Liten

Jag tänker aldrig negativa tankar om mig själv, och råkar jag någon gång göra det, så ändrar jag mig snabbt och gör tanken positiv igen. Men det jag ofta kan komma på mig själv att göra är att göra mig mindre. Varför blir det så. Att när jag är med vissa människor så kan jag inte vara jag fullt ut. Att jag ibland inte kan säga min åsikt eller min känsla helt och fullt för att jag tror att den andre ska tycka något negativt om mig. Vad tusan är det?? Går ju emot allt jag tror på!
Jag är ändå glad att jag är medveten om det, då kan jag jobba med det. Att alltid i alla lägen tro på MIG och mina känslor. Jag får nästan dagliga bevis på att mina känslor är rätt. Jag har bara inte vågat släppa osäkerheten än. Vad skulle kunna hända? Att jag blir ännu mer fri =). Inte så farligt ju! Kan komma på mig själv med att behöva ha bekräftelse. Det är säkert från bristen av bekräftelse från mig själv. För jag får verkligen veta var dag att jag är betydelsefull.

Upp med hakan, tro på mig själv, klappa mig själv på axeln och vara nöjd med det jag gör, känner och åstadkommer..men framför allt vara tacksam över att jag vill och kan förändra mig om så behövs..Jag kan alltid bli bättre och jag kan alltid lära nytt. Gud, så spännande! Eller hur?? Mina begränsningar existerar endast i mig..dax att släppa dom va!?

PUSSS

Grattis till Sandra och hennes första mil!!!! STOLT!