Ibland vill jag så jäkla mycket för andra så jag nästan spricker....en ranglig balansgång det där.. Att vara kvar i mig i alla lägen...svårt som tusan...för jag vill, vill så mycket och önskar så mycket att allt bara blir bra...att alla ser...men jag vet mycket väl att det inte är min uppgift eller min väg...men jag VILL ändå...för jag älskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!