Att alltid vilja vara bäst

Asså fy vad äckligt! Men man ska ju "feel good" av den och det är vad jag behöver nu. Feel good alltså! Är mycket i huvudet nu och jag får inget utlopp för det när jag inte kan träna. Jag är en grubblare av rang! Även om jag i grunden vet att allt ordnar sig. 

Det är lätt att tappa bort sig själv när man får en liten. Jag gjorde det med mina stora barn och jag gör det nu med. Att ge så mycket av sig själv varje dag utan att egentligen nångång ge mig själv något, tar en hel del på psyket. Och att jag har en hel del problem med att släppa taget och kontrollen gör inte saken bättre. Att se "alla" andra vara så jävla pigga och snärtiga gör att jag mår illa. Å varför det? Är väl skitkul med ärtiga människor. Men jag bittrar ihop istället. Kul jag är! :( Jag blir påmind om allt jag inte är och inte orkar vara! Vilket jävla skit. Att erkänna för mig, och nu alla som läser att jag inte orkar, jag vill, men jag vill ha något, jag känner mig ensam. Vilket nederlag. 

Tänkte igår på att allt jag lärde mig och trodde på för ett par år sedan, vart har det tagit vägen? Vart är jag och allt jag vill. Jag försöker att se på situationen som att det är ju så här. En period, en fas, sen börjar något annat och nytt. Attacceptera läget som det är, är nog det viktigaste just nu. Jag Vill ju vara hemma med Stella. Är just det där med amning och hitta tid för mig. Mina intressen, mina egna tankar utan hormoner, få mer pengar, slippa oroa mig för att jag måste lämna mitt barn på förskola fast jag inte vill. 

Jag är ju en förespråkare för positivt tänkande, för att vara snäll mot sig själv. Jag tror det är därför det tar emot så förbannat att jag ramlat dit, i självömkande-träsket. I jämförelse-träsket i alltidvarapåtoppträsket! Då känner jag mig mindre värd!

Vilket skämt! Jag gör ju hur mycket som helst. Jag gör och gör och gör. Men jag känner ändå som att jag står still som att det nog finns något mer jag behöver göra! Vad är det då? Vad mer behöver jag göra? 

Jag blir så trött, så trött på min känsla av att inte räcka till för mig själv. För jag finns för andra. Men jag kan inte finnas för dom andra fullt ut när jag nästan hela tiden känner att jag då gör avkall på mig själv. 

När jag hela tiden andas åt andra, hur ska jag då kunna ge mig själv syre? Och vem fan har bett mig att andas åt andra? Ingen! Och jag andas ju ändå inte särskilt bra åt andra när jag känner mig bitter! Snacka om dålig andedräkt! Blir bara pannkaka av allting. Vill finnas för andra och gör det, men känner mig ändå otillräcklig och ger då upp och givandet blir inget givande! Kaos! 

Jag erkänner! Jag faller ibland, jag orkar inte allt, jag har prestationsångest, jag vill alltid vara bäst! 

Det är det värsta att erkänna, att jag alltid vill vara bäst. Nån slags bekräftelse på att jag är värd guld då kanske!  Men bäst för vem? Och varför och vad är bäst?? Tell me! 

Så är jag nu. Imorgon kanske nån annan. Allt är i ständig förändring. Det ger mig hopp. Ständigt flöde! ❤️ 

Mitt mantra. Men ändå så svårt just nu 🙏

Gympepp

Gymmet är en plats där det jämförs en hel del! 

Förr var jag en sån som jämförde mig och stod och drog i linnet för att det "välde" ut nån liten valk eller två. Trodde att alla kollade vad jag gjorde.

Är ju ett ganska egotrippat beteende, att tro att alla bryr sig om vad just jag gör! För jag tror nog att alla på gymmet bryr sig mer om sig och hur dom ser ut, precis som jag!

Nu däremot så skiter jag i vilket! Jag är på gymmet för min skull och jag jämför mig med mig själv istället! Alla har sina anledningar till varför dom tränar. Och alla har sin resa. Peppa och ge positiv feedback till din nästa och kör ditt eget race! För det är Din kropp och det är bara du som kan skapa den kropp du vill ha. Och om du jämför dig med andra under resan så kan just Ditt mål gå förlorat i jakten på någon annans kropp! Bli inspirerad av andra, men gå din egen väg och ta hand om Din kropp som just Den behöver tas omhand!  För alla är olika, det som passar mig behöver inte passa någon annan ❤️ 

         2012                    2015

Jag har gjort de förr! Kommit i form! Så den jag jämför mig med är mig själv! Där har jag mitt pepp! Att veta att jag kan och vill Skapa den bättre versionen av mig själv ❤️

Resan fortsätter

Jag är gladare, lättare och har mindre ont. Jag kan sitta med korsade ben, jag kan böja mig ända ner till golvet och jag kan vagga mitt barn utan att ryggen "går av". Tack styrketräning, bra kost och mental styrka! 

Mycket siffror nu: 

Gick upp 29kg under min graviditet. Och jag var redan lite för tung innan graviditeten, då jag vägde 82kg. Så från 82 till 111 kg på nio månader. 

Första bilden är tre dagar efter förlossningen. Och andra bilden från idag, fem månader senare. 

Vägde då 103 kg. Började resan mot 70 kg den 5:e januari, då med en vikt på 96,4kg och midjemått 139cm. 

Efter 6 veckor av bra kosthållning och styrketräning så är jag nere på 87 kg och ett midjemått på 109cm. 

Bara att köra vidare! Finns det vilja så finns det sätt! Så är det! Resan fortsätter!💪✌️Börjar så sakteliga forma kroppen och bli stark igen! ❤️ 

Hey ho let's go!! Jag är taggad!! 

                Resultat efter 6 veckor

 

Träningsvärk

Lördagens invägning resulterade i 9 hg ner. Så nu är vikten 87,6 kilo. Sakta men säkert. 

Jag får påminna mig om att allt har sin tid och att muskler väger mer än fett. Jag bygger ju en del nu oxå. Jag börjar skymta musklerna där under ☺️ och jag känner mig stark. Idag har jag dock träningsvärken från h-vetet! Kära nån vad det tog igår på mitt spontana benpass! När gymbebis är vaken så blir ju passet mer intensivt oxå. 

Ha en underbar alla hjärtans dag nu!

Pusss 

Benpass

Ben, rumpa och ett par plankor blev det idag! Gymbebisen var med såklart ☺️. 

Jag komponerade ihop, benböj, utfall med vikt, benspark, fler benböj med vikt. Svetten spruta och benen vek sig tillslut! Gött mos! Känns sååå bra med träningen! 

Kosten går bra den med. Är dock mer sugen nu än jag varit innan! Så det är upp till bevis att klara sötsuget. Än så länge så har jag ju ätardag på lördagarna. Sålänge det funkar och jag går ner i vikt så kör jag med dom! När en växel till behöver läggas in så får jag se om jag omvärderar. 

Nu lägga mig i soffan en stund! Det är jag värd 

Pussss

Fuck jantelagen

Fuck skuld och skam! Å fuck jante! Jag är så jävla bra!! Stolt är bara förnamnet! På fem veckor har jag gått ner 7,9 kg och på 4 veckor 10 cm i midjan! 

Direkt efter förlossning vägde jag 103 kg! Och hade 139 cm i midjan! 

Woop wooop! Snart nere på vikten jag vägde in mig på mvc! 

Trots tankar om skuld så har jag mest mått bra i detta. Känner mig stark och motiverad och känner glädje till både träning och kost! 

Jag kan och jag vill! Att få den starka kropp som jag mentalt har i verkligheten! Det är stort!

Det finns inga genvägar, det har jag lärt mig efter alla ggr. Det är disciplin och hårt arbete som gäller! Men det allra viktigaste  är att göra det med glädje och att vara snäll mot sig själv! Bara då blir det hållbart i längden! Det är då det blir en livsstil och inte en "bantningskur". 

Bara att köra vidare! 

#från111till70

Skuld och skam

Plötsligt kommer dom. De negativa tankarna, som från ingenstans. Jag känner mig stor och svullen, som att jag gått upp tio kilo på en timme. 

Någonstans kan det ha att göra med att jag snart ska ha mens. Men det är ändå så jobbigt att känna så här. Att känna dåligt samvete över att äta. Jag har varit så glad över att sådana tankar inte kommit till mig alls, förens nu då! 

Jag hatar den jävla skulden! När försvinner den? När jag genuint tycker om min kropp?! Men jag trodde ju att jag gjorde det. Jag har ju kunnat titta mig i spegeln och känt mig stolt, för jag är ju ändå påväg åt rätt håll. 

Jag får andas igenom det här, och komma ihåg att ta hand om mig på alla plan. Trots hormoner, trötthet och lågt kaloriintag. 

Som det står i min kaloriapp: lite till gör ingenting.

Å så är det ju faktiskt. Det är inte som min förra formtopp. Då ammade jag inte och jag var extremt strikt i allt vad jag åt och gjorde. Jag skulle ju börja lugnt denna gång. Huvudsaken är ju att jag inte tröstäter godis och kakor. Eller hur?!

Träning ger liv

Min lilla gymbebis! Så himla duktig är hon. Hon ville inte sova mer än en kvart idag, så då fick hon komma in till oss istället ☺️. Går så bra så. 

Idag stod armar och mage på schemat. Plankan har jag ökat från 30 sec till en minut nu. Fortfarande på knäna, men mer får jag knappt göra än. Först bli stabilare i bålen. 

Träningen gör mig så lycklig. Jag tror inte jag hade mått så bra som jag gör om jag inte hade tränat och ätit som jag gör nu. På bara 4 veckor så har smärta i rygg försvunnit, det stela i kroppen är borta och mitt humör bättre och en allmän känsla av lätthet och smidighet infunnit sig. Träningspassen tar i snitt 45 min plus dom 7 min det tar att gå till gymmet. Jag försöker göra passen intensiva så jag får en pulshöjning. Om jag hinner ( om bebis sover gött) så går jag på band efteråt. 

Tack glanshammarsgym för att du finns!! 

Finns viljan, finns möjligheter! 💪 

Pussss

Träning

Bröstpass med darling imorse! Jag levererade ett tungt pass, trots negativa tankar under morgonkvisten då tröttheten efter vaken natt med amning gjorde sitt till sinnesstämningen. 

Men att lägga sig platt inför dessa tankar leder ingen vart! Så jag vände på dom och fick ut ett hejdundrande pass istället!

Resultat kommer inte om jag inte kämpar för dom!! Jag är på gång och jag älskar det!!

Nedåt fast uppåt

Jag är nöjd! Ett kilo till ner och 7 cm mindre runt midjan! Bara att köra på! Känner mig stark och motiverad. Min kropp mår bättre och bättre. Hoppas på att vara under 90 nästa gång ☺️ 

Att jobba inom vården.

Alla platsar inte inom vården. Det krävs stor människokännedom, empati och stresstålighet, men framförallt behövs en stor dos av tålamod, en ännu större dos av att kunna lyssna, känna, finnas och lyssna en gång till! 

När du jobbar inom vården har du makt! Makten består i att komma in i någons hem, där denne är sjuk på ett eller annat vis. Eller så kommer du in i ett rum på sjukhuset där denne nog helst inte vill vara, på otrygg mark med okända människor som står för allt du inte längre kan göra. Makten kan nu missbrukas eller användas till att sprida trygghet, ro, och fin vård. När den missbrukas ser du inte människan och talar över denne, och ser endast behandling. 

Att se människan är det viktigaste av allt inom vården! Och kan du inte se människor för allt vad dom är eller inte är så har du inget inom vården att göra. Du kan utbilda dig blå i flera år, men när det kommer till kritan så vill människor bli väl omhändertagna i alla områden. Inte bara fysiskt. Det är lätt att laga en kropp. Men att laga ett dåligt bemötande, kränkande ord och en total avsaknad av empati i bemötandet, det går inte. Du kan sy ihop ett sår hur fint som helst, men om du samtidigt inte lyssnade eller såg människan bakom såret så har du helt enkelt inte gjort ett bra jobb. 

Att alltid vilja göra sitt bästa och vilja hjälpa patienten är a och o! När gnistan till välvilja börjar ta slut och när tålamod inte längre finns kvar, då är det dax att byta jobb. 

Att vara uska ses som ett lågstatus jobb. Men om ni bara visste hur mycket glädje, proffessionalitet, trygghet, kunskap och vård vi ger till våra patienter. Det kan man inte bara lära sig hipp som happ i en skolbänk. Det antingen har man eller inte.  Så snälla ni som pratar över huvudet, suckar när ni får en fråga, går med tunga steg i rummet, pratar illa i personalrummet. Inte bemöter patienten på dennes nivå! Byt jobb!

Självklart är det jobbigt att jobba inom vården. Men det ska inte patienten lastas för eller ens kännas vid när du äntrar rummet och den sjuke. Då är det den proffsiga vårdaren, som ser både kropp och själ som kommer in, allt annat lämnas utanför dörren. 

Ätardag

Jag har valt att ha en ätardag i veckan, blir oftast lördag. Jag ligger runt 1200-1400 kalorier om dagen annars. Vilket är ett underskott, särskilt om man tänker på vad jag fick i mig förut. Var säkert runt 2200.

 Jag har en hatkärlek till ätardagen. Den är ljuvlig men kan även skapa skuldkänslor. Men om dom känslorna kommer så påminner jag mig om att jag är värd att äta nåt annat än torsk och nötfärs en dag i veckan åtminstone☺️ Samtidigt är det bra för mitt psyke att ha en dag i "frihet" den dagen hjälper mig uppskatta dom andra dagarna. För helt  ärligt så mår inte kroppen bra av godis och för mycket snabba kolhydrater. Så varje ätardag blir jag påmind om hur bra jag verkligen mår genom att äta så bra som jag gör! Så jag fortsätter med "fridagen" tills jag vill lägga i en växel till! 

Just nu har jag gått ner 5 kilo på 19 dagar! Jag är stolt och glad över min karaktär!

Drog av ett intensivt och tungt ryggpass med Gustaf igår kväll! Hur stark som helst!