Är inne i en tung period känner jag. Jag liksom tappar det jag tror på. Vad hemskt. Fast innerst inne så vet jag att jag inte kan tappa det. Det är rotat inom mig. Men känslan av att ha gått ifrån mig själv ger mig sorg. Jag känner igen denna gamla känsla. Varför kommer den nu? Den är gammal och jag trodde jag släppt den. Men igår högg den tag i mig hårt. Gamla känslor från förr, gammalt skit som inte borde finnas i mig nu.
Jag kan skylla på PMS, men känslan är så stark. Oron och ångesten. Fan.
Jag tränade igår. Den timmen mådde jag bra. Sen högg känslan tag igen. Jag litar på mina känslor. Om det är något jag lärt mig på min resa så är det att lita på det jag känner. Även om jag inte vill känna så, av bekvämlighet eller annat, så är det ändå det enda som är den äkta sanningen för mig.
Tid till älskade Katarina är bokad. Gustaf, jag och vän. Var längesen nu. Ska bli skönt att landa och få fyllas upp igen. Att bli påmind om allt fint jag just nu inte ser.
Jag har mått underbart bra väldigt länge nu. Jag är inte beredd på detta. Men jag vet att jag har redskapen. Jag får gräva fram dom bara. Allt jag behöver finns redan inom mig. Jag vet!
Jag vet när jag behöver hjälp, och då ber jag om den.
PUSS PUSS
kram från oss
SvaraRadera