Balans

Balans? Jag hittar den ej nu. Jag vill leva som jag lär, jag vill gå min väg och leva mitt liv fullt ut. Hur gör jag det när jag har ett förhållande. Går en personlig resa att genomföras när det samtidigt finns ett förhållande att arbeta på, att hålla vid liv? Just nu finner jag inte den balansen. Jag blir förtvivlad och vet inte ut eller in. Jag försöker sätta ord på mina känslor..svårt att få andra att förstå..i mitt huvud är allt logiskt..men när det ska ut så stakar sig orden och jag blir arg istället..arg för vad jag utsatt mig för genom livet, arg för att jag låtit andra bestämma över mitt liv...Jag vill inte det längre..hur ska jag komma vidare? Tårarna rinner, men rädslorna för framtiden är så starka. Att släppa taget är det svåraste jag någonsin behövt göra.

Jag vill leva, jag vill att dom jag lever med ska leva..jag vill aldrig att någon "offrar" sig för min skull...jag har "offrat" mitt liv många ggr..Aldrig mer att jag gör det. Även om den övertygelsen är stark så är det fruktansvärt svårt att ta bort det ur mig.. att verkligen VÅGA vara jag! LEVA det liv jag vill...

Ska jag under denna fas i mitt liv, där jag slår mig loss från allt och alla och försöker finna balans och ro, fortfarande kunna ha ett förhållande där BÅDA är lyckliga? Jag vill verkligen inte vara en börda och jag vill verkligen inte ha en börda på mig!

Jag finner detta svårt...och jag behöver hjälp!

PUSS PUSS