Någonstans kan det ha att göra med att jag snart ska ha mens. Men det är ändå så jobbigt att känna så här. Att känna dåligt samvete över att äta. Jag har varit så glad över att sådana tankar inte kommit till mig alls, förens nu då!
Jag hatar den jävla skulden! När försvinner den? När jag genuint tycker om min kropp?! Men jag trodde ju att jag gjorde det. Jag har ju kunnat titta mig i spegeln och känt mig stolt, för jag är ju ändå påväg åt rätt håll.
Jag får andas igenom det här, och komma ihåg att ta hand om mig på alla plan. Trots hormoner, trötthet och lågt kaloriintag.
Som det står i min kaloriapp: lite till gör ingenting.
Å så är det ju faktiskt. Det är inte som min förra formtopp. Då ammade jag inte och jag var extremt strikt i allt vad jag åt och gjorde. Jag skulle ju börja lugnt denna gång. Huvudsaken är ju att jag inte tröstäter godis och kakor. Eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!