Skyddsänglar

Do not search for us, we will find you. Do not wait for us, we are here, all ready. Do not whisper your name, we know it well. We have loved you forever, TIME WILL TELL. . . . . We are your Guardian Angels.

tisdag 29 maj 2012

Upp och ner, men aldrig i onödan

Idag blev det en 6 kilometare. Är sjukt tungt att springa just nu. Andningen är inte med. Men skam den som ger sig. Får tanka mer kolhydrater på mina löpdagar helt enkelt. På måndag är det vårruset. Ska bli kul! 5 kilometer. Sen är det blodomloppet den 30 aug. Tíll det ska jag verkligen öva. Var längesen jag sprang långt nu.





Drömmer mycket på nätterna nu. Jag är i en fas där jag grunnar mycket.Jag brukar ju säga att jag ska släppa saker. Men som en vän sa: Om jag inte plockar upp det så har jag inget att släppa. Så nej, kanske ska jag tagga ner och inte plocka upp en massa för att sedan kunna släppa det =)! Verkar ju lite jobbigt. Men samtidigt är jag så medveten om mig själv och andra hela tiden, att det blir svårt att blunda, för vill jag blunda? Nej , det vill jag inte. Jag vill lära mig att leva med ögonen öppna, utan att för den skullen lida eller blir förvirrad av det.

För en del blir det för mycket, mina ständiga analyser och dippar. Men jag tycker inte att det är dippar längre och jag vill inte ljuga mig genom livet heller, le för att le. Nej, jag vill le för att jag KÄNNER att jag vill le. Jag ler mer än någonsin nu. Livet går upp och ner, och kanske är det så att jag blundar mindre än de flesta. Jag VILL ju ta reda på varför och jag VILL må bra längst in och ända ut. Inte bara blunda så fort det blir lite svårt. Jag har ju en dipp för att jag ska lära mig något. Det för alltid något gott med sig. Det är ju något jag verkligen lärt mig genom livets gång.
Jag vill göra saker som jag VILL göra, inte för att behaga någon annan. Är så många som lever sina liv genom andra människor och sedan blir bittra och skyller sina "dåliga" liv på någon annan. Vad tusan är det? Vem kan någonsin tvinga dig att göra eller känna något du inte vill? I slutet och alltid, så står vi oss själva närmast. Ingen är som jag och jag kan aldrig bli någon annan än vad jag själv gör mig till. Så ansvaret som ALLTID, ligger hos mig.
Jag har börjat att älska ansvaret. Jag har makten över mitt liv. Såklart det är så!

PUSS PUSS



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för just DIN kommentar!