Min tro

Nu ska jag försöka förklara min tro. Jag brukar ha svårt att förklara, särskilt för de äldre, då de frågar om jag tror på Gud.

Jag tror på Gud. Jag tror på änglar. Men för mig är inte Gud en gubbe som styr och ställer. Gud är en kraft som finns inom oss alla. En kärlekskraft och ett ljus som vi alla bär. Jag har valt att känna den kraften, jag har valt att be om hjälp och stöd.
 Jag vill vara kopplad till både himlen och jorden. En balans där emellan. Jag tror på kärleken och dess kraft, om jag sedan kallar det för gud eller ande eller något annat spelar ingen roll. Jag menar på att vi alla bär på oändlig kraft och oändlig kärlek, till oss själva och andra, till jorden och universum. En del väljer att se det, andra inte. Jag har valt att känna och se den kraften. Jag ber kraften om hjälp, och jag får den hjälpen.

Jag känner inte att jag behöver ett tempel eller en kyrka för att tro. Jag kan gå ut i skogen, gå på mina morgonpromenader och KÄNNA all kraft där. Jag går in, in i mig där kraften bor. Där JAG bor.

Jag kan älska ytliga saker med. Men att veta vad som är yta och vad som är djup, är viktigt för mig. Vem är det som talar, är det jag eller är det egot.  Där i ligger skillnaden. Jag är inte djup hela tiden och går och talar om andlighet. För Jag är människa på denna jord och jag har mycket kvar att lära innan jag kan sväva upp i det blå.  Men att känna en koppling till mitt inre och till kärleken i universum, det är min tro, min livslina, kopplingen till alltet.