Idag fick jag reda på att vårat nya schema är klart. Vi jobbar redan varannan helg,vilket är väldigt mycket. På detta fÅr vi nu två delade turer vilket innebär att jobba från kl 07 till 22 med en timmes rast. För mig är det en spark i magen. Hur mycket skit ska vi ta?? Hur blir kvalitén på vården när vi alla slits ut och kastas skit på ! Hur orkar vi ge av hela vårt hjärta när vi inte ens har ork för familjen när vi kommer hem?! Jag har ingen förståelse över att vårt jobb värdras så oerhört lågt! Vi är ibland hela patientens liv.. Vi är deras glädje och trygghet i livet.. Vi ger och ger och ler och ger lite till. Allt för att vi i grund och botten vill hjälpa och ge en annan människa ett värdigt liv och ett värdefullt liv. Men hur länge till orkar vi om vi inte ens syns i samhället?
Kravet på högre kvalité inom vården höjs för varje år, samtidigt dras personal in och i får mer och ansvar.. Vart finns resurserna för att hinna med allt?
Men jag älskar mitt jobb och är Evigt tacksam för mina underbara arbetskamrater!
Vi är kvinnor och vi kämpar på... För vem ska annars göra det??
Kanske det som är felet, att vi kämpar på? Dom vet att dom kan köra med oss...
SvaraRaderaPuss / Cissi
Ja såklart det är det..var ironisk..kvinnor kan, kvinnor ska, kvinnor ska inte klaga, bara göra...vårt motto!!! ;) pussssss på dig Cissi! men vi är förbannat bra på det vi gör! =)
SvaraRadera