Förvirrad

Jag har tappat mig själv lite. Är därför jag inte skriver så mycket. Jag greppar inte min process, eller så greppar jag den för mycket. Jag längtar till den 10:e maj när jag ska till MBE-kliniken igen. Jag hoppas verkligen att jag släpper då, att jag kan släppa sorgen och det arga, för det är precis det jag känner, sorg och ilska. Inte hela tiden, men det ligger där och bubblar. När jag ligger i sängen och vill greppa och förstå, så virvlar det mest bara runt, sen gråter jag och sen orkar jag inte lyssna mer. Längre än så har jag inte kommit i just denna process. Men det är ju därför jag tar hjälp av Peter. En fin vän ska med dit oxå, sånt gör mig glad, människor som vill och vågar göra allt de kan för att må bra i sig själva!

Sen är ju alltid den största frågan, är det mitt eller någon annans?

PUSS PUSS

Något som går riktigt bra i mitt liv är träningen och kosten. Jag är så stolt över mig själv, jag tror på det jag gör och jag är driven. Byta skor när jag springer bara...sen hoppas jag att det kommer fungera. Cykeln är min bästa vän just nu =)