Jag är riktigt stolt över mig själv..jag har just tränat ett hårt pass a la Madde! Benen är som spaghetti nu..det är en härlig känsla efter passet är gjort. En frihetskänsla på nåt vis.
Nu har vi plötsligt inte lika många palliativa på jobbet längre. Fort går det. Borta två dagar så är det två som gått bort. En skum känsla är det. Känner med deras familjer. Om det är något som får mig att vilja njuta och ta vara på livet så är det när jag upplever och är med dessa människor.
Men hur mycket jag än ser och vet så är det svårt att förstå...förstå vidden av att det verkligen kan hända mig. Oftast så vaknar ju vi människor när det händer oss själva, inte innan..för tanken bak i huvudet är ju just "det händer inte mig". Men jo, det kan det verkligen göra. På en sekund kan livet vändas. Hur vi hanterar det eller upplever det är olika för alla. Jag vet hur jag vill hantera en kris, men om det skulle bli så vet jag ju inte. Jag har min tro och den gör mig grundad och jag hoppas verkligen att jag kommer ihåg och tillämpar den väl om det skulle behövas. Jag vet ju att jag får all hjälp jag kan få om jag ber om den! Tills nästa utmaning tar jag en dag i taget och njuter av att vara jag och leva just nu!
Idag bad jag om mer energi. Den fick jag genom att Madde och barnen kom hit spontant och livade upp lite. Jag fick energi till att träna hårt, vilket jag oxå bad om. Allt jag önskar får jag. Min tillit till det är stort. Ibland faller jag i glömska och just det trillar bort från mig. Men i de flesta stunder så kommer jag ihåg just det, att allt jag vill ha, kan jag få. Det är bara jag som kan sätta upp hinder och fallgropar. Vilken mäktig känsla det är när jag verkligen förstår det. Att världen ligger öppen och jag kan välja helt själv vilken väg jag vill gå. Vilken makt vi har över våra liv! Det vill jag aldrig glömma. Att makten verkligen ligger hos mig. Vem skulle den annars ligga hos?
PUSSS PUSSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just DIN kommentar!