Frid eller Drama??

Jag tänker ofta på detta. Om jag och eller andra vill uppleva drama eller frid. Jag kan känna att det är så många som klagar på sin situation eller något hos dem själva, men ändå inte gör något åt det. För att då kommer den riktiga personen fram, och det är läskigt. Många söker sig till drama och klagar sedan över det och undrar varför allt händer dom. Min tanke är ju att det är för att dom själva söker sig till det och dom situationerna. Läste några sidor ur "En ny jord" och hittade detta stycke som stämmer in på mina tankar.

Du längtar efter frid. Det finns ingen som inte längtar efter frid. Men ändå finns det någonting annat hos dig som vill ha drama, som söker sig till konflikter. Du kanske kan känna det precis just nu. Du kanske måste invänta en situation eller bara en tanke som väcker en reaktion hos dig: någon som anklagar dig för det ena eller det andra, som inte bekräftar dig, som inkräktar på ditt territorium, som ifrågasätter ditt sätt att göra saker, ett gräl om pengar...Kan du då känna den starka kraften som mobiliseras inom dig, rädslan som kanske döljs bakom din ilska eller fientlighet? Kan du höra hur din egen röst blir skarp eller gäll, eller starkare och några oktaver lägre? Kan du då vara medveten om hur tankarna snurrar för att försvara sin position, berättiga, skuldbelägga eller gå till angrepp? Med andra ord, kan du vakna till i detta ögonblick av omedvetenhet? Kan du känna att det finns något hos dig som befinner sig i krig, något som känner sig hotat och vill överleva till varje pris, som behöver dramat för att hävda sin identitet som den segrande rollfiguren i den här teaterproduktionen? Kan du känna att det finns något hos dig som hellre vill ha rätt än att uppleva frid?? // Ur "En ny jord" Av Eckhart Tolle