Det spelar roll!

Idag har jag blivit inspirerad och berörd och upplyst.

En underbar kvinna höll föredrag om kontaktmannaskap. Om hur viktiga vi är för våra "brukare" (dom vi tar hand om ) och även hur viktiga vi är i mötet med anhöriga. Hon har varit på båda sidor. Jobbat i vården och varit anhörig till sin altzhimer sjuka mor.

Hennes berättelser berörde.

Hon berättade om en gång när hon kom för att hälsa på sin mor på vårdboendet. Hon fann henne sittande i sin rullstol, ensam mitt framför en stor blomma, blöt ända ned till magen. Hennes mor grät mycket och hade gjort det länge, med tanke på hur blöt hon var. Hon tog in sin mor till sitt rum och gjorde iordning henne för natten. Hennes mors kontaktperson hjälpte henne med det. När de gick ut ur rummet frågade hon varför hennes mor hade stått parkerad mitt framför blomman, alldeles ensam. Kontakpersonen svarade att det var hon som gjort det. Hon släppte det men bad om att det inte skulle hända igen. Då lade kontakpersonen armen om henne och sa:- Lilla vän, när ska du förstå, att din mor inte förstår eller kommer ihåg? Så vad spelar det för roll??

Hon tappar nästan luften av svaret hon fick...hon gick därifrån väldigt arg och ledsen.

Det var ett exempel på hur fel det kan bli och hur vissa människor inte ska ha hand om människor.

Dementa har ofta en längtan hem, hem till sig själva hem till det förflutna. Även hennes mor. Varje kväll gick hon till dörren och ville hem..hon slet i dörren och paniken växte och hon grät och grät. En kväll när detta hände, kom en i personalen på att fråga om hon längtade hem, om hon längtade efter sin tvillingsyster. ( hon bekräftade hennes känslor) Ja sa hon då. Personalen sa: då ska jag ta dig till henne, tog henne under armen och ledde henne till spegeln. Där träffade hon sin syster. Hon hade konversationer med henne och hon blev glad och trygg. Hon fick äntligen träffa sin syster.

Detta var ett magiskt möte...dottern hade stått i bakgrunden och sett och hört. Hon gick fram och kunde sätta sig bredvid sin mor och dricka kaffe..alla 2 eller 3! DET är vackert. Det är att vara professionell.

När hennes mor sedan låg för döden, några år senare. Efter en stroke. Hjärnan var redan mycket skadad och efter en stroke blir den inte bättre precis, så ligger hon där. Helt okontaktbar. Hennes tvillingsyster lägger sig bredvid henne i sängen. Hon nynnar på en psalm som dom alltid sjungit ihop förr. Plötsligt börjar hon rycka till och hon börjar gråta och le. Hon gråter glädjetårar.

DÅ fick alla beviset. Hon är medveten och hon kan känna.

DET SPELAR ALLTSÅ ROLL!!

Det är så viktigt hur vi bemöter och behandlar människor vi möter och tar hand om. Även om hennes mor sakta men säkert försvann. Hon fanns fysiskt. Men psykiskt fanns det ingen kvar. Hon var ett skal. Men fortfarande en människa. En människa med behov och som ska behandlas med respekt och kärlek.

Att se människan. Att ta reda på deras förflutna och vad de tyckte om att göra när de var friska. Att förstå varför de är på ett speciellt sätt nu. Varför går en gubbe upp mitt i nätterna och tar ut allt ur skåpen och börja dona. JO för att han var bagare, och har alltid gått upp mitt i natten för att göra sina degar som ska hinna bli klara tills morgonen. Allt har ju sin förklaring. Istället för att hindra honom och tycka att han är jobbig, så lät dom honom hållas. Han fick ju livskvalité av att få tro att han fortfarande kunde och att han fortfarande var bagare. Samma som för hennes mor, att hon fick tro att det var hennes syster hon pratade med, för det gav henne kvalité till hennes liv.

Att SE och att HÖRA. Att låta anhöriga vara en resurs istället för ett hinder. Att SE alla människor runt brukaren. Att förstå att det inte bara är brukaren man tar hand om egentligen. Att alla har sin roll.

Det är svårt att återge allt jag kände och hörde idag..gråten var inte långt borta. Så härligt med människor som verkligen når ut. Hon hade humor och en sådan härlig och lugn attityd, så jag satt och njöt av varje minut hon talade.

I slutet spelade hon låten som jag lagt upp här.

SE MIG FÖR DEN JAG ÄR. ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR. Glöm aldrig bort människan bakom en sjukdom! Se alltid ett steg längre! Tappa aldrig er empati och er medmänsklighet. Snälla gör aldrig det!!!

Låt aldrig någon säga att det inte spelar någon roll!!

Med Kärlek //Maria