Jag, Gustaf och en vän åkte till Katarina igår. Givande och otroligt lyftande som vanligt. Att se vännen bli så positivt överraskad över att ha blivit hjälpt av Katarina var så fint att se. Jag visste det ju, men är fint att se när människor öppnar upp och vågar be om hjälp när den behövs och verkligen VÅGAR gå och prata.
Jag är så tacksam över att Katarina finns. Hon är liksom som alla andra fast ändå inte. En otroligt ärlig, rättfram, kärleksfull människa, som vet hur hon ska få fram det man verkligen vill prata om, det som ska komma fram kommer fram. Hon ger inte upp, hon sitter inte bara och tittar, hon agerar och hon gör det med bravur. TACK
Jag och Gustaf hade en fin stund tillsammans. Är så skönt att allt bara kan komma upp och rensas bort. Allt som kanske ligger och bubblar under ytan. Bort, bort, bort. Så vi kan vara och agera som de kärleksfulla paret vi är. Visst vi bråkar och vi låter våra egon ta över ibland. Men, jag är medveten om det, och nu börjar även Gustaf bli det. Jag är även tacksam för det, att Gustaf ville komma med till Katarina för 2 år sedan. Vi har gjort jobbet själva, men utan hjälpen så hade vi nog famlat i mörkret för länge och trott att vi behövt göra slut för att finna ljuset. Vilken lycka att ljuset fanns inom oss och vårt förhållande!
Min stund landade till slut i att jag ännu en gång ska bli fri fullt ut. Pratade mycket om maten och träningen. Att jag ska börja lura mitt belöningssystem. Jag ska få en kick av att äta det jag äter hela tiden, inte bara en kick av det jag FÅR äta på lördagarna. Jag skapar mig ett fängelse när jag inte ser att mitt liv ÄR maten och träningen. Istället så ser jag bara en dag i frihet (lördagen). Men alla dagar ska ju vara fria i mitt sinne. Att verkligen välja det jag äter. Fråga mig själv - behöver jag den här chokladkakan just nu?. Och följa svaret. Känslan är alltid rätt, så det går egentligen inte att lura den, det är rösten i huvudet som ljuger. Jag vet väl innerst inne att jag inte behöver äta skit. Men om känslan säger att ja, jag är väldigt sugen nu och jag VILL ha. Då äter jag. NU pratar jag om lördagarna. Att jag liksom inte ska vräka i mig bara för att jag FÅR, utan för att jag vill.
Acceptera och tillåta ätmonstret, så att det tillslut försvinner. Jag ska sluta slå på mig själv för att jag tar en macka extra någon dag. Skuld är raka motsatsen till frihet.
Får skriva mer om detta i ett annat inlägg...blir för mycket text i detta annars =)
Tack för dagen älskade fina människor i min närhet!!
PUSS PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!