Det är förbaskat mycket som händer runt omkring just nu. Alltså i hela världen/universum. Jag känner det så väl i min närmsta krets. Det öppnas upp och det ställs frågor, det fördjupas. Underbart och tungt på samma gång. Eftersom jag fortfarande har svårt att stänga ute andras energier och känslor, så blir det lätt att jag känner det så starkt. Allt som öppnas upp. Jag har gjort den resan och nu upplever jag alla andras. Det är mäktigt och tungt.
Nu när jag skriver så märker jag att det är svårt att förklara hur jag menar och känner. Det liksom går en förändringens vind genom oss alla och vi blir påverkade allihop. Vare sig vi är öppna, stängda, medvetna eller ej. Så är det saker i görningen och vi dras alla med. Det är positiva förändringar, men dom kan verka stora och prövande för många nu. Men i slutet så är det så himla värt det. Det gör ont att leva ibland. Men det gör ont för att vi ska vakna och se vårt eget värde. Våga tycka om oss själva för dom vi är, på riktigt. Inget jävla dravel och jantelags tänk. Nej, att fullt ut älska allt med sig själv, utan att fly, utan att ducka och göra sig mindre.
Jag blir så ledsen när jag ser människor i min närhet som lägger sig platt och ger upp sin egen önskan om att älska sig själva, för att de helt enkelt inte ser att det finns en möjlighet till det. Orden som kommer är fulla av misstro till sin egen förmåga att dra upp sig själv och börja leva det liv han/hon vill. Det gör mig frustrerad, men samtidigt så märker jag att viljan finns, att människor sakta men säkert börjar vakna. DET ger mig hopp om framtiden. Hopp om att alla tillslut ska se, se allt de är värda!
PUSS PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!