hypnos, för att hitta sorgen, och sedan släppa den. Ska bli otroligt spännande.

När jag låg på bänk (behandlingen) så fick jag säga till mig själv allt jag sa till mig själv när jag var liten, jag är tjock, jag får inte äta det och det, jag är inte älskad, jag bär på andras bördor, jag är INTE VÄRD. När jag skulle säga just det, att jag inte är värd, så knöt det sig, det sitter så djupt och är så rotat i mig att det var svårt att erkänna det för mig själv i den stunden.  Samtidigt som jag sa allt detta så knackade han på olika punkter på mitt huvud och min arm. Är ju just i huvudet som mina förljugna tankar fastnat. Det må låta konstigt, men det är riktigt avslappnande och det jag säger släpper lättare när det knackas.
Efter det fick jag säga allt fast tvärtom, jag ÄR värd, jag är vacker, jag släpper alla andras bördor, m.m. m.m. Det hände massor men nu är jag fortfarande omtumlad så det kanske jag tar någon annan gång.

Jag fick till mig nya affirmationer.

Jag tänker och säger aldrig medvetet att jag är tjock, ful, inte värd, sådana tankar tillåter jag ej och jag klankar inte ner på mig själv. Men omedvetet så tycker jag mig ju inte vara värd att må bra över min kropp. För jag säger ju heller inte ATT jag ÄR  värd och snygg och nöjd med min kropp. Jag är inte negativ, men heller inte positiv över min kropp. Det gör ju att jag inte kan påverka de omedvetna tankarna till att bli positiva.
Så nu har jag som sagt nya affirmationer att säga till mig själv, flera gånger om dagen.

- Jag är nöjd med min kropp
- Jag är vacker
- Jag är värd att må bra i både kropp och själ
- Jag mår bra i kropp och själ

Så underbart med nya känslor och nya sätt att se på saker och ting. När det går upp ljus för mig är det så himla fint. Varje gång är som att födas på nytt, när jag lär mig ännu mer om mig själv. Det tar aldrig slut, och det vill jag heller inte att det gör!

PUSS PUSS

Ingenting är omöjligt

När jag såg den är videon så blev jag åter igen påmind om att allt är mentalt, allt handlar om vad vi tänker om oss själva och vad vi tar in från omgivningen. Väljer vi att tro på människan bredvid som säger att vi är dumma, fula, eller som här, aldrig ska kunna gå igen. Eller väljer vi att tro på oss själva?! Det är det som är grejen. Att vilja, att tro att tro så hårt att det blir sant. Jag har sagt det förr och jag säger det igen...ABSOLUT INGENTING ÄR OMÖJLIGT!

Du må säga att du vill...men du ska känna det i hela ditt väsen när du säger det JAG VILL, OCH JAG KAN!!!!!

Jag grät när jag tittade på denna, för det ger mig sådant hopp, hopp om att människor kan överkomma vilka hinder de än må stöta på. En människa är fler än ingen , att ha upptäckt sin inre styrka och kapacitet!

TACK!!

Att leva med sig själv

The one person I am with forever is me. My relationship with myself is eternal, so I choose to be my own best friend. I choose to love and accept myself and talk to myself as I would to a beloved person in my life. I saturate all the cells in my body with love, and they become vibrantly healthy. I relate with love to all of life...






Visst är det så. Jag lever med mig själv varje dag och jag kommer göra det så länge jag lever. Det är ju ingen tvekan om att det är just mig själv jag kommer ha närmast för alltid. Så det är därför det är så oerhört viktigt att lyssna till mig själv och mina önskningar i livet. Det är därför det är viktigt för mig att ta hand om Mig själv först och främst, för hur ska jag annars kunna ta mig ann någon annan människa, om jag först inte ser till att finnas för MIG? Och i slutet är ju JAG den enda personen jag har kvar. Att trivas i mitt get sällskap är viktigast för mig, om jag sedan trivs i andras sällskap oxå, så är det en bra bonus. Men jag skulle ju inte kunna trivas med andra om jag först inte trivdes med mig.
Ett tag går det säkert bra, men helt bekväm skulle jag inte vara om jag hela tiden vantrivdes i min egen närvaro. En krypande känsla som till slut skulle äta upp mig.


Nej tack! Jag vill vara med mig och jag vill trivas med mig. Därför tar jag hand om mig och mina känslor så att jag ska kunna leva fullt ut med de människor jag vill ha nära mig i mitt liv!


PUSS PUSS