Skyddsänglar
onsdag 31 augusti 2011
När jag sprang på upploppet står mina fina barn, Gustaf och Madde och hejjar på mig! Härlig känsla!
Tack för allt stöd min fina familj och min fina Madde <3
Puss puss
Nu väntar nya utmaningar!
Hopp om en bättre värld
Lyssnade på ännu en inspirerande föreläsare igår. Kommer tyvärr inte ihåg hennes namn nu, men det ska jag ta reda på. Vi gick dit genom jobbet.
Det mesta hon sa var som att höra mig själv. Är ju så härligt att veta och få bevis på att det finns så många som verkligen lever och andas samma som jag. Att ta eget ansvar, att vända negativt till positivt, att helt enkelt tänka till i alla situationer och tänka ett steg längre än näsan räcker. Blir så glad av sådana människor. Som verkligen sprider sitt fina budskap och alla sina upplevelser och kunskaper om livet.
Hon pratade om att se människan och respektera alla känslor. Jag har upplevt och tänkt mycket på det den senaste tiden. Det här med att visa att jag lyssnar och finns utan att för den delen ta bort eller försöka förminska den andres känslor.
Hon drog ett exempel som jag gillade: Ett barn kommer fram till sin mor/far och säger: Jag känner mig så värdelös.
Istället för att säga: Nej så ska du inte känna och det behöver du inte känna. Så kan man vända situationen med att fråga: När senast kände du att du var värdefull?
Barnet svarade då: När jag spelade fotboll
mor/far: Vad hände då, när du spelade fotboll?
Barnet: Jag gjorde mål!
Mor/far: Hur gjorde du då?
Barnet: Jag sparkade jättehårt.
Mor/far: Hur kändes det när du gjorde mål?
Barnet: Jättebra, jag blev glad, jag kände mig värdefull.
Man kan alltså vända på det så att den värdelösa känslan inte blir den största känslan, utan att man uppmuntrar till känslan som kommer när man känner sig värdefull istället. Att liksom visa att det finns en annan sida än just den som är negativ. Istället för att kränka och säga till personen i fråga att denne inte ska känna som den gör. För det är ju redan ett faktum, personen känner känslan, och vem är någon annan att ta bort den eller säga att denne inte får känna??!!
Visst, ofta gör vi det i välmening, att säga att neeee inte behöver du känna så, men jo kanske är det precis så denne behöver känna, men behöver uppmuntran istället för att få höra att det den känner är fel!
Har upplevt detta själv många ggr och det gör mig otroligt arg, ledsen och uppgiven. Jag känner för att jag känner så. Och om jag öppnar mig så vill jag mycket hellre höra att det finns andra sidor än att få höra att jag INTE ska känna så. För jag känner det ju redan, hjälper inte mig att få höra att den känslan inte behövs. I grund och botten så vet jag ju redan det.
Alla kan vi tänka till om hur vi lever våra liv. Vad vi säger och gör varje dag.
Något annat som hon tog upp, som även jag tagit upp här i bloggen många ggr, är det här med att orden betyder så mycket. Vad vi säger om oss själva och andra.
När vi säger att vi ÄR något, så blir vi ju just det vi säger. Jag ÄR sjuk, jag ÄR tjock, jag ÄR dum i huvudet. Det ligger stor makt i våra ord. Inte alltid att vi tänker på det. Men den är så stor. Du blir verkligen det du säger att du är. Och om du lever med en sjukdom och hela tiden säger att du ÄR sjuk, så kommer du heller inte att bli frisk, för då har du blivit sjukdomen, istället för att se sjukdomen som något som ligger utanför dig. Att totalt identifiera dig med en sjukdom gör ju att du helt och hållet BLIR din sjukdom. Hur kan du då bli frisk? Du ÄR du och sjukdomen något annat.
Samma sak gäller ju med allt. Om du upplevt trauma och hela tiden upplever det om och om igen och identifierar dig och säger att traumat styr ditt liv och det är pga. traumat du gör och lever som du gör. Vart är då DU i allt det?
Som meningen jag skrev i förra inlägget.
" Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom"
Allt är inställning och allt handlar om vilken roll i livet du väljer. Vill du vara offer för hur du blev behandlad som barn, jag då blir du ett offer och kommer inte ur ur det. Väljer du att se att din barndom inte har något att göra med vem du är just NU, så kan du komma vidare och se att du visst har ett val. Att välja det förflutna eller att välja att leva livet nu!
Våga ta ansvar för ditt liv, dina ord och känslor! Då blir du fri!
PUSS PUSS
tisdag 30 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Rekord och laddning
söndag 28 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Njuter
Ikväll blir det tacos och mys med älskling!
Jag har bestämt mig, jag älskar mitt liv!
fredag 26 augusti 2011
Barn
I förrgår kom mörkret över mig. Gråten. Jag har en krypande känsla av ångest och panik när den kommer över mig. Rädslan över hur det blir när jag blir gammal. Och sorgen över alla barn som blir utsatta för övergrepp och misshandel. Just känslan med barnen kommer över mig i perioder. Så fort jag ser ett barn så undrar jag hur dom har det hemma, tänk om han/hon är misshandlade och så hugger det till i hela kroppen. Är väldigt jobbigt i längden. Jag har inte kommit fram till varför dessa känslor kommer upp. Känslan är så förlamande och panikfylld. Jag läser eller tittar inte på reportage om barn som är utsatta, det triggar mina panikkänslor så att jag inte kan tänka klart och endast tänker mörka tankar.
Det är klart att de flesta av oss människor blir illa berörda när barn far illa. Men min känsla är så intensiv. Det är som om jag upplever det själv. Jag kan inte andas. Jag får dåligt samvete och blir fylld av skuld. Som att jag tar på mig alla dessa barns rädsla och utsatthet. Den bördan blir väldigt tung. Jag börjar tänka på mina barn och känner att jag inte varit på topp mot dom en dag och den onda cirkeln fortsätter. En dam som vi tar hand om på jobbet har en tavla som föreställer två barn som går på en väg med ryggen mot oss och håller varandra i handen. Den är svår för mig att titta på. Den fyller mig med sorg. Varför? Dom ser så utsatta ut eller så känner jag själva utsattheten i att vara barn överhuvudtaget. Att vara barn är att vara utsatt...där ligger min oro.. att vilja skydda och bevara det oskyldiga i ett barn, alla kärlek allt självförtroende all lycka som ett barn bär på. Jag vill att det alltid ska finnas kvar. I det känner jag maktlöshet som mamma. Att bevara mina barns oskuld och tro på sig själv, DET är min uppgift.
Jag hoppas och tror att detta är något som jag ska släppa på kursen i sep. Är nog därför jag upplever känslan så starkt vissa dagar nu.
Något som gör mig lycklig är löpningen iallafall. Den är min terapi. 5 km på 28 min idag. Jag är nöjd och glad. På onsdag är det dax för milsloppet. Ska bli kul!
Tacksam för mina känslor och min förmåga att bearbeta och viljan att finna svaren. Jag vet ju mycket väl att jag inte behöver bära alla barns lidande. Så svaret ligger i något annat. Varför denna skuld?! Jag känner ibland att jag behöver bli ödmjukare..att jag ibland inte låter det goda komma fram fullt ut. Men mörkret kanske måste ut först. Rensas bort!
torsdag 25 augusti 2011
DU styr över ditt liv!
http://www.thesecret.tv/apps
Your life is in your hands. No matter where you are now, no matter what has happened in your life, you can begin to consciously choose your thoughts and you can change your life. There is no such thing as a hopeless situation. Every single circumstance of your life can change.
onsdag 24 augusti 2011
Hemmaträning
Puss puss
Jag har precis lärt mig att blogga från iphone :) kan jag blogga meeera!
tisdag 23 augusti 2011
Hälsosam
Äntligen fick jag springa igen. Har problem med min höft. Men det gjorde bara ont första kilometern, sen kände jag inget. Sprang fortare än någonsin. Mycket skönt! Flåsade som en tok, men fram kom jag. Bara en vecka kvar till loppet nu. Ska bli spännande att löpa med en hel del människor bredvid mig =). Är van att springa själv. Vill inte ens ha med mig någon =). Kosten går galant oxå. Vilken resa jag gjort i detta. Oj oj..läste gamla inlägg här igår. Jag har verkligen inte mått bra med kosten. Men nu har jag verkligen börjat ta mig ur den onda cirkeln. Nu kan jag ha en ätardag och inte dö av abstinens dagen efter. Jag liksom accepterar att det är EN dag jag äter socker på, resten är hälsosamma dagar.
Jag är stolt över att vara hälsosam. Ordet banta är ett ord jag verkligen inte tycker om. Jag bantar verkligen inte. Jag har valt en livsstil, en hälsosam livsstil. Det har INGET med bantning att göra. Att jag inte äter tårta på jobbet en vanlig sketen onsdag handlar endast om att jag valt livet före sockret. JAG har valt det. Det handlar inte om min vikt i första hand, inte om mitt utseende i första hand, utan om att jag mår förbannat bra av att skippa ohälsosam mat och dåliga energikällor. Humöret är bättre, kroppen mår bättre, jag flyger fram och jag lever gott. På köpet får jag en snygg kropp som jag trivs med. Hårt arbete är det ju, men värt varenda "missad" tårtbit.
Och om jag nu skulle äta en tårtbit en vanlig sketen onsdag så ska ingen titta snett på mig!! Titta på era egna val. Jag lever hälsosamt 6 dagar ibland 7 dagar av 7 i veckan, så om jag då slinter till en dag gör inte särskilt mycket. Den tårtan springer jag bort på kvällen. Gör du det??
Jag är faktiskt ganska trött på de smala människorna som sitter å trycker i sig skit och tror att dom kommer leva länge på det bara för att det inte syns på utsidan. Även smala människor behöver hälsosam mat och träning för att kroppen ska må bra. Sen vill jag verkligen ge uppmuntran till alla smala människor som verkligen TAR hand om sig, tränar och äter nyttigt. Jag har märkt att det är många smala som blir anklagade för att ha ätstörningar bara för att dom är hälsosamma och tränar mycket. Det är inte bara stora och överviktiga som mår bra av att röra på sig, även de smala typerna mår bra av det. När jag nått mitt mål med vikten så kommer jag ju inte sluta träna eller äta nyttigt. Snarare fortsätta ännu mer för att behålla det goda. Kör hårt för tusan..alla klarar av att leva hälsosamt...sen om man inte vill det, då är det så.. det är upp till var och en.. Men om man vill så kan man!!
PUSSS PÅ ER ALLA!!
Tack Carro för en fin stund igår!! Mer sånt! =)
måndag 22 augusti 2011
Kärlekens dag
fredag 19 augusti 2011
Erkänna
Kom på att det är därför känslor av skuld och skam kommer upp i mig! Är nog det Sista jag ska släppa taget om nu denna sista kurs! Det är tunga känslor. Men jag ska släppa dom. Det finns inget mer befriande än att inse, acceptera och sedan släppa taget. Offerkoftan passar inte mig. Har jag känslor jag vill bli av med, så tar jag mig ann dom och sedan släpper dom! Ömka och tycka synd om hjälper inte.
Det har jag verkligen lärt mig, att när jag erkänner för mig själv och andra så försvinner det som tynger mig, eller blir lättare att bearbeta! Men ibland är det bara så enkelt som att säga det högt till sig själv, som tex. - jag har problem med kosten och jag skäms för det.
Helt plötsligt är det lättare att andas och jag kan bearbeta och släppa taget nästan direkt! Det är vackert!
Finns ju egentligen ingen skam... Bara den jag skapar själv! Så nu ska jag välja att inte skapa den!
Våga erkänna! Våga tala! Våga vara Du! Släpp taget!
Puss puss
Bröllop
Lycka till fina Evelina och Erik
Puss puss
onsdag 17 augusti 2011
Pump
Min senaste tränings/löparlåt!!
Blir så peppad av den!!
Jaha nu är jag långledig igen =). Bröllop på Lördag. Oj så jag ser fram emot det. En av mina äldsta vänner ska gifta sig! Så fint!!
Frustration och skuld ligger och pyr i mig. Jag gillar inte den känslan..jag gräver efter källan till den.. Nu är ju semestern slut och jag får nog ta tag i det som inte kommit upp under dessa vilomånader. Jag har inte gömt undan några känslor, men dom vill väl upp till ytan nu =). Jaja. Det klarar jag. Jag klarar allt jag vill klara.
Tänk om alla kunde förstå och inse hur mycket träning ger. Hela själen njuter. Jag vill aldrig mer gå tillbaka till att inte träna. Jag längtar efter att svettas och känna pulsen stiga!! Jag mår så himla bra då! Min drog är träning. Jag tränar för att vara hälsosam. Inte för att bli trådsmal eller en bodybuilder. Jag gör det för MIG och jag gör det för att jag älskar det och jag gör det för att jag mår bättre än någonsin!!
VILL jag äta en tårtbit så gör jag det. Men oftast så vill jag inte göra det nu. Jag klarar mig utan. Men som sagt om JAG vill så gör jag det. Inte om matdjävulen och sockerdjävulen vill det. JAG och bara JAG bestämmer vad jag ska och inte ska äta!! Det är härligt!!
Gå ut och gå nu ..hörrni!! Välj trappan istället för hissen..gå en omväg hem eller till jobbet! Det är dom små detaljerna som väcker hurtbullen i dig!!
PUSSS PUSSSS
söndag 14 augusti 2011
Min träning
Min semester
Jaha, sista semesterdagen snart slut. Jag har verkligen haft en underbar semester i både sinne och kropp. Känns som om jag varit borta från jobbet jättelänge och det känns inte som att semestern gått fort. Det är ett bra tecken, att inte ha låtit dagarna flyga förbi. Jag har stannat upp och jag har njutit. Då försvinner inte dagarna i ett nafs.
På nåt vis har jag ändå känt en liten stress. Igår bubblade upp i mig..en oro i kroppen. Men jag jobbar med den. Känns bättre efter att vi vandrat i skogen idag. Jag, Anna, Cesar och Annéa. Oj så kul dom hade. Skrattade nästan hela tiden =) Skogen ger lugn och harmoni. Var precis vad jag behövde.
torsdag 11 augusti 2011
Träning och bra kost förgyller livet!
Hittade en väldigt bra lista över hur man på bästa sätt tar hand om sin kropp när man vill gå ner i vikt. ÄTA för att kroppen ska bränna. Att svälta ger aldrig resultat i längden. Och vem njuter av att vara hungrig hela tiden?? ... Jag följer nästan alla punkter..några helt och andra behöver förbättras =)
1: Styrketräning. Nyckeln till en hög förbränning stavas muskler. Din dagliga kaloriförbrukning är tätt förknippad med hur mycket muskler du har. De bränner kalorier, också när du sover.
2. Kicka igång konditionen
När du tränar hjärtat produceras enzymer som bryter ner fett och gör att kroppen kan använda det som energikälla. För att fett ska kunna brännas som energi krävs syre. Människor med hög hjärtkapacitet har väldigt lätt att bränna fett, eftersom deras muskelceller får mycket syre.
3. Intervaller gör jobbet
Bryt rutinerna och ge kroppen en liten chock. Studier visar att människor som lägger intervallträning till sin vanliga konditionsträning två gånger i veckan går ner dubbelt så mycket i vikt som de som ”bara” kör på konditionsträning. Rusha 30 sekunder var femte minut när du joggar. Det kommer att ge resultat!
4. Minska lagom på kalorierna
När du äter för lite ställer din kropp in sig på överlevnad – den tror att du svälter. Minska inte plötsligt ditt kaloriintag drastiskt. Forskning visar att kvinnor som äter färre än 1200 kcal per dag minskar sin förbränning med så mycket som 45 procent.
5. Ät frukost
Förbränningen saktar ner när du sover och kommer inte igång ordentligt igen förrän du äter. Skippar du frukost betyder det att det kan gå omkring 18 timmar sedan din senaste måltid. Inte bra! Så även om du inte är hungrig på morgonen, försök att äta så snart som möjligt.
6. Portionera ut dina måltider
Blir du sugen mellan målen? Ge din förbränning en skjuts och dela upp dina måltider i fem eller sex mindre mål i stället för tre stora. Ät var tredje eller fjärde timme. Om det inte passar dig, gå tillbaka till tre mål om dagen men gör dem lite mindre och lägg till ett mellanmål på förmiddagen och ett på eftermiddagen.
7. Sov!
Sömnbrist kan både påverka förbränningen och öka hungern. När du sovit för lite kan du känna dig hungrig trots att du egentligen har ätit tillräckligt. Det beror på att sömnbrist påverkar utsöndringen av cortisol, ett hormon som reglerar aptiten.
8. Drick vatten
Tyska forskare har upptäckt att vattendrickande kan öka kaloriförbrukningens hastighet. Vatten minskar dessutom uppsvälldhet och får dig att känna dig mättare.
9. Hoppa över alkoholen
Att ta en drink före maten får människor att äta runt 200 kalorier extra, visar flera studier. Att dricka alkohol under måltiden är inte heller bra. Alkoholen förbränns nämligen först, vilket betyder att kalorierna från maten i högre grad riskerar att lagras som fett.
10. Satsa på mjölk i stället
De som konsumerar mjölkprodukter med lågt fettinnehåll tre till fyra gånger per dag går ner mer i vikt än de som hoppar över mjölk, ost och yoghurt. Orsaken är att kalcium, tillsammans med andra ämnen i mjölkprodukter, snabbar på förbränningen.
Källa: eDiets.com
onsdag 10 augusti 2011
Känsla eller logik
Igår läste jag en artikel om att det forskat på upplevelser som inträffar precis innan döden. Mycket intressant. Jag tror ju verkligen på att våra anhöriga kommer till oss från andra sidan om vi behöver hjälp, stöd, eller när vi ska dö tex. Jag har även upplevt det några ggr med våra äldre. Mycket ofta innan de ska dö så pratar de om syner och att det är någon i rummet. Jag tycker det är fint. Om nu den äldre inte bli störd av det. Då brukar jag säga att dom får säga åt dom att gå =)
Det är ett väldigt tabu med dödsbäddsvisioner Läs artikeln här i SvD.
Efter jag läst artikeln, läste jag även kommentarerna. Jag visste ju innan ungefär hur dom skulle se ut. Men jag blir ändå så himla ledsen. En skrev att sånt här inte hör hemma på 2000 talet. MEN vart hör det hemma då? Är det inte dax att vi alla öppnar oss för saker som inte går att räkna ut med en matematisk formel? Måste allt vara så otroligt vetenskapligt? Måste vi kunna ta och känna för att kunna tro eller veta?
För mig är egentligen allt magiskt. Är det inte helt otroligt att vi kan bära ett barn i magen, att träden står i flera hundra år. Att solen ger oss liv, att hela universum fungerar. Vi vet nästan ingenting om universum och ändå tror de flesta att de vet allt. Allt är så mycket större och mäktigare än vad vi tror. Om det enda som existerar är det vi kan ta, smaka och se på, då finns inte alltså intuitionen, då finns inte den där känslan vi kan få om några nära till oss mår dåligt eller behöver oss, då finns inte moderns känsla för när hennes barn behöver henne, då finns inte mirakel, såsom att klara sig utan en skråma vid en hemsk bilolycka. Då har vi inte sanndrömmar eller drömmer om anhöriga natten innan de går bort. Måste allt förklaras? Är det farligt att KÄNNA vad som är rätt och fel, istället för att räkna ut det?
Hur många ggr har du fått en känsla, men gått emot den? Hur har resultatet blivit? Skulle du ha svängt där du först trodde, skulle du ha gjort slut när du först tänkte på det? Skulle du ha låtit bli att gå ut just den dagen för att du kände det på dig innan du gick?
Känslan är mäktig och jag tycker det är dax att vi lyssnar på den mer. Lyssnar på vår inre röst. Den går inte att räkna ut och den går inte att se. Men den är alltid sann. Vi viftar ofta bort den och räknar hellre ut risker och resultat med huvudet istället, med ett sämre resultat , enligt mig.
HÄR skriver Gita om just detta. Att inte bli tagen på allvar för att man i första hand inte tänker logiskt, utan med känsla först.
Jag är gränslöst trött på att av samhällsnormen… och av mig själv, bli betraktad som fantasifull och oseriös därför att jag inte är en i första hand logisk person. Jag har genom livet många gånger fått erfara att min intuitiva intelligens och mina mediala förmågor vida överstiger andra personers intellektuella förmågor i problemlösning och framtidsplanering så det skulle vara fantastiskt att åtminstone av mig själv bli betraktad som en ovärderlig tillgång i olika avgörande offentliga sammanhang. / Gita
Precis detta kan jag uppleva. Att jag betraktas som flummig eller oseriös. Det är verkligen det sista jag är. Jag tar människan på största allvar och allt som kommer med den. Inte bara det jag kan ta och känna på, utan verkligen HELA människan!
Lita på din känsla!!
PUSS PUSS
söndag 7 augusti 2011
Rutiner
Imorgon börjar Gustaf jobba igen. Själv har jag en vecka av ledighet kvar. Just nu så skriker både kropp och själ efter rutiner och kontroll. Barnen ska börja lägga sig i tid igen och maten ska det bli ordning på igen, även träningen ska höjas. Den har jag inte stannat med, men jag har inte pressat mig så hårt som jag skulle ha kunnat. Så det är vad som ska ordnas nu.
Oron i kroppen är total. Jag blir helt nervös, känns som om jag börjar om igen, med kost och allt. Men jag får ha tillit till att jag klarar detta. Bevisen för ett bra mående är alldeles för stora för att jag ska slänga bort allt jag åstadkommit. Är egentligen helt rubbat att jag ens kan tänka tanken att det ska gå åt pipsvängen. Jag tänker helt enkelt inte tillåta det. Är ju helt upp till mig hur mitt liv, min kropp och min själ mår.