Gustaf och jag var hos Katarina idag. Mest för att bara kolla läget. Vi har det bra nu, men det skadar aldrig att prata eller göra något i förebyggande syfte =). Alltid är det ju något som man kan prata om, och är det barn med i bilden så finns det som sagt ALLTID något att prata om.
Jag är glad över vårt förhållande. Vi har frihet och vi sitter inte och är bittra. Vi vet hur viktigt det är att vara tillsammans men ändå ha tid för sig själv och ha ett eget liv oxå. Jag skulle aldrig vilja ha ett förhållande där vi satt ihop hela tiden. Nej, utvecklas och ha ett eget liv är lika viktigt. Jag är inte Gustaf och han är inte jag. Vi har oss själva, varandra och sedan barnen. Så det är en del att hålla reda på och en del att underhålla. Men jag tycker vi klarar det bra. Vi har klarat stora kriser, så jag är inte orolig för framtiden. Vi vet var vi har varandra just nu och vi trivs. Det vi ska komma ihåg är att vi är OLIKA. Bara att acceptera. Prata om det eller vara tyst. Det får situationerna avgöra. Ibland får man helt enkelt hålla käft =). Och ibland krävs en pratstund. När vi verkligen inser och accepterar att vi inte kan tycka lika om allt eller vara lika i allt så blir det ju trivsamt och bra.
Det är bra att gå och prata nångång ibland, för jag känner att jag förstår G mycket mer då, och tvärtom hoppas jag. När det sitter en tredje part med så går det ju inte att säga du är dum i huvet och sedan vända på klacken. Utan då sitter jag ju kvar tills jag verkligen förstår vad Gustaf ville få fram. Och jag hetsar inte upp mig (inte lika mycket iallafall) =). Jag tyckte att jag lärde mig en del under pratstunden idag. En del saker är ju helt självklara, men dom tål att höras ändå. Är lätt att glömma i stundens hetta. Men vi får använda de tricks vi har och vi får komma ihåg att OM vi bråkar så betyder det inte att vi inte älskar varandra och att det ska ta slut. Ett bråk är ett bråk, inget mer.
En urladdning då och då skadar inte.
Vi har gått en lång och krokig resa jag och min Gustaf. Men vi har hittat det finaste av allt. Kärleken till varandra och livet. Vi hittade oss själva, och mitt i allt det stod ju vi två ihop. Så himla fint. Jag avundas inte något annan förhållande, jag jämför inte. För vi är vi och jag tycker vi har det väldigt bra. Vi vet vad den andre behöver för att må bra och då ser vi till att den får det. Inge tjafs om att den och den ska vara hemma hit och dit. Vi har det jämställt på vårat vis, som vi trivs med, vi ber om hjälp när det behövs och vi pratar. Vi kan alltid bli bättre på att ge och be om hjälp, men det kommer gå bra, det vet jag =). Nu vet vi ju att vi är olika och så är det. Vi får gå halva vägen på vissa saker. Det blir alltid bra i slutändan. Bara vi är ärliga och respekterar varandra.
Tack för alla insiker, tacka för all kärlek. Tack för familjen och tack för att mitt i allt som är olikt så är vi så himla lika.
PUSSS PUSSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!