Beroende av något eller någon är vi alla. Jag försöker bryta det mönstret och verkligen se att JAG är ju den som står mig närmast och att det absolut är fint att vara med sig själv. Jag kan riktigt längta efter att få vara med bara mig. Nästan som att jag är kär i mig själv. Förstår ni? Låter kanske konstigt men det är en fin känsla. Att inte låta något eller någon annan förstöra känslan av att ha en fin stund ensam. Att känna att det är helt ok att vara själv en hel kväll eller dag och bara njuta av att vara med mig. Det är så skönt! Sen vill jag absolut vara med andra oxå..men att inte ha panik eller känna sig ensam för att inte någon annan är med, är väldigt befriande. Att det faktiskt kan vara riktigt kul att vara med mig själv =)
Är ju så instängt att hela tiden förlita sig på eller vara beroende av att någon annan ska göra dig glad eller ledsen eller minde ensam. Du är bara så ensam som du gör dig, så glad som du gör dig, eller så ledsen du gör dig. Sen är det ju bara ett plus om det finns en person i ditt liv som du är lycklig med och som du trivs med. Jag känner bara att det är lika viktigt att trivas med mig själv och i ensamheten med mig själv som att trivas i närvaron med någon annan.
Att släppa beroenden är befriande och ett måste för mig för att komma vidare. Att stå på mina egna ben och ta ansvar för mitt eget liv. Det är vackert! Inte lägga skuld på någon i min närhet. Bara jag kan ta ansvar för mitt liv och mina känslor.
Jag är lycklig för att jag vet att jag älskar mig. Jag är tacksam för allt i mitt liv för att jag har skapat det. Mycket tacksam!
PUSS PUSSSSS
Min älskade sötnos.
SvaraRaderaUpplev mer, upptäck allt fint, alla insikter som kommer ju mer du öppnar upp...livets skola är grym, jag e glad och tacksam att du som jag UPPLEVER,lever och älskar.. <3