Resan

Jaha, imorgon är det dax. Kl 07.00 ger jag mig av..alldeles själv, ut på okänt äventyr. Kanske inte så okänt. Men en fin och djup resa ska det bli. Sover kvar en natt..jag har packat och donat..lagat mat som är lätt och nyttig att ha med mig. Nervös är jag. Just nu mer exalterat nervös..men imorgon kommer jag nog må illa av nervositet. Men det brukar gå över så fort man kommer dit och så fort man ser Katarina. Då är det bara att släppa taget och följa med på resan.

Är jätte läskigt att hitta sig själv och allt vad det innebär. Inte alla som vågar ta den djupdykningen..in till sanningen och det som är JAG! Är värt all gråt och smärta i hela världen. För känslan efteråt är totala motsatsen. Då är det bara kärlek och frid kvar. Underbart!

Jag har bett om modet och styrkan att våga släppa taget och bara följa flödet. Att verkligen våga se och öppna upp. Jag hade lite svårt för det förra gången. Hade rädsla som höll mig mig tillbaka och inte lät mig se så djupt som jag ville. Jag hoppas jag kommit ännu en bit på vägen så att jag nu kan se så djupt. Våga se så djupt.

Evigt tacksam för mitt förstånd och mitt mod att våga se sanningen!

PUSSSSSS