Många av oss blev lärda att sätta oss själva sist, och som en konsekvens av detta drog vi till oss känslor av att inte räcka till och att inte vara värda det bästa. När dessa tankar grodde sig fast, så drog vi till oss livssituationer som fick oss att känna oss ännu mer ovärda och otillräckliga. DU måste ändra det tankesättet!
Mitt dagliga budskap i telefonen löd så här idag. Så sant så sant. Jag har jobbat med detta i många å nu, så jag sätter verkligen mig själv främst och mår bra av det och andra i min omgivning mår bra av det. Men det finns så många där ute som sliter ut sig för andra hela tiden. Vad får man för det??!! Ingenting. En kort stund av tillfredställelse av att ha gjort något gott, men själv är man totalt utsliten och orkar inte ens ta hand om sig själv. Det är aldrig bra. Nej, ger man till sig själv först, så finns det mer att ge till andra. Och man får dubbelt tillbaka om man ger i kärlek och inte pga, ett måste eller borde.
En gåva är när något ges utan en tanke på att få något i gengäld. Det är en äkta gåva...när givandet blir av måste eller bordekänslor så försvinner ju själva meningen med att ge. Då har du helt plötsligt gjort något för att få bekräftelse eller för att få något materiellt tillbaka. Nej ge för att du VILL ge, ge när det förtjänas och ge från hjärtat. Då får du tusenfalt tillbaka och du har samtidigt gjort något för dig själv.
Hur mår du när du gör något som du gör bara för att det MÅSTE göras eller för att omgivning tycker att du BORDE göra det? Hur mår du när du gör något när du VILL göra det av hela ditt hjärta? Känslan är alltid rätt. Så är känslan ljus och härlig så är det bra. Är den tung och jobbig så har du gjort något mot din egen vilja ,det vill säga, du har slagit på dig själv för att göra någon annan glad eller nöjd. Det fungerar aldrig i längden.
Jag vill ta emot hjälp eller gåvor som kommer från hjärtat, inte om det ges i motvilja. Hur vill ni ta emot och eller ge?
PUSSS PUSSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!