Resan

När jag ikväll var på väg till bilen efter att ha tränat så fick jag ett sådant lyckorus. Jag ville hoppa hoppsasteg..men gjorde det ej =)..skulle ha gjort det..haha!

Tänk om jag för 5 år sedan, visste hur bra jag skulle må idag. Då hade jag med nöje mått dåligt. Men resan var tvungen att göras och jag ångrar inte en enda del av den. Alla tårar, all panik, allt mörker och all brist på energi och livsglädje, har lett mig till där jag är idag.  Maria hade inte varit Maria om jag inte gått igenom allt det. NU vet jag jag ju att livet är underbart. Mörkt kommer det säkert att bli någon mer gång, men då vet jag ju att jag kan ta mig upp och jag vet med säkerhet att ljuset finns och att min styrka finns. När jag har vaknat kan jag inte somna igen. Så är det bara!

Tacksam för alla människor jag mött på vägen mot ett ljusare liv. Tacksam för att jag mött mig själv. Vilken resa!!

PUSS PUSS