Att döma

Vad lätt det är att döma en annan människa. För dess val i livet, för utseendet, för jobbet de har, för hur de bor, för hur de gör i olika situationer. Men vem har den rätten? Att döma någon annan.

För vem är felfri och kan helt i sanning och äkthet säga att de aldrig gjort fel, gjort något ogenomtänkt, skällt på sina barn i onödan, tagit ut sin ilska på sin partner, ätit för mycket, ätit för lite, inte städat huset på x antal dagar, ljugit, mått skit, sjukat sig från jobbet utan att vara sjuk...VEM kan döma någon annan utan att döma sig själv i samma stund?

Det är så lätt att kasta de där stenarna va?! För det är så lätt att kasta skit på någon annan så det känns lättare att leva i samma lögn själv.  Det finns ALLTID en anledning till att människor gör och säger saker. Det behöver inte vara rätt och bra, men har vi rätt att döma det?

Att Säga till någon att de de gör kanske inte är så bra är en sak, men att prata bakom ryggen och döma ut en annan människa utan att ens känna denne, det ÄR att leva i självförnekelse. Vem är du som tror dig ha rätten att peka finger? För de fel du ser hos någon annan är ofta något som ligger hos dig själv, det är dina egna skuldkänslor över ditt och datt som du vill mildra genom att försöka få någon annan människa att vara värre än du själv.

Nej, låt människor ha sitt liv, bryt kontakt med de människor du inte vill se eller höra, ha dom du älskar nära, och hjälp de människor som du vill ha kvar i ditt liv men som du inte anser gör rätt i livet. Men först och främst hjälp dig själv. Det är så mycket lättare att se människor i kärlek om du först älskar dig själv, för då har du ingen skit att kasta på någon annan, eftersom du inte har nån skit att kasta på dig själv.

Tänk innan du dömer din näste......