Kanske är det en stor förändring på gång som mitt ego gör motstånd mot. Kanske är det min helt obefogade rädsla som håller mig tillbaka. Ända sedan jag började min inre resa så är det rädslorna som konstant kommer tillbaka och vill dra ned mig. Jag har släppt taget om många. Men på något vis är det några rädslor kvar. Blir så oerhört frustrerad av den känslan. Eftersom jag i detta nu inte kan ta i dom eller förstå dom.
Jag vill så mycket och ser så mycket kamp utanför mig, i andra. Hur dom kämpar med näbbar och klor, men egentligen bara drar ned sig. Istället för att stanna och se inåt. Våga se sig själv och sluta springa. Sluta skylla på andra och se att det är jag som styr mitt liv, ingen annan.
Ska bli oerhört skönt att åka till Katarina den 12 nov. Jag behöver skakas om. Bli fri. Känner tryck över hjärtat...känner starkt behov av att dela med mig..att få människor att vakna. Är där det faller för mig..jag kan bli så oerhört involverad så det förstör för mig själv. Att all min energi går åt till att få andra att se sin stora potential, att vilja få dom att vakna och våga stanna upp. Är ju i själva verket jag som ska ta ett steg till uppåt. Men jag har en sådan stor önskan att fler följer med mig.
Jag får ha tillit till att alla har sin resa och att allt är som det ska. Jag får fokusera på min andning och på att vara Maria. Låter enkelt kanske..men just nu är det inte det. Kanske är det jag som springer!!??
KÄRLEK!
Alla dessa speglar du ser i folk, allt du ser är du... blir tydligt, kampen inom dig, din frustration som speglar sig i dom... jag vet såväl, tacka för all spegling. Gör något, gör något som får dig tillbaka till sinnesfriden.. NU..vi väntar ej min fina, vad ska du göra för att ge upp?? behöver du min hjälp?? PUSS
SvaraRadera